Blogginlägg

"War song"

NEIL YOUNG & GRAHAM NASH: War song (Reprise REP 1099)
Idag och i framtiden döper jag om kategorin Måndagslåten till Veckans 7”-singel. Det har ju nästan uteslutande handlat om singlar, som illustrerats med singeletiketter eller omslag, så jag har bestämt mig för att skriva om en singel, den klassiska vinylsingeln, där låten givetvis har en stor del i singelns betydelse.
   Jag inleder den nygamla följetongen med en exklusivt udda singel från 1972. En unik duettskiva med Neil Young och Graham Nash. Som sedan 1970 förknippats inom samma kvartett, Crosby, Stills, Nash & Young, men varken förr eller senare gjort en skiva tillsammans under sina respektive namn.
   ”War song” är ännu en anti-krigslåt från Neil Youngs vassa penna. Två år innan hade Neil Young skrivit den svidande kritiska ”Ohio” och här kommer en låt som gavs ut till support för anti-Vietnamkrigets kampanj för presidentkandidaten George McGovern. Den spelades in på Youngs ranch Broken Arrow, Woodside, California 22 maj 1972 med Nash, trummisen Kenny Buttrey, basisten Tim Drummond, pianisten Jack Nitszche och steelguitar-killen Ben Keith. Ett komp som gick under det kollektiva namnet Stray Gators. Skivan, som producerades av Elliot Mazer, Tim Mulligan, L.A. Johnson & Neil Young, släpptes i samband med det demokratiska partiets primärval i Kalifornien, 24 juni 1972. Bara en dryg månad efter inspelning. Redan då agerade Neil Young snabbt.
   Men singeln floppade rejält. Och det gjorde McGovern i valet också. Det är kanske därför låten aldrig någonsin figurerat på skiva igen. Bara på denna enda vinylsingel utgiven vid ett enda tillfälle.
   Young (och även Nash) var en hängiven Nixon-hatare, lyssna bara på ”Ohio”, och protesterar här stort mot både den sittande presidenten och kriget i Vietnam:

There's a man who says he can
put an end to war
They shot George Wallace down
He'll never walk around
Mines are sleeping in the sea
Blow those bridges down
Burn that jungle down and kill those Vietnamese.

B-sida på "War song" blev en ren Neil Young-låt, den redan utgivna (på "Harvest" från 1 februari 1972) och mycket uppmärksammade "The needle and the damage done".

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.