Blogginlägg från 2017-12-27

För 40 år sedan: Årskrönika 1977

Postad: 2017-12-27 20:49
Kategori: Blogg

Just idag för 40 år sedan, 27 december 1977, skrev jag nedanstående årskrönika i Nerikes Allehanda. Det var tider när jag tyckte att jag hade helhetskontroll på hela musikbranschen. Det var många år sedan...
   Det blev en krönika där jag försöker sammanfatta musikhändelser, läsa av trenderna (min lite skeptiska hållning till punken) och mina egna upplevelser under året. Med risk att idag låta lite gammalmodig i språket har jag valt att publicera den helt ordagrant. Ord för ord som jag en gång skrev den komplett med mellanrubriker. Där förekommer ord som LP (som idag kallas album) och än så länge stavade man det svenska ordet singelskiva på engelska ("single").
   Jag nämner mina favoriter för året, bland annat Elvis Costellos "Watching the detectives", Wreckless Erics "Whole wide world" och Ronnie Spectors "Say goodbye to Hollywood", och jag fått anledning att nämna skivorna i många texter sedan jag startade Håkans Pop i augusti 2007 (se länkar nedan). Även Fleetwood Macs monumentala album "Rumours" får ett omnämnande plus ett antal konserter jag refererar till.





1977 VAR PUNKROCKENS ÅR
VAD BLIR NÄSTA MODEVÅG?


ÅREN GÅR. TIDERNAS FÖRÄNDRAS. En bra bit in på 70-talet och vi har fått en ny musikprofil. 1977 var punkrockmusikens år. Allt och alla ställdes skonsamt i det skimrande estradljuset. Inga var för dåliga att spela punk. Två plus två blir fortfarande fyra men vad som ska bli nästa stora modevåg är svårare att räkna ut. Vilka som ska bli nästa ABBA eller nästa Sex Pistols.
   Egentligen var punkens entré en naturlig följd på vart 70-talsrocken var på väg. Mike Oldfield, Yes och Genesis var med sina yviga och luftiga ljudklanger på väg ur det jordiska när det redan förra hösten dök upp anhängare av den okonstlade och i framtoningen aggressiva musiksorten, som i alla media fick den populära etiketten punk.
PUNKMUSIKEN INTE NYMODIG
Musiken var inte ny. utan tog vid där amerikanerna lämnade den tio år tidigare. Electric Prunes, Seeds och MC5 spelade på 60-talet musik som i daghens öron låter punkmusiken närbesläktad. Det är därför som det i USA ses med något skeptiska ögon (och öron) på den så kallade nya vågen som nu också svallar in över Amerika. De uppfattar4 den som inte särskilt nymodig.
   Musiken är inte ny. Däremot publiciteten och den otroligt omfattande rekryteringen av nya grupper. De flesta på egna små oberoende skivbolag med begränsad spridning. Det är därför alla kända punkgrupper återfinns på stora bolag. Clash på CBS, Sex Pistols på Virgin, Stranglers på United Artists och så vidare. Det som alltså är populärt ger en felaktig bild av hela punkoffensiven.
   Till exempel är Sex Pistols en typisk pr-produkt. Kanske inte medvetet men att utse gruppen till den ledande punkgruppen vore att ge upp, spela ner alla sina Beatlesskivor. Det finns en handfull både bättre och mer intressanta grupper i genren. Stranglers, Count Bishops, Radio Stars, Boomtown Rats och Eddie & the Hot Rods. De sistnämnda är ännu bättre än så.
SNABBA RYCK
Ytterligare exempel på en pr-påtryckning är en i England utgiven LP med Warsaw Pakt. Inspelad (direkt på plasten), pressad och distribuerad med omslag på mindre än 24 timmar! Så heter skivan också "Needle time" (nolltid). Skrewdrivers första LP, på Chiswick, är inspelad på 45 varv, en hel LP.
   Ett steg mot en kvalitetsförbättring på området bör Rich Kids, med bland annat förre Sex Pistols-basisten Glen Matlock. nya LP vara. Den produceras av gitarrfantomen Mick Ronson och ges ut på EMI som just sparkade Sex Pistols för ett år sedan!
   1977 gav oss punk men tog ifrån oss mellanölet och Elvis Presley. Punk överskuggar det mesta, även denna krönika, men sanning att säga har det hänt viktigare saker på det rockmusikaliska området under året som gick.
   Det har här i Örebro var fler, och i många fall bättre, rockkonserter än på många många år. Det började i det sommarvarma juni med Ian Hunter och John Cale, där faktiskt Cale tog priset.
MAGNUS UGGLA
Och det såg ut att blir en mäktig höst för punkrock och dess vänner. Både Stranglers, Clash och Damned var inbokade. Bara Clash kom. De andra fick instrumenten demolerade eller vågade inte åka hit.
   Rockmusikens okrönta humorister, Dr Hook , fångade ett fullsatt Idrottshus med sin underhållande show. AC/DC var inte lika roande. Hårt, högt och våldsamt pressade de fram sina ljudorgier en fredagkväll i september.
   Magnus Uggla fick sitt genombrott under hösten. Dels genom skrivan "Va ska man..." (CBS) och konserten i november kom i precis rätt tidpunkt då Uggla-hetsen var som hetast. Tät och kompetent rockmusik till Ugglas tveksamma framtoning. Att han nu tar mer och mer avstånd till sina egna texter gör det än mer tveksamt. Magnus Uggla retirerar.
   Och Pugh Rogefeldt visade för några veckor sedan att han lever. Där svek publiken som ibland verkar svårflirtad i den här stan.
   Men se upp, redan i januari och februari är viktiga konserter inbokade. Blood Sweat & Tears (flyttat till Konserthuset) 13 januari, Status Quo 29 januari och danska Gasolin 9 februari.
   Det var bara de stora städerna som fick besök av godbitarna Nils Lofgren, Graham Parker och Yes. Men bra var de.
ELVIS COSTELLO
Den lilla skaran av rockhjältar har utökats med Elvis Costello men både Marc Bolan och Elvis Presley har av olika anledningar gått runt hörnet. Costellos "My aim is true" (Stiff) har varit ett ljus i tillvaron hela hösten.
   John Lennon har blivit halvjapan och gjorde sitt enda framträdande för några månader sedan vid en presskonferens där han förklarade (på japanska!) att än dröjer det två, tre år innan han går in i en skivstudio.
   Och Bruce Springsteen är en fri man efter två års processande med sin före detta manager som omöjliggjort skivinspelningar. Det går rykten om att han sedan spelade in 30 nyskrivna låtar som han dock självkritiskt kasserade och bara behöll åtta stycken. En LP bör komma inom några månader.
FRAMGÅNG FÖR FLEETWOOD MAC
Årets artister alla kategorier är Fleetwood Mac. "Rumours"-LP:n har på ett knappt år sålt i över tio miljoner exemplar! Låg etta i USA i över ett halvår. Skön framgång för en bra och rutinerad grupp. Har på tio år förändrats från en bluesinfluerad grupp till en amerikanskt välljudande apparat. TV-programmet visade i någon mån prov på det.
   TV har förresten spottat upp sig betydlig sedan förra året. Under en månad i höstas trängdes underbara konsertprogram med Nils Lofgren, ELO, 10cc och Jackson Browne. Däremot ser jag negativt på de amerikanskt ihopjagade programmen med discjockeyn Wolfman Jack. Han själv är överspänt larvig och de överdrivna hafsiga playbackversionerna förstör alltid artistens egen personlighet.
   Elvis Costello är alltså årets nykomling. Hans riktiga namn är nu avslöjat som Patrick Declan McManus men vi kommer säkert att höra mer från honom i framtiden. Han och Nick Lowe har förresten nu lämnat Stiff tillsammans med sin manager Jake Riviera.
ULF LUNDELL
Svensk rockmusik framförs fortfarande bäst av Ulf Lundell. Såväl på skiva som på scen med kompgruppen Nature. Det är liveskivan "Natten hade varit mild och öm" (Harvest) tydligt bevis för.
   Singleskivan har i år fått en renässans i och med punkvågen. Musikformen gör sig bäst på singlar men det har under året kommit många andra bra singlar. "Say goodbye to Hollywood" med Ronnie Spector (Epic), "Whole wide world" med Wreckless Eric (Stiff), "Watching the detectives" med Elvis Costello (också Stiff) och "2-4-6-8 motorway" med Tom Robinson Band (EMI) är bara några.
   Ett singelskivrekord sattes nyligen av Wings i England där senaste skivan "Mull of Kintyre" på bara tre veckor såldes i över en miljon exemplar. Där ligger till och med ABBA i lä - än så länge.
ABBA
ABBA
ja, "The album" är deras bästa och kvalitén på filmen är säkert lika hög även om man knappast kan jämföra den efter samma mallar som vanliga spelfilmer. Men visst gör de bra rockmusik. "Hole in your soul" gör säkert Nick Lowe ännu mera avundsjuk.
   Vad väntar vi oss nu av 1978 i form av nyuppväxt och mogen pop- och rockmusik. En utveckling och en kvalitetsförbättring av punkrockbranschen måste till för att hålla intresset vid liv. Jag har svårt att se Sex Pistols vara lika stora vid nästa års bokslut.
   Injektionen var avgjort nyttig men ta tillfället i akt och upptäck det konstruktiva i det likriktade. Var aktsam, ge dig själv tid och lyssna kritiskt så kommer 1978 att bli nog så överraskande

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (392)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (214)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (32)
Minns (103)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< December 2017 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Mikael Löwengren 26/04: "Det vi aldrig skulle få" var ursprungligen tänkt till bonus-CD:n på den norska ...

Marcus Wensby 18/04: Denna platta (som jag själv kallar "Den blå stolen") är ju helt fantastisk! Gil...

Stefan 12/04: Hej! Bilden ovan är med största sannolikhet från någon konsert på Glädjehuset...

Johan S 7/04: Bra skrivet! Intressant om tidigt med Stewart/Wood. En del jag inte visste. Ja...

Mikael 13/03: Mycket bra låt. Tack för tipset! Jag tycker för övrigt att Mellencamps produktio...

Johan S 9/03: Mitt upp i alllt detta kom väl också EP:n ”Pink Parker” med bl.a. ”Hold Back The...

Silja 9/03: Men den finns på YouTube! Här: https://www.youtube.com/results?search_query=%2...

Jan Lennell 5/03: Tack för en bra (som vanligt:)) artikel. Albumet "The lonesome jubilee" är ett 8...

Mvh Skogåsbon 3/03: Återupptäckte denna skiva för ett par år sedan när jag köpte ett beg exemplar fö...

Peter Lundmark 26/02: Den hade jag missat, hade även förmånen att 15/1-88 se Mellencamp på isstadion o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.