Blogginlägg från 2017-01-06

Hektisk inledning på Folk at Heart

Foto: Carina Österling (Peter Sjöholm)Stefan Murphy imponerade.

EFTER EN GANSKA LOJ EFTERMIDDAG blev det plötsligt fullsatt i restaurangen innan de första konserterna startade på årets Folk at Heart-festival. Jag gör just nu en kort mellanlandning och kan rapportera om många överraskande musikaliska inslag. Och en väldigt publiktät fredagskväll där trängsel och fullsatta lokaler har varit vanligt förekommande.
   Mycket att skriva hem om och det lÃ¥ter sig inte göras i nÃ¥gon större utsträckning pÃ¥ nÃ¥gra fÃ¥ minuter medan invigning pÃ¥gÃ¥r fem vÃ¥ningar ned pÃ¥ Scandic Grand. Innan nattsessionerna pÃ¥ hotellrummen sparkar igÃ¥ng kl 23:00.
   Medan vi satt och Ã¥t middag i restaurangen ställde sig en artist som kallade sig Bo Ahlbertz i foajén och lät som om han var född i Louisiana. Överraskande kvalitetsunderhÃ¥llning.
   Sedan ställde sig soloartisten Det Är Kärlek i matsalen och spelade popsÃ¥nger med intressanta texter. Hans höga silverfärgade hatt kanske tog bort lite fokus frÃ¥n materialet men den halvakustiska gitarren lät mycket fint.
   Cincinnatis representant pÃ¥ Folk at Heart, Billie Gant, tog oss frÃ¥n Sverige till USA med ett läckert och kraftfullt gitarrspel pÃ¥ sitt akustiska instrument och sÃ¥nger med innehÃ¥ll som "drinking beer with a teardrop in my eye". Billie underhöll ocksÃ¥ i mellansnacket med engagerade historier om sitt hemland.
   Ett tips om bandet Buckliga Boots gjorde att jag stannade till i rummet Hjalmar och blev smÃ¥tt imponerad av det akustiska gitarrsoundet, ibland kryddat med dobro och banjo, och repertoaren som pendlade mellan Bob Dylan och John Holm i sköna sÃ¥ngstämmor. Och ibland gränsade arrangemangen till bluegrass.
   Under den tidiga kvällen pÃ¥ Folk at Heart, med konserter som hade udda starttider, fick jagfrÃ¥ngÃ¥ principen att aldrig lämna en konsert i förtid. Vilket inträffade här för att inte missa One Little Mountain, Mattias Bergstedts projekt. Albumet "In the arms of autumn" är en tämligen dämpad historia men här pÃ¥ Folk at Heart blommade soundet ut i ganska elektrisk och catchy poprock. Och jag bestämde mig för att aldrig klaga pÃ¥ förekomsten av elektriska instrument pÃ¥ festivalen. Ty kvartetten One Little Mountain var en frisk fläkt.
   Det skulle i samma lokal blÃ¥sa ännu friskare fläktar nÃ¥gra minutter senare när Göteborgsbandet Majornas 3dje Rote (frÃ¥ga mig inte vad det betyder) underhöll med cajunkryddad svensk folkmusik där fiol och dragspel drog upp tempot. "NÃ¥n sorts folkmusik" som de själva beskrev sin musik. Bandets humor och texter framkallade ovationsartad respons och jag kan spontant jämföra bandets omedelbara uttryck med FU*K, ukulelebandet frÃ¥n Fagersta, och deras genombrott för nÃ¥gra Ã¥r sedan pÃ¥ samma festival.
   Count Vaseline är kanske ett överdrivet anonymt artistnamn pÃ¥ Mighty Stef-ledaren Stefan Murphys solokarriär. Men vad spelar det för roll när han med en akustisk gitarr och mycket skarpa röst ("husets bästa röst" var festivalgeneralen Anders Dambergs omedelbara kommentar) formar stora lÃ¥tar, fantastiska melodier och starka kompositioner. Exempelvis hade han skrivit ett par lÃ¥tar till följd av presidentvalet i USA "när han bilförsäljaren valdes till president" (Murphys ord). Jag sÃ¥g inte mycket av huvudpersonen pÃ¥ ett mer än fullpackat Verandan men det lät underbart bra till hundra procent.
   Nu laddar vi för nattsessionen som inte lär bli mindre intensiv Orkar jag kommer en sen rapport i natt.

/ HÃ¥kan

Folk at Heart 2017 i startgroparna

IDAG PÅ EFTERMIDDAGEN, TRETTONDAGEN 2017, checkade vi in på Scandic Grand, letade upp rummet på femte våningen (rum 535), kvitterade ut ackrediteringarna, fick ett fysiskt festivalprogram i händerna och började planera första kvällens konsertbesök. Möttes direkt av nyheten att en av festivalarrangörerna, Andreas Svensson, i det halkiga väglaget skadat armbågen så allvarligt att han befann sig på sjukhus och inte kan närvara på invigningskvällen.
   I första hand tragiskt för Andreas personligen men arrangörsstaben har blivit av med en av de viktigaste personerna som bokat alla artister till festivalen. Det blev ocksÃ¥ ett avbräck i Ad Hoc-orkestern där Andreas dragspel är en viktigt komponent för bandets driv och sound. Det har gjort att Kajsa Zetterlund, rutinerad fiolspelare som i bandet "till vardags" spelar stÃ¥bas, utökar bandets fiolfraktion med ytterligare en person och bandet kan ha kvar schvunget i arrangemangen som jag sÃ¥ noggrant beskrev bandets musik igÃ¥r.
   I foajén pÃ¥ Scandic Grand kunde jag notera mÃ¥nga som checkade in pÃ¥ hotellet, musiker och privatpersoner, samtidigt som amerikanen Billie Gant, en av festivalens utländska inslag, promenerade förbi i cowboyhatt. Allt medan Ad Hoc-orkestern en vÃ¥ning upp försökte trimma sin nya sättning. Det lät mycket lovande.
   I de större lokalerna pÃ¥ hotellets bottenvÃ¥ning var det en febril aktivitet att fÃ¥ all teknik pÃ¥ plats. Jag fÃ¥ngade ljudmixaren Silja i farten (se ovan) med alla sladdar i famnen och fullt koncentrerad att dÃ¥ ljudet i Verandan pÃ¥ plats.
   LG Rosén, en av rumsvärdarna för nattens aktiviteter, passerade förbi och kunde berätta att han hade designat sitt rum färdigt. Han lämnade ocksÃ¥ lite info inför nästa Live at Heart-festival, där han är artistansvarig pÃ¥ sensommaren. Trycket är stort pÃ¥ anmälningarna kunde han meddela.
   Men nu är det den fjärde upplagan av Folk at Heart som gäller och inom en timme är det officiella programmet igÃ¥ng. Med ett fysiskt program i händerna har planeringen gÃ¥tt in i en seriös fas och jag kan meddela att jag tänker försöka besöka konserter med Det Är Kärlek, Billie Gant, Duo Systrami, Buckliga Boots, Osten af & Dimpker Brothers, One Little Mountain, Russ Tolman, Majornas 3dje Rote och Count Vaseline. Vi fÃ¥r se hur den planeriungeringen fungerar i praktiken, nÃ¥gra konserter krockar enligt programmet, men jag ska försöka Ã¥terkomma i festivalpausen innan 23:00 och berätta hur det har gÃ¥tt.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.