Blogginlägg från 2018-03-14

Covers: Neil Diamond

NEIL DIAMOND: Up on the roof: Songs from the Brill Building (Columbia, 1993)

DET ÄR TÄMLIGEN NATURLIGT OCH NÄRMAST LOGISKT att Neil Diamond tolkar de här låtarna som till övervägande del är hämtade från 60-talet. Neil var nämligen runt 1960 anställd som låtskrivare i det vi brukar kalla Brill Building på Broadway i New York. Där satt en mängd låtskrivare, ofta två och två, och skrev låtar på löpande band. Material som via förlaget sedan levererades till producenter och artister som i många fall blev hits och oförglömliga klassiker.
   Här tolkar Neil sina gamla kollegors lÃ¥tar, ofta genuint välkända och i mÃ¥nga fall söndertjatade i otaliga andra coverversioner. Men Neil har känsla för materialet som mÃ¥nga andra mer mediokra coverartister saknar. Han har exempelvis rösten som gör framträdandet personligt och ibland fÃ¥r han hjälp av nÃ¥got uppgraderat arrangemang som livar upp nÃ¥gon dammig evergreen.
   Peter Asher som producent och David Campbell som arrangör garanterar ett genomarbetat sound som gör lyssningen intressant fast det i mÃ¥nga fall handlar om lÃ¥tar som funnits i min medvetenhet längre tid än jag vill erkänna.
   Skivan inleds spännande med ett, jämfört med originalet, avskalat duettarrangemang av "You've Lost That Lovin' Feelin'". Neil fÃ¥r hjälp av Dolly Parton men deras röster kan naturligtvis inte matcha Righteous Brothers unika stämmor men duetten ger ändÃ¥ lÃ¥ten en ny profil.
   SÃ¥ lÃ¥ngt en lovande start pÃ¥ skivan och det nya dramatiskt utformade arrangemanget pÃ¥ "Up on the roof" lyfter den lÃ¥ten till en ny nivÃ¥.
   NÃ¥gra ganska rutinmässiga tolkningar av "Love Potion Number Nine", "Will You Love Me Tomorrow" och en soft elpianovariant pÃ¥ Elvis Presleys rocklÃ¥t "Don't Be Cruel" tar ned stämningen nÃ¥got.
   Innan en högenergisk "Do wah diddy diddy" höjer tempot med hjälp av tjejkör och en avslutande gitarrduell modell större.
   Inte överraskande är det ett stort strÃ¥karrangemang som har gjort "I (who have nothing)" bÃ¥de maffig och pretentiös men inte speciellt intressant.
   Versionen av "Do you know the way to San Jose" är oväntat rutinmässig och sensationsfri. Att klumpa ihop tvÃ¥ Dionne Warwick-lÃ¥tar känns ocksÃ¥ lite fantasilöst men "Don't make me over" tillhör skivans toppar. Med sitt intensiva arrangemang och kör glömmer jag för ett ögonblick bort Dionnes skimrande stämma pÃ¥ originalet.
   Gitarren i introt till "River Deep - Mountain High" ekar hÃ¥rdrock men lÃ¥ten i övrigt är nedtonad jämfört med det kända originalet.
   Avslutningen pÃ¥ hela albumet är lite händelsefattigt och gÃ¥r nästan pÃ¥ tomgÃ¥ng. Visserligen gör Neil sin version av "A Groovy Kind of Love" bättre än Phil Collins men förväntningarna pÃ¥ "Spanish Harlem" gör mig besviken. Och inga arrangemang i världen kan rädda de simpla lÃ¥tarna "Sweets for my sweet", "Happy birthday sweet sixteen" och "Save the last dance for me".
   Allra mest lätmässigt intressant pÃ¥ albumet är "Ten lonely guys" som har en verklighetsbaserad historia som inkluderar Neil Diamond. GÃ¥r att läsa här.


1. "You've Lost That Lovin' Feelin'" (duet with Dolly Parton) (Phil Spector/Barry Mann/Cynthia Weil) 4:31
1964. Singel med The Righteous Brothers.
2. "Up on the Roof" (Gerry Goffin/Carole King) 3:29
1962. Singel med The Drifters.
3. "Love Potion Number Nine" (Jerry Leiber/Mike Stoller) 3:05
1959. Singel med The Clovers.
4. "Will You Love Me Tomorrow" (Gerry Goffin/Carole King) 3:29
1960. Singel med The Shirelles.
5. "Don't Be Cruel" (Otis Blackwell) 3:46
1956. Singel med Elvis Presley.
6. "Do Wah Diddy Diddy" (duet with Mary's Danish) (Jeff Barry/Ellie Greenwich) 2:55
1963. Singel ("Do-Wah-Diddy") med The Exciters.
7. "I (Who Have Nothing)" (Carlo Donida/Giulio "Mogol" Rapetti/Jerry Leiber/ Mike Stoller) 4:05
1961/1963. Singel ("Uno Dei Tanti") med Joe Sentieri/Singel ("I (who have nothing)) med Ben E King.
8. "Do You Know the Way to San José?" (Burt Bacharach/Hal David) 3:03
1968. Från albumet "Dionne Warwick in Valley of the Dolls" med Dionne Warwick.
9. "Don't Make Me Over" (Burt Bacharach/Hal David) 3:37
1962. Singel med Dionne Warwick.
10. "River Deep - Mountain High" (Phil Spector/Jeff Barry/Ellie Greenwich) 3:58
1966. Singel med Ike & Tina Turner.
11. "A Groovy Kind of Love" (Toni Wine/Carole Bayer Sager) 2:52
1965. Singel med Dianne and Annita.
12. "Spanish Harlem" (Jerry Leiber/Phil Spector) 3:43
1961. Singel med Ben E King.
13. "Sweets for My Sweet" (Doc Pomus/Mort Shuman) 2:53
1961. Singel med The Drifters.
14. "Happy Birthday Sweet Sixteen" (Neil Sedaka/Howard Greenfield) 3:39
1961. Singel med Neil Sedaka.
15. "Ten Lonely Guys" (Bob Feldman/Cliff Adams/Eddie Snyder/Jerry Goldstein/Larry Weiss/Lockie Edwards, Jr./Neil Diamond/Richard Gottehrer/Stanley Kahan/Wes Farrell) 4:16
1962. Singlar med Ten Broken Hearts/Pat Boone.
16. "Save the Last Dance for Me" (Doc Pomus/Mort Shuman) 2:27
1960. Singel med The Drifters.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.