Blogginlägg från 2009-01-09

Sean Tyla

SEAN TYLA – bara namnet är magi för mig. Jag ska inte påstå att jag följde Ducks Deluxe noggrant och hade koll på deras skivor när de existerade mellan 1972 och 1975. Däremot glömmer jag naturligtvis aldrig när jag hörde ”Love’s melody” på radion någon gång 1974.
   ”Love’s melody” var en mästerlig poplåt som satte sig direkt i min hjärna utan att jag då visste mer om bandet än hade de hade ett hyfsat slagkraftig namn. Ducks Deluxe är ju ett oförglömligt namn fast min unge kamrat Joakim tror att det är taget från någon kineskrogs meny…
   Sean Tyla var medlem av Ducks Deluxe och jag har berättat deras historia och mina egna Tyla-minnen här. Men det var knappast Tyla som låg bakom ”Love’s melody”. En alldeles för simpel popdänga för att hans amerikanskt influerade rockhjärta skulle slå några extra slag. Nej, Tyla var den mer oborstade typen med kraxig (och för all del Dylan-aktig) sång och våldsamma gitarrattacker.
   Medan Nick Garvey, mannen bakom ”Love’s melody” (och senare grundare till poporkestern The Motors), skrev Beatles-kryddade popmelodier med stämmor skrev Tyla brutalare saker som ”Coast to coast”, ”Fireball”, ”Cherry pie” och ”Werst Taxas Trucking Board”.
   I takt med att uppmärksamheten och nyfikenheten ökade kring nya Tyla Gang under 1977 så blev det en allmän revival kring hans tidigare band, Ducks Deluxe. Jag kommer ihåg att jag jagade den gruppens första album och hittade den som cut-out i någon av Örebros skivbutiker. Därför var jag en aning förberedd när Tyla Gangs första skiva ”Yachtless” släpptes sent på hösten 1977.
   ”Yachtless” var just då den bästa skiva jag någonsin hört. Skivan hade ingen konventionell svensk distribution, det amerikanska skivbolaget Beserkley var tämligen nystartat, så jag tror jag köpte skivan i Stockholm, recenserade skivan i Nerikes Allehanda och uppmanade sedan skivbutikerna i Örebro att importera exemplar.
   Sonet var skivbolaget i Sverige som skulle distribuera Tyla Gang-skivan men just när uppståndelsen var som störst, i början på 1978, var det ett låst läge. Sonet hade avtal att släppa de amerikanska skivorna på Beserkley men inte de engelska. Därför fick man just då lita på importskivor och min Tyla Gang-skiva steg liksom i musikaliskt värde.
   När jag idag lyssnar på ”Yachtless” (cd-återutgivningen på Mystic 2003) är det inte samma magi men en normalt bra rockskiva. Det var ändå just den skivan som satte igång Tyla-processen i mitt hjärta. Jag började leta tillbaka i Tylas historia, hittade så småningom båda Ducks-skivorna, livesamlingsskivan ”Christmas at the Patti” (där Ducks gör Tyla-låten ”Boogaloo babe”), en gammal Help Yourself-skiva från 1972 (där Tylas ”American mother” finns med), en Plummet Airlines-singel som Tyla producerat och även 1976-singlar som ”Styrofoam” och ”Suicide jockey”. Bland annat.
   Kort sagt var all musik som varit i Tylas närhet intressant i min värld men det ska väl så här i efterhand erkännas att inget, varken förr eller senare, kommit upp i nivå med ”Yachtless”. Redan på nästa Beserkley-skiva, ”Moonproof”, var magin modell mindre och skivor som ”Sean Tyla’s just popped out” (1980), ”Redneck in Babylon” (1981), ”Rhythm of the swing” (1983) (som jag har med två olika omslag) står vackert uppradade på skivsamlingens vip-hylla.
   Även The Force med ”The album”, en skiva inspelad 1982 men utgiven i Tyskland 1986, står där. Force var en tillfällig grupp som Tyla hade tillsammans med en annan pubrockprofil, Deke Leonard.
   Men det har sedan 80-talet varit väldigt lite aktivitet från Sean Tyla. Han har lovat comeback, han har lovat återföreningar och nyinspelade skivor. Sedan förra året finns det en ny Tyla-skiva ute, ”Back in the saddle”. Där inte bara titeln är USA-influerad. Tyla i cowboyhatt sjunger låtar som ”Hollywood blues”, ”Coldwater canyon”, ”Fightin’ fifty boogie” och en cover på ”All along the watchtower”. Har snabblyssnat på skivan och det är inte så upphetsande om ni frågar mig.
   Till våren är vi lovade en kortare Ducks Deluxe-turné i Sverige och då ska det bli mäkta intressant att återse Sean Tyla och Martin Belmont i den grupp som i mina ögon och öron personifierar engelsk pubrock allra bäst.

YouTube: En minst sagt tvivelaktig video med "Breakfast in Marin", en något känd Tyla-låt från 1980. Sedan Tylas "Fireball" från Ducks Deluxe-återföreningen live i januari 2008.





/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.