Blogginlägg från 2003-05-11

Pugh Rogefeldt konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/5 2003.

KONSERT
Pugh Rogefeldt
Frimis, Örebro 9/5 2003

Det var en svensk rocklegendar som klev upp på Frimis scen några minuter innan midnatt i fredagsnatt. Som med all rätt kan spela sina största hits utan att bli kritiserad för att vara enbart koncentrerad på sina mest kända låtar. Ty Pugh Rogefeldt har en högst personlig förmåga att förvandla historia och gamla låtar till nutid och modern tidlös rock.
   Det var den ena, mer objektiva bilden från konserten.
   Den andra, mycket mer kritiska minnesbilden är en konsert där mycket slarvades bort. Till förmån för mellansnack som gränsade till bondkomik, ett helt omotiverat solonummer av basisten Mia Kempff, en ofokuserad version av ”Små lätta moln” och ett stundtals okänsligt hårdrockkomp.
   Problemet är att Pugh Rogefeldt inte är intresserad av att vårda sin sagolika karriär med känslig hand. Därmed fullföljer han ju bara sin tveklösa integritet som ibland gränsat till dårskap, exempelvis schlagerfiaskot för över 20 år sedan, men också bjudit på stora doser personlig svensk rock som gott och väl försvarar hans ställning som ikon i Sverige.
   Det var just den där obekväma känslan att reta, chocka och inte bry sig som fick Frimis-konserten att pendla mellan himmel och helvete.
   Med förre Drain-gitarristen Flavia Canel på ny extragitarrist blev det inte oväntat en tyngre, nästan hårdrockig karaktär på Pughs rocklåtar. Stundtals blev kompet så klumpigt och odynamiskt att hemska tankar for iväg åt ”Hammarhjärta”-hållet.
   Men så är ju Pugh bara Pugh som med sin oomtvistade dignitet kan framföra låtar från 1969, 1999, 1975 och 1972 med exakt samma spikraka hållning som inte kan kallas något mindre ödmjukt än klassisk tidlös rock från tre decennier.
   För när jag på en och samma konsert får höra låtar som ”Jag är en pojk”, ”Spårljus”, ”Välkommen hem”, ”Här kommer natten” (för första gången på tre Örebro-besök), ”Bolla & rulla”, ”Kajans sång” (en pärla jag hade glömt), ”Flickornas Laban” och ”Hogfarm” i mer eller mindre hyfsade versioner kan jag inte lämna konserten utan att vara nöjd.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.