Blogginlägg från 2000-10-02
Eva Eastwood konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/10 2000.
KONSERT
EVA EASTWOOD
Svensson & Co, Örebro 30/9 2000
Efter en glimrande höstdag i solsken var det närmast en ynnest att få komma in på Svenssons och möta en sån stämning, en sån publik, en sån underbar sättning med ståbas och en sån fullvuxen artist som 33-åriga Eva Eastwood.
Jag har aldrig varit i Austin eller Nashville men jag kan föreställa mig att känslan i lokalen på Klostergatan i Örebro runt midnatt i lördagskväll, både musikaliskt och atmosfäriskt, påminde om nåt rockabilly- eller countryhak på nån bakgata i USA.
Där hälften av publiken lojt stod och hängde i baren, måttligt intresserade, och resten befann sig på dansgolvet framför scenen eller stod aktivt och lyssnade och njöt av en allt mäktigare artist.
Det fanns alla ingredienser för att bli amerikansk för en kväll. Kvalificerad fylla och seriöst diggande. Vilken kategori som männen med munspelen tillhörde vet jag inte.
Det förekom också squaredans, bugg och fri dans. Det var rökigt och svettigt. Uppklätt och urtvättade t-shirts om vartannat. Leslie Kot var för en gångs skull inte ensam om att bära Stetsonhatt. Och stämningen runt tolvslaget i lördagskväll, när bara de seriöst diggande var kvar, gick nästan att ta på.
Eva gör en fundamental form av rockmusik. Som har sina naturliga rötter både i swing, rockabilly och country. Och även blues vill hon själv tillägga. Det låter som en splittrande beskrivning men Eva tar det bästa och gör det till sin alldeles egen genre. En genre som hon definitivt är ensam om i Sverige.
En genre som har många historiska förebilder, Eva vill själv framhålla Patsy Cline och vore jag inte så ung (den repliken har jag jobbat länge på!) så skulle jag säkert kunna jämföra dem. Däremot är Eva så mycket mer än en gråtmild Cline, hon rockar ju friskt, kan alla de små angenäma ingredienserna i rock'n roll och uppvisar en entusiasm och härlig intensitet som är både svårslagbar och smittsam.
Och ännu bättre blev det när hon släppte gitarren och fick leva ut sångerskans innersta önskningar. När hon sedan under två rejäla set, på 45 minuter var, radade upp en tämligen imponerande repertoar. Som andas och ekar (även bokstavligen) 50-tal men är så snillrikt komponerad, med en blandning av historia och egen uppfinning, att den fungerar än i dag.
Hennes senaste skiva, "Good things can happen" (som nu också finns på CD), var ryggraden i framträdandet men vi fick också några läckra smakprov från kommande skivan.
Hennes band Major Keys är tajta men kanske lite snälla och lågmälda på sina ställen. Där ekon, finstilta gitarrsolon och ett lagom sväng på trummorna tog oss tillbaka till det primitiva 50-talet, även ljudmässigt. Effekten blev därför ännu större mot slutet när hon plockade fram några av sina största slagnummer, "I do", "Everybody's doing it!" och "Cool cats", höjde volymen och jag tyckte mig för några minuter se taket på Svenssons höja sig några centimeter.
Även Evas duett med sin syster Carina Lindqvist (alias Dottie) "You should have asked me" var en av lördagsnattens höjdpunkter.
/ HÃ¥kan
<< | Oktober 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...
Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...
Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...
Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: