Blogginlägg från 2013-03-06
Örebro-London-Örebro
Boende: Puben Kings Arms i Hampton Court.
Fotboll: Chelsea-West Bromwich. 1-0, dessvärre.
Orkidéutställning: Kew Gardens
Denmark Street, måndag kl 14:10.
Klassisk rockadress: 1 Kew Road, Richmond.
/ HÃ¥kan
Singlar#39: TONY JOE WHITE
TONY JOE WHITE: Willie and Laura Mae Jones (Monument, 1969)
LYSSNA OCH JÄMFÖR OCH DU TROR ATT TONY JOE WHITE och John Fogerty var grannar och uppvuxna i Louisianas djupaste träskmarker. Soundmässigt fanns det runt 1970 många paralleller mellan White och Creedence. Men släktskapet var en illusion. Medan White mycket riktigt har Louisiana-blod i sina ådror, född i staden Goodwill, var Fogerty född i San Francisco och uppvuxen i Kalifornien och swamprocksoundet han dekorerade sina låtar med var enbart en gimmick.
Tony Joe White fick sitt stora genombrott i Sverige hösten 1969, närmare bestämt 28 november, i Torbjörn Axelmans tv-program Små, gröna äpplen med Monica Zetterlund, Lasse Åberg och Ardy Strüwer. Där gästade White och fick stor respons hos både konventionella tv-tittare och mig denna fredagkväll. Nej, jag minns inte exakta datumet men googlade mig fram till det här imponerande klippet och kunde därmed återkonstruera minnet när T J White kom in i mitt liv.
Samma månad släpptes mycket lägligt Whites andra album "...Continued" som blev den första skiva jag ägde med honom. Men naturligtvis letade jag mig tillbaka i hans karriär och behövde inte leta länge ty bara fyra månader innan hade White släppt sitt debutalbum "Black and white". Som första spår på Whites första album dyker singeln "Willie and Laura Mae Jones" upp.
En låt som märkligt nog aldrig släpptes på singel med White i hemlandet USA. Men det berodde nog mest på att då framgångsrika Dusty Springfield hittat låten tidigt och gav ut den på singel redan i juni 1969. Samma månad släppte White, till liten uppmärksamhet, däremot sin låt på singel i Europa.
Men det var ännu tidigt i Whites karriär och det skulle dröja ett drygt halvår innan framgångarna kom och hans låtar upptäcktes både här och där. Elvis Presley gjorde "Polk salad Annie", en låt från Tony Joes första album, till en Topp 10-hit och Brook Benton hittade "Rainy night in Georgia" på andra albumet.
Tony Joe själv letade sig också in på svenska Tio i Topp i januari 1970 med singeln "Roosevelt And Ira Lee" och andra albumet "...continued" låg till och med 3:a på den svenska försäljningslistan.
Tony Joe Whites två första album spelades in på kort tid 1968 där han var omgiven av idel ädel adel av musiker, arrangör och producent. Tony Joe sjöng och spelade gitarr och munspel och kompades av David Briggs, piano och orgel, Jerry Carrigan, trummor, Norbert Putnam, bas, och Chip Young, gitarr.
Producenten hette Billy Swan som flera år senare, 1974, skulle starta sin egen artistkarriär med hitlåten "I can help". Han producerade samtidigt även Dennis Linde och skrev låtar åt andra. Den viktiga arrangörsrollen på Whites skivor spelades av rutinerade Bergen White som hade gjort samma sak åt Esther Phillips, James and Bobby Purify och Willie Nelson. På "Willie and Laura Mae Jones" ger både blås och stråkar en speciell karaktär åt arrangemanget till den engagerande texten om rasrelationer i den djupa amerikanska södern. Textrader som i viss mån förklarar albumtiteln "Black and white":
Willie and Laura Mae Jones
Were our neighbors as long time back
They lived right down the road from us
In a shack just like our shack
We worked in the fields together
And we learned to count on each other
When you live off the land
You don't have time to think
About another man's color
B-sidan var en cover, Slim Harpos "Baby scratch my back" (skriven under hans riktiga namn James Moore), även den hämtad från "Black and white"-albumet. Munspelet i centrum och Tony Joe pratar sig igenom texten. Originalet är från 1965 och släpptes då på singel med låtskrivaren själv.
A-sidan:
B-sidan:
/ HÃ¥kan
| << | Mars 2013 | >> | ||||
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
| 1 | 2 | 3 | ||||
| 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
| 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
| 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
| 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker.
Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress.
Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt.
E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: