Blogginlägg

1988: Tanita Tikaram - årets debutant

1988 och ännu en gång kunde jag inte förmå mig själv att lista en rangordning på det årets bästa skivor. Kanske var det för att jag inte lyckats stryka ned de tolv bästa skivorna till en konventionell Topp 10-lista eller kanske var jag bara lat? Hursomhelst, i Nerikes Allehanda 27 december 1988 skrev jag följande krönika kring årets bästa skivor.


Tanita Tikaram

Den hysteriska julhelgen är över och vi närmar oss årets viktigaste månadsskifte. Gränsen till nytt år då vi inte, märkligt nog, tittar så mycket framåt utan mer riktar blickarna bakåt. Sammanfattning av det gångna året, redovisning av de viktigaste händelserna och gradering av de bästa skivorna. 1988 års bästa-lista över LP-skivor innehåller ingen särklassig skiva, däremot tolv ungefär lika bra skivor.
   Här under finner ni min lista, det bästa jag personligen har hört på skiva i år. En uppräkning skivor, utan inbördes rangordning, med många artister som förvånansvärt starkt kommit tillbaka under 1988. men också en debutartist: det engelska stjärnskottet Tanita Tikaram.
   Under ett år då ovanligt många tjejartister debuterat både starkt och framgångsrikt är den 19-åriga Tanita i särklass. Hennes ”Ancient heart” som kom i höstas är både originell och mogen.
   Dragplåstret och den perfekta sommarsingeln ”Good tradition” fick här sällskap av många andra höjdpunkter ofta med en avpänd prägel och en lågmäld framtoning. Ändå är det en högljudd knockout.
   Comeback var annars det viktigaste lösenordet till musikalisk succé i år. Många har gjort comeback. Några har lyckats (se listan) och ännu fler har misslyckats.
   Årets två mest uppmärksammade comebacker slutade i ett unisont jaså. Brian Wilsons LP och John Holms ”Verklighetens afton” har definitivt sina toppar men är ingalunda jämnstarka skivor.
   Då var det mer glädjande att höra Patti Smith komma tillbaka efter nio år. På ”Dream of life” slipper vi hennes nerviga utspel men hör henne sjunga förvånansvärt bra.
   Både skotten Gerry Rafferty och amerikansken Steve Forbert undvek inspelningsstudion i sex år innan de nu återvänder med två starka LP-skivor, ”North and south” respektive ”Streets of this town”.

Fem år är det mellan den mindre kände engelsmannen Mickey Jupps två senaste LP-skivor. Men det hindrar honom inte från att upprepa sin fina mix av tidlös blues och rock på LP:n ”X”.
   Två engelsmän som har gjort kortare uppehåll i sin karriär, Nick Lowe och Graham Parker, presterade i år sina överraskande bästa skivor på många, många år.
   Att finna John Hiatts ”Slow turning” på bästa-listan är dock mindre uppseendeväckande. Förra året toppade han med ”Bring the family” och den senaste skivan är nästan lika bra.
   Det har varit ett delvis beklagligt svenskt rockår. Att gamlingen Dan Hylander efter två mediokra skivor kan återkomma till toppen är givetvis dåligt betyg till övriga svenskar. Med undantag av Kajsa & Malena som lyckades i inspelningsstudion tillsammans med en mängd elektronik.
   Wilmer X, Freda’, Mikael Wiehe och Creeps var närmast listnotering av de svenska namnen. Eldkvarn nådde inte upp i sedvanlig styrka på ”Kungarna från Broadway” medan Mikael Rickfors, Py Bäckman, Tove Naess, Orup och Mauro Scocco rätt och slätt misslyckades.
   ”Volume one” med Traveling Wilburys var höstens gladaste nyhet när den kom men som för några veckor sedan förbyttes i tragedi då Roy Orbison, en av medlemmarna i den färgstarka gruppen, fick hjärtattack. Ändå framstår skivan som ett musikaliskt ovanligt lyckat samarbete mellan fem stora artister.
   Midnight Oil från Australien är årsbästalistans udda namn men ”Diesel and dust” har det mesta av lättrallande rock och engagemang i aboriginernas tillvaro. LP:n kom egentligen ut förra året i Australien och några låtar är inspelade redan 1986 men tillhör likafullt årets tolv bästa LP-skivor.

ÅRETS BÄSTA SKIVOR 1988
(i alfabetisk ordning)
STEVE FORBERT: Streets of this town
JOHN HIATT: Slow turning
DAN HYLANDER: Café Sorgenfri
MICKEY JUPP: X
KAJSA & MALENA: Den andra världen
NICK LOWE: Pinker and prouder than previous
MIDNIGHT OIL: Diesel and dust
GRAHAM PARKER: The Mona Lisa’s sister
GERRY RAFFERTY: North and south
PATTI SMITH: Dream of life
TANITA TIKARAM: Ancient heart
TRAVELING WILBURYS: Volume one

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.