Blogginlägg från 2007-12-11

Bruce Springsteen setlist

Bruce Springsteen & the E Street Band, 10/12 2007, Globen, Stockholm.
En typisk Springsteen-setlist, som aldrig är statisk, där inte så mycket stämmer. Han spelade "Candy's room" istället för planerade "Prove it all night". Tack för det!
   Han utökade spontant med "I'll work for your love" efter "The promised land" men det var ett av kvällens svagaste nummer. Slängde om ordningen på "Working on the highway" och "The river" och slopade helt sonika "Tunnel of love".
   Uppmuntrad av fansen närmast scenen, som visade sin uppskattning av Clarence Clemons, kastade Bruce in "Jungleland" som andra extralåt och lät den planerade "Santa Claus is coming to town" dyka upp som mycket sällsynt och helt överraskande extra extralåt.

/ Håkan

Bruce Springsteen på Globen igår

Bruce Springsteen och bandet gjorde ingen klockren konsert igår kväll. Men det var en fantastisk final. En av de bästa jag någonsin har upplevt med det här bandet på de tiotal konserter jag har sett genom åren. När jag lite snabbt kollar igenom mina konserter med Bruce så tror jag mig aldrig ha fått ”Jungleland” från scen tidigare.
   När jag direkt efter konserten fick frågan om vad jag tyckte (jag hatar verkligen såna ”påhopp”) så var jag lite väl påverkad av de små dipparna i huvudavdelningen och gav då intrycket att vara långtifrån helnöjd.
   När jag sedan kom hem och tittade igenom mina noteringar så var det ju på väldigt få ställen jag var mindre nöjd. Recension följer.
   Min gode vän Anders meddelade igår kväll att han och Maharajas-Mathias Lilja tagit Little Steven i hand på en E Street Lounge-inbjudan som gått ut till Sveriges alla garagerockare. Strax före konserten stod han där och trängdes med Hellacopters, Hives, TSOOL, Nomads, Sahara Hotnights och Maggots-folk när Little Steven kom och hälsade på alla som ville.

/ Håkan

Omsorgsfullt och charmigt om lokala rockkungar

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/12 2007.

BÖRJE LUNDBERG
Stora rock ’n’ roll boken
(Premium Publishing)

Den här boken har undertiteln ”Sveriges rockkungar 1955-1963” och det förklarar innehållet allra bäst. För det är ingen stor global rock ’n’ roll-bok Börje Lundberg har skrivit. Ingen allmän rock ’n’ roll-historisk berättelse. Det är en i högsta grad lokal svensk redogörelse som författaren tråcklat ihop med hjälp av många aktuella intervjuer, en mängd sällsynta fotografier, tidningsklipp i massor och utförlig diskografi med etiketter och skivomslag.
   Det är en charmerande och underhållande läsning. Och för en som är född på 50-talet, som undertecknad, är boken oerhört lärorik där många namn är helt nya i min värld och när jag i min enfald tror att Jerry Williams är en av huvudpersonerna i den här tidiga historien är jag nästan helt fel ute.
   Lundbergs historiebeskrivning inleds långt före Jerry Williams härjningar på topplistor och scener.
   På 50-talet spreds inte musiken lika fort runt jorden som idag. Där lokala hjältar kan bli globala fenomen över samma natt. Nej, då skulle det dröja år innan Bill Haleys och Elvis Presleys musik skulle landa i Sverige. Så det fanns alltså utrymme för våra svenska rockkungar, som med ett enda undantag (Rock-Olga) var män, att sjunga covers på de amerikanska låtarna och nå gränslös uppmärksamhet och idolhysteri genom att bara plagiera förebilderna från USA. Men för den svenska publiken var allt vid tidpunkten naturligtvis nytt och fräscht.
   Redan i förordet påpekar Lundberg dessutom att det i Sverige i många fall gjordes primitiva och hafsiga inspelningar. Som musikaliskt inte höll så hög musikalisk kvalité.
   Det skrevs ytterst få egna rocklåtar i Sverige vid den här tiden. Owe Thörnkvist var en av få låtskrivare som hakade på rock ’n’ roll-trenden. Och enligt många, bland annat Leif ”Burken” Björklund, var Owe först i Sverige att sjunga rock. Men Jerry Williams är av annan åsikt och menar att det är ett påhitt i efterhand.

Det här är boken om Boogie-Bengt, Rock-Ragge, Rock-Boris, Rock-Finn, Lille John, Rock-Birger, Little Gert, Rock-Rolf, Rock-Stockis, Little Gerhard, Rock-Nisse, Rock-Olga, Rock-Benny, Rock-Love och en mängd andra för mig okända pseudonymer.
   Lundberg har intervjuat de flesta så här i efterhand och det är ett digert och omsorgsfullt jobb han har gjort. Som han sedan skrivit på sin enkla fullt begripliga journalistsvenska. Varje kapitel är som en genomarbetad fullständig tidningsartikel.
   Det förekommer åtskilliga tidningsklipp som förklarar tidskänslan. Hade varje klipp dessutom varit exakt daterat hade informationen varit ännu tydligare.
   Ett namn som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med, Chris Lennert från Göteborg, påstås vara en av de första pionjärerna av svenska rockkungar men det är Little Gerhard som framstår som genrens allra största artist.
   Bilderna där han poserar tillsammans med Elvis Presley och Paul Anka är väl bevis men också en lång diskografi berättar hans storhet på den tiden.
   Boken inleds med en bild över Sverige där Lundberg prickat in alla kända och mindre kända rocknamn i olika städer men har helt missat Örebroområdet. Enligt Bo Eriksson/Sven-Olof Malmstens Rockbok (2001) fanns det både Rock-Anders, Bobby Rixon, Lee Benette, Tony Jenkins, Rocking Bert och Thorstein Bergman i Totte & the Teddybears.
   Uppgifter som hade gjort Lundbergs intressanta bok ännu mer läsvärd.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.