Blogginlägg från 2004-11-21

Därför älskar jag samlingar

God Jul! Ja, det är en dryg månad kvar till julafton men för mig har det varit rena julafton hela hösten. Inte bara har det vräkts ut en massa nyproducerade skivor av varierande kvalité men också helt programenligt ett stort antal samlingsskivor. Som helt och hållet siktar in sig på den viktiga julkommersen. Det är ju när skivor kommer på tapeten eller hamnar på julönskelistan som samlingsskivor med en viss artist blir ett så otroligt smidigt sätt att fylla ett behov.
   Ni kanske tror att jag ironiserar när jag pÃ¥stÃ¥r att jag älskar samlingsskivor, en genre som borde öka skivbolagens inkomster avsevärt med tanke pÃ¥ lÃ¥ga utgifter, inga inspelningskostnader med kända lÃ¥tar som säljer sig själva.
   Samlingsskivor är moraliskt sett alltsÃ¥ rent bedrägeriet när de säljs för samma dyra pris som nyproducerad musik. ÄndÃ¥ älskar jag fenomenet. Det är väl arkivarien i min kropp eller uppslagsboken i mitt huvud som bestämt att jag lätt och smidigt vill finna det jag söker. SÃ¥ finns det naturligtvis en massa olika, möjliga och omöjliga sätt att sätta ihop en samling. Ibland känns det som det ena sättet är sämre än det andra.
   Ã„r det bara vi skivrecensenter som vill ha strikt kronologiska samlingar? Där man ska kunna följa artistens kreativa utveckling frÃ¥n dag ett till nu utan att hoppa hit och dit i produktionen. Ingen av alla samlingar jag har lyssnat pÃ¥ i höst följer den regeln. Kanske beror det pÃ¥ att nästan alla artister pÃ¥ den här nivÃ¥n har en ojämn karriär med bara en eller nÃ¥gra kommersiella toppar som de vill sprida ut pÃ¥ en eller tvÃ¥ skivor för att jämna ut kvalitén.
   Eller helt enkelt vill inleda med en klockren hit som alla känner igen. Sedan är det väldigt ojämnt med dokumentationen pÃ¥ de här samlingarna. Där missar ju skivbolagen när de fÃ¥r gratischansen att marknadsföra artistens hela produktion.
   Ofta kan de inte ens uppge rätt produktionsÃ¥r för att kunna navigera lyssnaren bland allt material. För här finns det lyssnare som vill lära sig mer och gräva sig djupare i artistens katalog. "Number ones" (Polydor/Universal), Bee Gees sätt att följa Beatles och Elvis Presley i fotspÃ¥ren och samla alla sina nummer ett-lÃ¥tar, är vad jag kan se nästan kronologisk men vi fÃ¥r inget veta om bakgrunden. Varken "World" och "Words", just i den felaktiga ordningen, toppade listorna i England eller USA.
   Men kanske nÃ¥gon annanstans, men berätta det dÃ¥. Att "River deep mountain high" finns med pÃ¥ Tina Turners nya 2cd-samling "All the best" (Parlophone/EMI) tycker jag är charmigt. Den borde dessutom inleda samlingen men det är ju beklämmande okunnigt att Ike äamp; Tina-lÃ¥ten frÃ¥n 1966 fÃ¥tt Ã¥ret 1991 klistrat pÃ¥ sig. Handlar förmodligen juridiskt om nÃ¥gon förnyad copyright men blir enormt störande.
   Sedan borde det vara lag pÃ¥ (nÃ¥ja"") att när gamla lÃ¥tar Ã¥tervinns borde cd-skivornas spellängd vara fylld till bristningsgränsen, upp till 80 minuter, för att kompensera priset kontra minimala inspelningskostnader. Ytterst fÃ¥ av Ã¥rets samlingar är tillräckligt späckade med hits. Samlingar kan lätt upprepas bara nÃ¥gra Ã¥r efter varandra.
   Exempelvis nya Nordman-samlingen, "Bästa" (Universal), bara tre Ã¥r efter den förra samlingen "I vandrarens spÃ¥r". Fast nu utan texter och annan dokumentation. Det ser billigt ut. Hoppas den är det i handeln, ocksÃ¥. Detsamma gäller Orups nya hitsamling "Bästa" (Metronome/Warner) som pÃ¥ inget sätt kvalitetsmässigt kan mäta sig med "Flickor förr öamp; nu", den Ã¥tta Ã¥r gamla samlingen där han bland annat sÃ¥ kärleksfullt berättar om varje lÃ¥ts tillkomst, inspiration och förebilder.
   Nu är det rätt och slätt nästan samma samling utan all information. Med en nyinspelad "Där stÃ¥r pojkarna pÃ¥ rad" som inte betyder nÃ¥gonting. Nyinspelade versioner av gamla lÃ¥tar borde bannlysas i det här sammanhanget. Hamnar helt offside i bÃ¥de historien och produktionen. Shania Twains "Greatest hits" (Mercury/Universal) är kronologisk - fast i fel ordning.
   Börjar med "Up!"-lÃ¥tarna och avslutas med tre nya lÃ¥tar som dock är av väldigt marginellt intresse. John Mellencamp tar i lite för mycket pÃ¥ sin nya samling "Words & Music" (Island/UTV/Universal), faktiskt hans första samlingsskiva pÃ¥ 25 Ã¥r.
   MÃ¥ste vara nÃ¥got av rekord. 35 lÃ¥tar, varav tvÃ¥ helt nyproducerade lÃ¥tar, är maffigt och snyggt men kanske i mastigaste laget. MÃ¥nga liknande lÃ¥tar tar ut varandra även om hans karriär är enastÃ¥ende. FrÃ¥n de ordinära Bryan Adams-riffen via den mästerliga folkrocken pÃ¥ "The lonesome jubilee" till mer mänsklig rock pÃ¥ 90-talet. Snyggt dokumenterat dessutom

/ HÃ¥kan