Blogginlägg från 2014-03-17

90:#9 Storyville

ROBBIE ROBERTSON: Storyville (Geffen, 1991)

Robbie Robertson, den förre The Band-stjärnan, solodebuterade redan 1987 med det Daniel Lanois-producerade albumet "Robbie Robertson", en spännande skiva med ett spännande sound. Men det var först på Robbies andra soloskiva som jag blev riktigt hänförd. Men naturligtvis fastnade jag första gången för hans namn och hans verk redan 1968, singeln "The weight" och sedan alla klassiker han skrev till bandet. Då var han ledare och låtskrivare men inte sångare i The Band som skapade stordåd i låt efter låt under några år.
   En sak som fascinerade mig mycket pÃ¥ den tiden var att det alltid stod J R Robertson pÃ¥ skivetiketten där J stod för Jaime och var Robbies första förnamn. Han var för övrigt döpt till Klegerman i efternamn...
   Kanske är det fel att kalla 1987-skivan för en solodebut för Robbie var pÃ¥ ett eller annat sätt pÃ¥ egen hand inblandad i ett flertal filmer, "The king of comedy", "The color of money", "Carny", "Raging bull" och "Hail! Hail! Rock 'n' Roll" (dokumentären om Chuck Berry), innan han tog steget att bli soloartist.
   Om "Robbie Robertson" soundmässigt var en blick in i framtiden med ett stundtals modernt Lanois-sound stÃ¥r "Storyville" huvudsakligen med bÃ¥da fötterna pÃ¥ jorden och bokstavligen influerad av New Orleans där det klassiska jazzkvarteret har fÃ¥tt ge namn till Robbies hela album.
   SÃ¥ mycket jazz hittar jag inte pÃ¥ skivan, däremot en stor blandning av alla olika musikinfluenser som genom Ã¥ren färgat staden. Men titeln mÃ¥ vara hämtad frÃ¥n New Orleans och folk frÃ¥n Neville Brothers och Meters är centralt inblandade men Robertson rör sig musikaliskt fritt pÃ¥ skivan. Gästartister som Neil Young och skottarna i Blue Nile tyder pÃ¥ en tämligen förutsättningslös hÃ¥llning till musiken.
   Varför de tre medlemmarna i Blue Nile fÃ¥r plats pÃ¥ en skiva med mÃ¥nga tillfälliga gäster kan jag inte lista ut. Det andra producentnamnet pÃ¥ skivan, Stephen Hague, överraskar lika mycket ty han hade fram till Robertson-samarbetet mest jobbat med engelska popnamn som New Order, Erasure, Blow Monkeys, Climie Fisher, Pet Shop Boys och OMD. En chef pÃ¥ skivbolaget, Gary Gersh, är skivans tredje producent.
   Den utpräglade lÃ¥tskrivaren Martin Page har varit med och producerat en lÃ¥t pÃ¥ skivan, det avslutande mästerverket "Sign of the rainbow", som han ocksÃ¥ har varit med och skrivit. En lÃ¥t med otrolig atmosfär där rösterna frÃ¥n Aaron Neville och gospelvokalgruppen Zion Harmonizers lyfter arrangemang, produktion och melodi lÃ¥ngt över alla rimliga önskemÃ¥l.
   PÃ¥ "Storyville" finns bÃ¥de omedelbara sÃ¥nger och mer sökande, smygande material. Det är svÃ¥rt att bestämma vad som är bäst. Robertson känns sÃ¥ rejäl och personlig vad han än sysslar med.
   Efter "Storyville" har Robertsons tre soloskivor varit av det mer experimentella slaget. 1994 kom skivan "Music for The Native Americans" med musiken till tv-dokumentären om indianer, Robbie har indianblod i sina Ã¥dror. Även "Contact from the Underworld of Redboy" (1998) var inspirerad av indianer medan "How to Become Clairvoyant" var en mer konventionell om än äventyrlig rockplatta.

"Sign of the Rainbow" med Robbie Robertson:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.