Blogginlägg från 2017-12-11

MAXI12" #20: NILS LOFGREN

NILS LOFGREN
Delivery night
Keith don't go
Dreams die hard
(Towerbell, 1985)

1985 VAR FÖRVISSO INTE NILS LOFGRENS största ögonblick som soloartist. Som nybliven gitarrist i Bruce Springsteens kompband E Street Band fick han däremot uppleva en jorden runt-turné, "Born in the USA Tour", som har gått till historien. Förutom solokarriärens första fyra-fem år, 1975 till 1980, känns Lofgrens solosatsningar därefter med några få undantag ganska bortslarvade. I hans långa diskografi återfinns en mängd mindre ogenomarbetade skivor och liveinspelningar som helt skuggats av insatserna bakom Bruce.
   Albumet "Flip" (1985), där dagens maxisingel "Delivery night" finns med, släpptes faktiskt samma mÃ¥nad som Bruce och bandet spelade pÃ¥ Ullevi. En skiva som jag dÃ¥, nÃ¥gon vecka efter livehysterin, i min skivrecension tyckte var helt okej. Men jag blundade nog för nÃ¥gra uppenbara bottennapp till lÃ¥tar där syntar och en typisk 80-talsproduktion inte gjorde materialet full rättvisa.
   "Flip" var Lofgrens första soloalbum pÃ¥ Columbia i USA men även pÃ¥ det omrÃ¥det slarvades albumet bort när den gavs ut i Sverige. Där hamnade skivan helt omotiverat pÃ¥ den lilla Alpha-etiketten, där främst svenska moderna popartister som Niclas Wahlgren, Sound Of Music och Style gav ut skivor, som inte var nÃ¥gon naturlig hemvist för en rockartist av Nils Lofgrens kaliber.
   PÃ¥ sin väg till Sverige-utgivningen passerade "Flip" England och skivbolaget Towerbell där jag samlade pÃ¥ mig nÃ¥gra singlar frÃ¥n albumet. I nÃ¥gra mindre doser pÃ¥ singlarna känns "Flip"-materialet mer uthärdligt men ska givetvis inte jämföras med det klassiska materialet Lofgren producerade pÃ¥ 70-talet.
   Towerbell-skivorna hade dessutom fräckare och snyggare omslag som är minst lika viktigt i maxisingelbranschen. Som pÃ¥ "Delivery night", den tredje singeln som släpptes frÃ¥n "Flip" i november 1985 inför Lofgrens turné i England tillsammans med sitt eget band sedan Bruce-turnén hade avslutats 2 oktober.
   Den engelska turnéplanen, 13 spelningar, är dessutom tryckt pÃ¥ singelomslaget, start i Leeds 9 december, bland annat tvÃ¥ kvällar pÃ¥ Hammersmith Odeon i London, och sedan final 23 december i St Austell i Cornwall. Han och bandet hann även med en liten sväng i Europa, Belgien, Frankrike och Sverige (Konserthuset i Stockholm 24 november, jag var där) innan England.
   För mig var producentnamnet Lance Quinn, som producerade "Flip", helt nytt för mig 1985 och jag skyllde det lite modernt inställsamma soundet mycket pÃ¥ just honom. Men jag ser nu att han trots allt hade nÃ¥gra prestigefulla produktioner bakom sig, Ã¥t bland annat Bon Jovi, Talking Heads, Robert Gordon och Carlene Carter.
   Efter singlarna "Secrets in the street" och "Flip ya flip" kom alltsÃ¥ "Delivery night" som tredje singel frÃ¥n "Flip". LÃ¥ten, melodin, rösten och arrangemanget tangerar den vackra och softa sidan av Nils Lofgrens artistbana. Det var ingen överraskning att hans gamla skivbolag Ã¥terutgav den gamla mjukt poppiga "Shine silently" i den här vevan...
   Ã„ven maxisingelns andra bidrag frÃ¥n albumet, "Dreams die hard", tillhör den snälla kategorin där gitarrsoundet är framträdande men kanske inte sÃ¥ traditionellt rockigt och sÃ¥ngrösten smeker medhÃ¥rs men ändÃ¥ mycket personligt.
   Det exklusivt unika spÃ¥ret pÃ¥ maxisingeln är en liveinspelad "Keith don't go" hämtad frÃ¥n Lofgrens solokonsert pÃ¥ Duke of York's Theatre i London 19 maj 1985, en vecka innan den europeiska delen av Born in the USA-turnén skulle sparka igÃ¥ng i Dublin. LÃ¥ten i original, frÃ¥n "Nils Lofgren" 1975, är ju en rockklassiker och kanske Nils allra mest kända lÃ¥t där han hyllar Keith (Richards) och uppmanar honom att ta hand om sin hälsa. Textraden "Keith don't go... to Toronto" är en senare variant som uppstod när Keith 27 februari 1977 greps för innehav av kokain och heroin och riskerade att hamna i fängelse vilket fick Lofgren att uppmana honom att inte Ã¥ka till Toronto och den där rättegÃ¥ngen om knarkinnehav.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.