Blogginlägg från 2013-03-27

Singlar#30: PROCOL HARUM

PROCOL HARUM: Homburg (Regal Zonophone, 1967)

VAR LÅTTITELN EN FELSTAVAD STAD ELLER EN HATT? Procol Harums texter, alltid skrivna av Keith Reid, har i alla tider diskuterats och analyserats utan att någon har kommit fram till någon fulländad slutsats. I sina texter använde han ord som fandango, cartwheels ("A whiter shade of pale") och multilingual ("Homburg") som en normal, nåja, 14-åring aldrig tidigare hade hört - än mindre bokstavligen förstod. Livet var spännande och det gick att lära sig nya intressanta saker genom 60-talets popmusik.
   Debuter och genombrottsskivor är nästan alltid lika plötsliga och överraskande som de är historiskt oförglömliga. I den kategorin är det nog inga lÃ¥tar som slÃ¥r "A whiter shade of pale", den orgelbaserade hymnen till poplÃ¥t som slog till pÃ¥ försommaren 1967 och toppade Englandslistan i fem veckor. Det kallar jag debutskiva! Sensationen var minst sagt revolutionerande. Inte minst vad det gäller texten.
   Finurliga, komplicerade, skruvade ordsammansättningar hade ju ingenting att göra pÃ¥ en topplista sommaren 1967. "Silence is golden", som toppade listan innan "A whiter shade of pale", och "All you need is love", som efterträdde Procol-lÃ¥ten, representerade nog de konventionella hittexterna bättre pÃ¥ den tiden. Det tog ett tag innan jag förstod vad "turned cartwheels" betydde. ÄndÃ¥ kan jag citera inledningen än idag. Det är en klassiker:
   We skipped a light fandango,
   Turned cartwheels 'cross the floor.
   I was feeling kind of seasick,
   But the crowd called out for more.

"A whiter shade of pale" och Reids text i all ära men det är singeluppföljaren "Homburg" som sitter ännu mer etsad i mitt huvud. Kanske för att den inte är samma generella klassiker i folkmun men den har en minst sagt lika snillrik text:
   Your multilingual business friend
   has packed her bags and fled
   Leaving only ash-filled ashtrays
   and the lipsticked unmade bed

   The mirror on reflection
   has climbed back upon the wall
   for the floor she found descended
   and the ceiling was too tall

NU SKA VI INTE FÖRVÄXLA DEN HÄR SPALTEN med Poesihörnan för utan Gary Brookers alldeles förtjusande och vemodigt ihopsnickrade melodier och hans r&b-baserade soulröst hade texterna bara blivit en pretentiöst rabblande ordmassa.
   Brooker hade inte oväntat en r&b-inspirerad bakgrund i gruppen The Paramounts (1961-66) frÃ¥n Southend. En grupp med huvudsakligen amerikanska r&b-covers pÃ¥ repertoaren. Genom skivproducenten Guy Stevens kom Brooker i kontakt med textlÃ¥tskrivaren Keith Reid och gav deras framtida grupp namnet Procol Harum - efter sin katt!
   Gruppen som spelade in "A whiter shade of pale" var egentligen en tillfällig sammansättning Procol Harum som enbart existerade för att marknadsföra Brooker/Reids lÃ¥tar. När lÃ¥ten en mÃ¥nad efter release överraskande lÃ¥g 1:a i England blev det plötsligt pÃ¥ allvar. DÃ¥ tog Brooker med sina gamla Paramounts- kompisar i Procol Harum som nu till 3/5-delar var identiskt med Paramounts men med enbart originallÃ¥tar pÃ¥ repertoaren.
   Samma mÃ¥nad spelade Gary Brooker, piano och sÃ¥ng, Matthew Fisher, orgel, David Knights, bas, Robin Trower, gitarr, och B J Wilson, trummor, in hela första Procol-albumet plus "Homburg". Albumet, utan de bÃ¥da singellÃ¥tarna, släpptes i september samtidigt som andra singeln. Däremot fanns singel-b-sidan "Good captain Clack" med pÃ¥ albumet. Som musikaliskt befinner sig lÃ¥ngt frÃ¥n det klassiska gruppsoundet. Mer engelsk music hall-underhÃ¥llning i en bagatell till lÃ¥t.
   Procol Harum bytte även skivbolag mellan första och andra singeln. Gruppen följde sin producent Denny Cordell till EMI där han nylanserade den gamla (1932) etiketten Regal Zonophone och "Homburg" blev tredje singeln pÃ¥ det pÃ¥nyttfödda bolaget. En skiva som nÃ¥dde 6:e-platsen i England, naturligtvis en stor framgÃ¥ng men som ändÃ¥ i en jämförelse med debutsingeln var kommersiellt en liten besvikelse.

A-sidan:


B-sidan:


/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.