Blogginlägg från 2021-03-29

LIVEALBUM #8: Crosby, Stills, Nash & Young

CROSBY, STILLS. NASH & YOUNG: 4 way street (Atlantic, 1971)

NÄR JAG FÖRRA VINTERN BÖRJADE PLANERA den här serien att rangordna mina livealbumfavoriter fanns det naturligtvis starka minnen av vissa skivor som jag spontant ”lovade” en framskjuten placering på min lista. I den riktigt celebra skaran fanns det här utsökta dubbelalbumet, ”4 way street”, som dessutom tillhör de mest spelade skivor överhuvudtaget som jag äger.
   Skivan släpptes i april 1971 och framåt sommaren spelades den flitigt, för att inte säga oavbrutet, på Varbergagatan 215 i Örebro. Jag spelade ”4 way street” från första till sista låt upprepade gånger och lärde mig varje ackordföljd, varje textrad och varje mellansnack och jag upptäcker nu att den fortfarande sitter detaljerat i mina öron.
   Liveupptagningen låter väldigt autentisk som om den är inspelad på en och samma konsert. Men är precis tvärtom inspelad på nio olika konserter. Ändå är den så underhållande, så otroligt omväxlande, så underbart framförd och så genialiskt organiserad med kombinationen av akustiska låtar och elektriska arrangemang. Den magiska kommentaren när Stills innan sista låten före paus (”Love the one you're with”) förklarar att ”we're gonna do one more song and we're gonna take 10 minute break and then come back and play electric music and boogie”, som möts av publikens jublande respons, är så upplyftande och sitter som en stor milstolpe i mitt musikminne.
   Mina superlativer för den här skivan ställer givetvis höga krav när jag ska lyssna idag. Minnet av skivan är så djupt inpräntat och finns nästan bokstavligen etsad i min hjärna och mina gener som en stor fysisk del av mig själv. Med det sagt borde det här fulländade albumet vara värt en absolut högre placering på min livealbumlista men konkurrensen är stenhård. När jag till slut måste prioritera, rangordna och jämföra i skarpt läge är det sannerligen svårt att ge den 50 år gamla ”4 way street” den exklusiva topplacering som jag i mina första tankar var övertygad om.
   1971 var jag så imponerad och så upptagen av det musikaliska innehållet att jag då inte riktigt analyserade innehållet och den dåvarande repertoaren så exakt och noggrant. Det är först nu, våren 2021, när jag återvänder till detta praktverk med en viss distans och börjar analysera låtarna, dess historia, bakgrund och sammanhang som verkligheten framträder. Skivans innehåll är ju egentligen bara en bråkdel av hela konserten förstår jag nu när jag läser hela setlistor från Crosby, Stills, Nash & Youngs turné sommaren 1970.
   Konserterna innehöll ofta 23 låtar (ibland 26) och jag noterar nu att låtar som ”Woodstock”, Neil Youngs ”Down by the river”, gamla Hollies-singeln ”King Midas in reverse”, Stephen Stills Buffalo Springfield-låt ”For what it's worth” och Beatles-covern ”Blackbird” bland annat ratades från den slutliga utgåvan.
   ”4 way street” är innehållsmässigt en brokig samling låtar med en majoritet förknippade med gruppmedlemmarnas solokarriärer och låtarna från den helt aktuella och utsökta gruppskivan ”Déjà vu” är, förutom en akustisk ”Teach your children” och ”Carry on”, i stort sett bortprioriterade. Märkligt med tanke på att inspelningarna från turnén gjordes sommaren 1970 mellan juni och juli några månader efter ”Déjà vu”-release. Ändå kan jag inte låta bli att uppfatta ”4 way street” som en helgjuten och grymt underhållande livedubbelskiva.
   I många fall, exempelvis ”Love the one you're with”, ”Chicago” och ”Southern man”, var det låtmaterial som vid inspelningstillfället sommaren 1970 ännu inte var utgivet och därmed lite vågade att presentera för en livepublik som gärna vill känna igen sig på konsert. Dessutom bjuds vi på två helt exklusiva låtar, Graham Nashs ”Right between the eyes” och David Crosby ”The Lee shore”, som aldrig gavs ut på annat sätt överhuvudtaget.


ONE

1. "Suite: Judy Blue Eyes" (Stephen Stills) 0:24
2. "On the Way Home" (Neil Young) 3:19
3. "Teach Your Children" (Graham Nash) 2:46
4. "Triad" (David Crosby) 5:07
5. "The Lee Shore" (David Crosby) 4:14
6. "Chicago" (Graham Nash) 3:03

TWO

1. "Right Between the Eyes" (Graham Nash) 2:19
2. "Cowgirl in the Sand" (Neil Young) 3:50
3. "Don't Let It Bring You Down" (Neil Young) 2:35
4. "49 Bye-Byes/America's Children" (Stephen Stills) 5:30
5. "Love the One You're With" (Stephen Stills) 2:57

THREE

1. "Pre-Road Downs" (Graham Nash) 2:48
2. "Long Time Gone" (David Crosby) 5:33
3. "Southern Man" (Neil Young) 13:15

FOUR

1. "Ohio" (Neil Young) 3:24
2. "Carry On" (Stephen Stills) 13:06
3. "Find the Cost of Freedom" (Stephen Stills) 2:16

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.