Blogginlägg

90:#9 Storyville

Postad: 2014-03-17 07:57
Kategori: 90-talets bästa

ROBBIE ROBERTSON: Storyville (Geffen, 1991)

Robbie Robertson, den förre The Band-stjärnan, solodebuterade redan 1987 med det Daniel Lanois-producerade albumet "Robbie Robertson", en spännande skiva med ett spännande sound. Men det var först på Robbies andra soloskiva som jag blev riktigt hänförd. Men naturligtvis fastnade jag första gången för hans namn och hans verk redan 1968, singeln "The weight" och sedan alla klassiker han skrev till bandet. Då var han ledare och låtskrivare men inte sångare i The Band som skapade stordåd i låt efter låt under några år.
   En sak som fascinerade mig mycket på den tiden var att det alltid stod J R Robertson på skivetiketten där J stod för Jaime och var Robbies första förnamn. Han var för övrigt döpt till Klegerman i efternamn...
   Kanske är det fel att kalla 1987-skivan för en solodebut för Robbie var på ett eller annat sätt på egen hand inblandad i ett flertal filmer, "The king of comedy", "The color of money", "Carny", "Raging bull" och "Hail! Hail! Rock 'n' Roll" (dokumentären om Chuck Berry), innan han tog steget att bli soloartist.
   Om "Robbie Robertson" soundmässigt var en blick in i framtiden med ett stundtals modernt Lanois-sound står "Storyville" huvudsakligen med båda fötterna på jorden och bokstavligen influerad av New Orleans där det klassiska jazzkvarteret har fått ge namn till Robbies hela album.
   Så mycket jazz hittar jag inte på skivan, däremot en stor blandning av alla olika musikinfluenser som genom åren färgat staden. Men titeln må vara hämtad från New Orleans och folk från Neville Brothers och Meters är centralt inblandade men Robertson rör sig musikaliskt fritt på skivan. Gästartister som Neil Young och skottarna i Blue Nile tyder på en tämligen förutsättningslös hållning till musiken.
   Varför de tre medlemmarna i Blue Nile får plats på en skiva med många tillfälliga gäster kan jag inte lista ut. Det andra producentnamnet på skivan, Stephen Hague, överraskar lika mycket ty han hade fram till Robertson-samarbetet mest jobbat med engelska popnamn som New Order, Erasure, Blow Monkeys, Climie Fisher, Pet Shop Boys och OMD. En chef på skivbolaget, Gary Gersh, är skivans tredje producent.
   Den utpräglade låtskrivaren Martin Page har varit med och producerat en låt på skivan, det avslutande mästerverket "Sign of the rainbow", som han också har varit med och skrivit. En låt med otrolig atmosfär där rösterna från Aaron Neville och gospelvokalgruppen Zion Harmonizers lyfter arrangemang, produktion och melodi långt över alla rimliga önskemål.
   På "Storyville" finns både omedelbara sånger och mer sökande, smygande material. Det är svårt att bestämma vad som är bäst. Robertson känns så rejäl och personlig vad han än sysslar med.
   Efter "Storyville" har Robertsons tre soloskivor varit av det mer experimentella slaget. 1994 kom skivan "Music for The Native Americans" med musiken till tv-dokumentären om indianer, Robbie har indianblod i sina ådror. Även "Contact from the Underworld of Redboy" (1998) var inspirerad av indianer medan "How to Become Clairvoyant" var en mer konventionell om än äventyrlig rockplatta.

"Sign of the Rainbow" med Robbie Robertson:


/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (433)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (225)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (127)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2014 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31            

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Lars Thorstenson 14/05: Hamnade här efter jag hört att Moon tragiskt nog nyligen gått bort. Denna sor...

Jan Lennell 12/05: Fantastiskt album! En av de bättre låtarna tycker jag även är gospelrökaren...

Björn Stein 9/05: True Legend R.I.P, bara Jerry Lee Lewis kvar!...

Björn Stein 1/05: Instämmer helt med dig, hjärtat klarar knappt av att lyssna. Värdigt, tänker...

Håkan Gustafsson 29/04: Väldigt bra konsert! Jag inser alltid hur viktig Jalle Lorensson är för sound...

Björn 20/04: Hej Håkan! Håller med dig, bra låtar och Eldkvarn brinner. Men mixning, vad h...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.