Blogginlägg

Eva Eastwood konsert

Postad: 2000-10-02 14:15
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/10 2000.

KONSERT
EVA EASTWOOD
Svensson & Co, Örebro 30/9 2000


Efter en glimrande höstdag i solsken var det närmast en ynnest att få komma in på Svenssons och möta en sån stämning, en sån publik, en sån underbar sättning med ståbas och en sån fullvuxen artist som 33-åriga Eva Eastwood.
   Jag har aldrig varit i Austin eller Nashville men jag kan föreställa mig att känslan i lokalen på Klostergatan i Örebro runt midnatt i lördagskväll, både musikaliskt och atmosfäriskt, påminde om nåt rockabilly- eller countryhak på nån bakgata i USA.
   Där hälften av publiken lojt stod och hängde i baren, måttligt intresserade, och resten befann sig på dansgolvet framför scenen eller stod aktivt och lyssnade och njöt av en allt mäktigare artist.
   Det fanns alla ingredienser för att bli amerikansk för en kväll. Kvalificerad fylla och seriöst diggande. Vilken kategori som männen med munspelen tillhörde vet jag inte.
   Det förekom också squaredans, bugg och fri dans. Det var rökigt och svettigt. Uppklätt och urtvättade t-shirts om vartannat. Leslie Kot var för en gångs skull inte ensam om att bära Stetsonhatt. Och stämningen runt tolvslaget i lördagskväll, när bara de seriöst diggande var kvar, gick nästan att ta på.
   Eva gör en fundamental form av rockmusik. Som har sina naturliga rötter både i swing, rockabilly och country. Och även blues vill hon själv tillägga. Det låter som en splittrande beskrivning men Eva tar det bästa och gör det till sin alldeles egen genre. En genre som hon definitivt är ensam om i Sverige.
   En genre som har många historiska förebilder, Eva vill själv framhålla Patsy Cline och vore jag inte så ung (den repliken har jag jobbat länge på!) så skulle jag säkert kunna jämföra dem. Däremot är Eva så mycket mer än en gråtmild Cline, hon rockar ju friskt, kan alla de små angenäma ingredienserna i rock'n roll och uppvisar en entusiasm och härlig intensitet som är både svårslagbar och smittsam.
   Och ännu bättre blev det när hon släppte gitarren och fick leva ut sångerskans innersta önskningar. När hon sedan under två rejäla set, på 45 minuter var, radade upp en tämligen imponerande repertoar. Som andas och ekar (även bokstavligen) 50-tal men är så snillrikt komponerad, med en blandning av historia och egen uppfinning, att den fungerar än i dag.
   Hennes senaste skiva, "Good things can happen" (som nu också finns på CD), var ryggraden i framträdandet men vi fick också några läckra smakprov från kommande skivan.
   Hennes band Major Keys är tajta men kanske lite snälla och lågmälda på sina ställen. Där ekon, finstilta gitarrsolon och ett lagom sväng på trummorna tog oss tillbaka till det primitiva 50-talet, även ljudmässigt. Effekten blev därför ännu större mot slutet när hon plockade fram några av sina största slagnummer, "I do", "Everybody's doing it!" och "Cool cats", höjde volymen och jag tyckte mig för några minuter se taket på Svenssons höja sig några centimeter.
   Även Evas duett med sin syster Carina Lindqvist (alias Dottie) "You should have asked me" var en av lördagsnattens höjdpunkter.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2000 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31          

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.