Blogginlägg från 2008-02-25

"War song"

NEIL YOUNG & GRAHAM NASH: War song (Reprise REP 1099)
Idag och i framtiden döper jag om kategorin Måndagslåten till Veckans 7”-singel. Det har ju nästan uteslutande handlat om singlar, som illustrerats med singeletiketter eller omslag, så jag har bestämt mig för att skriva om en singel, den klassiska vinylsingeln, där låten givetvis har en stor del i singelns betydelse.
   Jag inleder den nygamla följetongen med en exklusivt udda singel från 1972. En unik duettskiva med Neil Young och Graham Nash. Som sedan 1970 förknippats inom samma kvartett, Crosby, Stills, Nash & Young, men varken förr eller senare gjort en skiva tillsammans under sina respektive namn.
   ”War song” är ännu en anti-krigslåt från Neil Youngs vassa penna. Två år innan hade Neil Young skrivit den svidande kritiska ”Ohio” och här kommer en låt som gavs ut till support för anti-Vietnamkrigets kampanj för presidentkandidaten George McGovern. Den spelades in på Youngs ranch Broken Arrow, Woodside, California 22 maj 1972 med Nash, trummisen Kenny Buttrey, basisten Tim Drummond, pianisten Jack Nitszche och steelguitar-killen Ben Keith. Ett komp som gick under det kollektiva namnet Stray Gators. Skivan, som producerades av Elliot Mazer, Tim Mulligan, L.A. Johnson & Neil Young, släpptes i samband med det demokratiska partiets primärval i Kalifornien, 24 juni 1972. Bara en dryg månad efter inspelning. Redan då agerade Neil Young snabbt.
   Men singeln floppade rejält. Och det gjorde McGovern i valet också. Det är kanske därför låten aldrig någonsin figurerat på skiva igen. Bara på denna enda vinylsingel utgiven vid ett enda tillfälle.
   Young (och även Nash) var en hängiven Nixon-hatare, lyssna bara på ”Ohio”, och protesterar här stort mot både den sittande presidenten och kriget i Vietnam:

There's a man who says he can
put an end to war
They shot George Wallace down
He'll never walk around
Mines are sleeping in the sea
Blow those bridges down
Burn that jungle down and kill those Vietnamese.

B-sida på "War song" blev en ren Neil Young-låt, den redan utgivna (på "Harvest" från 1 februari 1972) och mycket uppmärksammade "The needle and the damage done".

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.