Blogginlägg

Eva Eastwood konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/10 2000.

KONSERT
EVA EASTWOOD
Svensson & Co, Örebro 30/9 2000

Efter en glimrande höstdag i solsken var det närmast en ynnest att få komma in på Svenssons och möta en sån stämning, en sån publik, en sån underbar sättning med ståbas och en sån fullvuxen artist som 33-åriga Eva Eastwood.
   Jag har aldrig varit i Austin eller Nashville men jag kan föreställa mig att känslan i lokalen på Klostergatan i Örebro runt midnatt i lördagskväll, både musikaliskt och atmosfäriskt, påminde om nåt rockabilly- eller countryhak på nån bakgata i USA.
   Där hälften av publiken lojt stod och hängde i baren, måttligt intresserade, och resten befann sig på dansgolvet framför scenen eller stod aktivt och lyssnade och njöt av en allt mäktigare artist.
   Det fanns alla ingredienser för att bli amerikansk för en kväll. Kvalificerad fylla och seriöst diggande. Vilken kategori som männen med munspelen tillhörde vet jag inte.
   Det förekom också squaredans, bugg och fri dans. Det var rökigt och svettigt. Uppklätt och urtvättade t-shirts om vartannat. Leslie Kot var för en gångs skull inte ensam om att bära Stetsonhatt. Och stämningen runt tolvslaget i lördagskväll, när bara de seriöst diggande var kvar, gick nästan att ta på.
   Eva gör en fundamental form av rockmusik. Som har sina naturliga rötter både i swing, rockabilly och country. Och även blues vill hon själv tillägga. Det låter som en splittrande beskrivning men Eva tar det bästa och gör det till sin alldeles egen genre. En genre som hon definitivt är ensam om i Sverige.
   En genre som har många historiska förebilder, Eva vill själv framhålla Patsy Cline och vore jag inte så ung (den repliken har jag jobbat länge på!) så skulle jag säkert kunna jämföra dem. Däremot är Eva så mycket mer än en gråtmild Cline, hon rockar ju friskt, kan alla de små angenäma ingredienserna i rock'n roll och uppvisar en entusiasm och härlig intensitet som är både svårslagbar och smittsam.
   Och ännu bättre blev det när hon släppte gitarren och fick leva ut sångerskans innersta önskningar. När hon sedan under två rejäla set, på 45 minuter var, radade upp en tämligen imponerande repertoar. Som andas och ekar (även bokstavligen) 50-tal men är så snillrikt komponerad, med en blandning av historia och egen uppfinning, att den fungerar än i dag.
   Hennes senaste skiva, "Good things can happen" (som nu också finns på CD), var ryggraden i framträdandet men vi fick också några läckra smakprov från kommande skivan.
   Hennes band Major Keys är tajta men kanske lite snälla och lågmälda på sina ställen. Där ekon, finstilta gitarrsolon och ett lagom sväng på trummorna tog oss tillbaka till det primitiva 50-talet, även ljudmässigt. Effekten blev därför ännu större mot slutet när hon plockade fram några av sina största slagnummer, "I do", "Everybody's doing it!" och "Cool cats", höjde volymen och jag tyckte mig för några minuter se taket på Svenssons höja sig några centimeter.
   Även Evas duett med sin syster Carina Lindqvist (alias Dottie) "You should have asked me" var en av lördagsnattens höjdpunkter.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.