Blogginlägg från 2017-12-01

I min skivhylla: Badfinger

BADFINGER: Straight up (Apple SAPCOR 19)

Release: 11 februari 1972
Placering i skivhyllan: Specialhylla 2. Mellan Gary Wrights "Footprint" (1971) och David Brombergs "David Brombergs" (1972).

NÄR JAG IDAG EFTER DRYGT 45 ÅR återvänder till Badfingers tredje album är det en angenäm upplevelse. Nåja, jag har väl sporadiskt spelat skivan genom åren men aldrig så fullständigt koncentrerat som nu. Dessutom har jag nu grävt ner mig i historien runt bandet och skivan och jag har, erkänner jag nu, aldrig förstått fullt ut (har berättat några detaljer här) hur komplicerat inspelningsförfarandet var när "Straight up" blev till. Jo, jag har alltid känt till att George Harrison inledde och slutförde inspelningarna till fyra låtar och att sedan Todd Rundgren producerade resten av låtarna.
   Processen med nya albumet började med att Badfinger mellan januari och mars 1971 spelade in ett helt album som sedan refuserades av skivbolaget. Ambitionen var att spela in uppföljaren till bandets andra album, "No dice" (1970) som ocksÃ¥ resulterade i hitsingellÃ¥ten "No matter what". Ännu en gÃ¥ng anlitade de teknikern Geoff Emerick som producent men det färdiga albumet förkastades alltsÃ¥ helt.
   Inför nyinspelningarna med George Harrison vid rodret som producent försvann hälften av lÃ¥tarna frÃ¥n första inspelningen. Det var för övrigt George som inte hade godkänt de ursprungliga inspelningarna och ville nu själv övervaka och ta huvudansvar för materialet. Men efter fyra inspelade och slutförda lÃ¥tar fick han pÃ¥ kort varsel ett mycket prestigefullt uppdrag: Att arrangera konserten till stöd för alla människor vid svältkatastrofen i Bangla Desh, "The concert for Bangla Desh", och drog sig därmed ur Badfinger-projektet.
   En ny producent engagerades, amerikanen Todd Rundgren, och med dagens perspektiv i bagaget mÃ¥ste jag anse att det beslutet var ganska vÃ¥gat och nästan taget ur luften. Rundgren var visserligen en het up-and-coming-artist men ocksÃ¥ väldigt orutinerad, hade just släppt sitt andra soloalbum, haft en mindre singelhit med "We gotta get you a woman" men hade ingen stor erfarenhet bakom mixerbordet. Däremot skulle Rundgren under Ã¥ren efterÃ¥t etablera sig som en mycket framgÃ¥ngsrik producent i de stora sammanhangen.
   PÃ¥ "Straight up" märker jag ingen avsevärd soundskillnad mellan de Harrison-producerade spÃ¥ren och de som Rundgren ansvarat för. Inspelningarna har genomgÃ¥ende resulterat i ett uppenbart engelskt popsound och kopplingen till Beatles är pÃ¥taglig pÃ¥ mÃ¥nga lÃ¥tar. Faktiskt helt logiskt för ett band som sedan vÃ¥ren 1968, när de flyttade till London frÃ¥n Wales/Liverpool, helt naturligt levt i skuggan av The Beatles.
   I maj 1968 skrev Badfinger kontrakt som lÃ¥tskrivare till Beatles-bolaget Apple Publishing och tvÃ¥ mÃ¥nader senare skrev de även kontrakt som artister. DÃ¥ gick de under gruppnamnet The Iveys men Paul McCartney tyckte att namnet Badfinger var roligare, hämtat frÃ¥n arbetsnamnet till lÃ¥ten "With a little help from my friends" som hette "Badfinger boogie" frÃ¥n början. Sedan skänkte Paul sin lÃ¥t "Come and get it" till bandet som därmed fick sin första singelhit 1969

DET LÅTSKRIVANDE GRABBARNA I BADFINGER, Pete Ham. Joey Molland och Tom Evans, hade på kort tid skrivit ännu starkare material till nyinspelningen av albumet. Petes båda låtar, "Day after day" och "Baby blue", är klockrena singellåtar fast mitt i den berömda turbulensen på det då Allen Klein-styrda Apple släpptes bara den första, med Harrisons distinkta slidegitarr som läcker detalj, och blev som förväntat en hit. Med lite marknadsföring hade den tänkbara uppföljande singeln, powerpop-smittande "Baby blue", blivit en ännu större hit men skivbolaget hakade inte på den chansen. Just på den låten förstår jag att många bedömare placerade Badfinger i powerpopfacket.
   Ã–vriga Harrison-producerade spÃ¥r tillhör i flera fall albumets höjdpunkter, "Name of the game" (som ocksÃ¥ var planerad som singel) och "I'd die babe" medan "Suitcase" lÃ¥ter som en outtake frÃ¥n Beatles tidiga karriär. Pete Ham framstÃ¥r som bandets klart lysande lÃ¥tskrivare, bÃ¥de "Name of the game" och "Perfection" är ju härlig pop med nÃ¥gra stänk vemod. Men Joey Mollands "I'd die babe" och "Sweet Tuesday morning" tillhör ocksÃ¥ topparna.
   Det var inte bara rörigt pÃ¥ skivbolagskontoret vid den här tidpunkten. Skivans omslagstext med lÃ¥tordningen är ocksÃ¥ helt omkastad.
   Trots det musikaliskt lyckade resultatet med "Straight up" och den relativt kommersiella framgÃ¥ngen med topp 10-singeln "Day after day" fÃ¥r jag känslan av att skivbolaget Apple inte satsade allt pÃ¥ Badfinger. Därför började kontakterna, efter den här skivan, att rinna ut i sanden. Det var ett förhÃ¥llandevis bittert band som lämnade Apple och Pete Ham lyckades strax innan skriva ännu en perfekt poplÃ¥t med en vemodig sorgkant, "Apple of my eye", som släpptes pÃ¥ Apple när bandet redan skrivit kontrakt med Warner Bros.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.