Blogginlägg från 2013-03-07

Alvin Lee (1944-2013)

Alvin Lee är död och det förväntas kanske att jag hyllar gitarristen, låtskrivaren. sångaren och engelsmannen för hans ledarskap i Ten Years After. Men den lite hårdare, lite bluesigare, gruppen med sina ofta oändligt långa låtar hade aldrig ett hem på min skivhylla.
   Nej, mina tydliga Alvin Lee minnen ligger senare i tiden men ändÃ¥ inte efter Ten Years Afters splittring 1974. Men alla mina beröringspunkter med Lee har alltid haft ett samband med George Harrison.
   1973, medan Ten Years After fortfarande existerade, gjorde Alvin Lee överraskande ett duettalbum med amerikanen Mylon LeFevre som kom frÃ¥n ett udda hÃ¥ll i gospelmusiken. Tillsammans gjorde de "On the road to freedom", ett akustiskt baserat album dock inte utan elgitarrsolon, dit Harrison hade skänkt lÃ¥ten "So sad (no love of his own)" där han ocksÃ¥ spelar, under pseudonymen Hari Georgeson, slidegitarr. Harrison skulle ett Ã¥r senare släppa samma lÃ¥t pÃ¥ sitt eget album "Dark horse".
   Lee/Harrison-kopplingen fortsatte 1986 pÃ¥ Lees soloalbum "Detroit diesel" där Harrison, nu under sitt rätta namn, spelar slide pÃ¥ "Talk don't bother me". PÃ¥ "Zoom" (1992) sker samma sak pÃ¥ lÃ¥ten "Real life blues" och pÃ¥ "Nineteenninetyfour" (1993!) gästar Harrison Ã¥ter med sin slide pÃ¥ bÃ¥de "The bluest blues" och den gamla Beatles-lÃ¥ten "I want you (she's so heavy)".
   Det är mina minnen av Alvin Lee som musikaliskt stod med bÃ¥da fötterna i bluesrocken men var ocksÃ¥ öppen för andra stilar.
   Alvin Lee dog oväntat igÃ¥r 6 mars 2013 under en rutinoperation.

/ HÃ¥kan

En god turné

Foto: Anders Erkman
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/2 1986.

JOHAN LINDELL & PASSAGERARNA
Rockmagasinet, Örebro 29 januari 1986

Skådespelaren Johan Lindell befinner sig på en rockscen för första gången. Med tolv år på teaterscener bakom sig var det ändå rutinen som lyste igenom.
   Bakom sig hade han gruppen Passagerarna med idel kända ansikten. Men Alsing, Öfwerman och Co gav mer pÃ¥ Rockmagasinet i onsdagskväll än de nÃ¥gonsin gjort i tidigare sammanhang.
   Turnén med Lindell, som fÃ¥tt det passande namnet Den Goda Turnén, är ett kärleksbarn som efter mycket lÃ¥ng graviditet nu äntligen fÃ¥r se dagens ljus. Efter fyra kritikerrosade album fanns det gott om lÃ¥tar att välja.
   Det är alltid en risk att turnera med ett sÃ¥ studiopräglat material i bagaget. Men Johan Lindell och Passagerarna slog den lättviktiga syntpopen i spillror i sin jakt pÃ¥ en helt egen nisch i det svenska rocklivet.
   Vilken kraft och vilken musikalitet detta band utstrÃ¥lade samtidigt som ljudet var nÃ¥got av det bästa jag nÃ¥gonsin har hört pÃ¥ Rockmagasinet. Även Johan överraskade stort som sÃ¥ngare, har en kraftfull stämma som tydlig förmedlade sin speciella poesi i bÃ¥de tuffa och smäktande arrangemang.
   Scenrepertoaren var ovanligt heltäckande med lÃ¥tar frÃ¥n alla hans skivor som avslöjade att det finns en viss linje i hans hobbykarriär som sÃ¥ngare.
   En viss utveckling kan skönjas pÃ¥ skivorna men live, med mÃ¥nga nya arrangemang, var det en jämn och bra konsert helt utan svackor.
   Kvällens stora överraskning var Passagerarnas egen lÃ¥t, "Vi är vingar" deras nya singel, har förutsättning att bli en hit och Mats Persson, vanligtvis briljant slagverkare, hade en personlig och bra röst.

Johan Lindell, sång
Pelle Alsing, trummor
Tommy Cassemar, bas
Micke Jahn, gitarr och sång
Mats Persson, percussion och sång
Clarence Öfwerman, keyboards

LÃ¥tarna:
Det låter som regn
Två ton segel
Vi faller
Lämna nånting kvar
Stenen
Blöta marmorgolv
Vi är vingar (Passagerarna)
Hans ögon (Passagerarna)
Bete
Den stora björnen
VÃ¥r man
Vägg i vägg
Jernhästen

Extralåt
PÃ¥lkran

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.