Blogginlägg från 2017-03-03

I min skivhylla: Moon Martin

MOON MARTIN: Escape from domination (Capitol ST-11933)

Release: Sommaren 1979.
Placering i skivhyllan: Specialhylla 3: Mellan Moon Martins album "Shots from a cold nightmare" (1978) och "Street fever" (1980).

DET HÄR ÄR FÖRSTA BESÖKET PÅ SPECIALHYLLA 3 bland mina vinylalbum. En hylla skivor med artister som musikaliskt är lite mer värda. Flummigt och förutsättningslöst? Nja, mitt sätt att prioritera lite bland alla skivor i hyllorna. Så att de tre The Rumour-albumen inte ska försvinna till vänster om Todd Rundgrens "A wizard/A true star" eller att Phil Everlys "Mystic line" (där Warren Zevon har arrangerat låtarna) skulle få en anonym plats till höger om Eurythmics.
   PÃ¥ Specialhylla 3 kan du hitta allt frÃ¥n Any Trouble via Graham Parker till Wreckless Eric. Eller allt frÃ¥n Billy Bremner via Mickey Jupp till Sean Tyla. Kort sagt favoriter, exklusiva skivfavoriter. Moon Martins skivor runt 1980 fyller ocksÃ¥ en plats pÃ¥ den prioriterade hyllan.
   Mitt intresse och idolskap för mÃ¥nga av artisterna pÃ¥ hyllan grundlades under den legendomspunna Larm-tiden (Lennart Perssons gränslöst intressanta rockfanzine som skrev om den bästa musiken, tipsade om de bästa skivorna och grävde djupare om de mest intressanta artisterna). I nästan samtliga fall hade jag förkunskaper om de artisterna men fick i Larm ytterligare kött pÃ¥ benen när hela karriärer dammsögs pÃ¥ information.
   Moon Martin var en sÃ¥dan artist. Jag hade visserligen upptäckt hans solodebut "Shots from a cold nightmare", som av nÃ¥gon anledning släpptes i Sverige i februari 1979 fast den enligt omslaget och etiketten släpptes i USA under 1978, när den lÃ¥g i recensionspaketet frÃ¥n svenska EMI i februari 1979 men blev sedan en övertygad fan när Lennart P i Larm #10 (april 1979) berättar den fullständiga och fascinerande historien om John Moon Martin.
   Det är sällan jag provspelar skivor innan jag bestämmer mig för att skriva under kategorin "I mina skivhylla" men i Moon Martins fall gjorde jag ett undantag. Förstavalet i Ã¥terblicken pÃ¥ en Moon-skiva föll pÃ¥ debuten som när den kom slog undan fötterna pÃ¥ mig. Men när jag nu inleder lyssnandet pÃ¥ den skivan lät den i mina öron överraskande lite tam, det positiva minnet blir ibland förstorat med tiden, sÃ¥ jag hoppade pÃ¥ uppföljaren istället. Inspelad med det dÃ¥ fasta kompbandet The Ravens (med bland annat Jude Cole som medlem) och med genomgÃ¥ende starkare lÃ¥tar som fÃ¥r stämpeln poprock att personifieras av en av generationens största lÃ¥tskrivare.
   Vid en jämförelse mellan Moons tvÃ¥ första album blir det ganska uppenbart hur han har växt till sig bÃ¥de som lÃ¥tskrivare, sÃ¥ngare och artist fast soundet, som producenten Craig Leon (Blondie, Ramones, Suicide...) har bäddat in lÃ¥tarna i, överlag är ganska snällt men ocksÃ¥ melodiskt klockrent.

MOON HAR EXEMPELVIS INTE ALLS SAMMA RIV och råa attack i sin röst som Willy DeVille och på en låt, Moons "Rolene", går det att göra den orättvisa jämförelsen. Låten var nämligen en av de spektakulära låtarna på Mink DeVilles album "Return to magenta" (som också står på den prioriterade skivhyllan) och även släpptes som singel i flera länder. Lite poänglöst släpptes även Moons version på singel direkt efter albumsläppet i augusti 1979.
   Det finns för övrigt ytterligare en lÃ¥t pÃ¥ "Escape from domination" med ungefär samma jämförelsegrunder. Moon gör en cover pÃ¥ Southwinds grovhuggna lÃ¥t frÃ¥n 1973, "Bootleg woman", som här smälter in fint i 1979-soundet. Till saken hör att Moon vid originalets tidpunkt var medlem i Southwind men det var en annan av gruppens lÃ¥tskrivare som stod för den lÃ¥ten, Fontaine Brown. LÃ¥ten blev för övrigt aktuell ännu en gÃ¥ng tvÃ¥ Ã¥r efter Moon Martins skiva när Fontaine själv, dÃ¥ som ledare för gruppen Fast Fontaine, spelade in "Bootleg woman" igen - i en alldeles för tandlös och opersonlig halvt hÃ¥rdrockig version. LÃ¥ngt frÃ¥n Moon Martins härliga poprock.
   Soundet pÃ¥ "Escape from domination" har förvisso helt klart kommersiella syften men det är en ren och skär personlighet som lyser igenom pÃ¥ de flesta lÃ¥tarna där jag kan räkna upp minst en handfull singelpotentiella lÃ¥tar förutom "Rolene". "I've got a reason", ""She made a fool of you" och "The feeling's right" är de mest omedelbara valen, "Dreamer" och "No chance" om du söker lite snällare varianter och den rakt svängiga "Hot house baby" borde ha hamnat pÃ¥ Dave Edmunds eller Status Quos repertoar.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...