Blogginlägg

1981: Nytt förnämligt år för svensk rockmusik

Postad: 2008-05-13 07:40
Kategori: Listor

I Nerikes Allehanda 29 december 1981 sammanfattade jag det årets skivproduktion. Jag var överlag inte så nöjd. Kanske var det därför jag inte ville lista skivorna jag gillade bäst?


Magnus Lindberg

Så här års är det tradition att man minns tillbaka. I år har det säkert kommit fler LP-skivor än något annat år. Men håller kvalitén jämna steg med kvantiteten?
   En snabb blick i årets backspegel ger vid handen att man i årets skivutgivning saknar påfallande många artister och grupper. Från kommersiellt stora artister, som Bruce Springsteen, Ulf Lundell och Dire Straits till musikaliskt säkra kort som Jackson Browne, Steve Forbert, Moon Martin, Graham Parker och Wreckless Eric.
   Svensk rockmusik har haft ännu ett förnämligt år. Många artister och grupper har just i år gjort sina bästa skivor. Magnus Lindbergs ”Röda läppar” (Parlophone) och Eldkvarns ”Genom ljuva livet” (Silence) är två alldeles utmärkta exempel på det fenomenet.
   Magnus Lindberg fick i år sitt hett eftertraktade och väntade genombrott, såväl musikaliskt som kommersiellt. Han är en underskattad liveartist och på sin rockbaserade ”Röda läppar” har han lyckats överföra både sound och känsla till studioproduktionen.
   Eldkvarns fullträff med ”Genom ljuva livet” bygger främst på ett mycket jämnt och bra material som företrädesvis sångaren Plura Jonsson har skrivit. Det är rockmusik med både melodi, eneri och styrka.
   Andra bra svenska rockskivor som har kommit i år är Ebba Gröns ”Kärlek och uppror”, (Mistlur) (dock ej bättre än debuten), Mikael Wiehes ”Kråksånger”, Krigets sista skiva (Mistlur) Dan Hylanders ”September” (Amalthea), Reeperbahns ”Venuspassagen” (Mercury) och Bonnevilles debut-LP (Folkårock).
   Bland årets utländska rockskivor är det svårare att bestämma den allmänna kvalitetsnivån. Personligen är jag inte lika imponerad som tidigare år och listan över skivor som är helt oumbärliga begränsar sig till endast fyra LP, Tom Pettys ”Hard promises”, David Lindleys ”El Rayo-X” (Asylum), Squeezes ”East side story” (A&M) och Any Troubles ”Wheels in motion” (Stiff).
   Tom Petty fortsätter göra alldeles bländande amerikansk rockmusik. Med producenten Jimmy Iovine i ryggen är det få artister som misslyckas och när Tom balanserar mellan melodisk och kaotisk rock kan man inte annat än applådera.
   Jag tror ingen har varit värd en solo-LP så mycket som David Lindley. Bakom artister som Jackson Browne och Ry Cooder har han ofta överglänst huvudaktören med sina läckra små inpass. ”El Rayo-X” presenterar nästan lika många musikstilar som låtar. Alla med glimten i ögat, från egna låtar till omgjorda rockklassiker.
   Squeeze är Englands största popfavoriter utan att föraktfullt snegla på 60-talsmusiken. Chris Difford (text) och Glenn Tilbrook (musik) skriver egna popklassiker och när Elvis Costello och Dave Edmunds (en låt) producerar kan det bara inte gå fel.
   För att vara en ny engelsk rockgrupp är Any Trouble hälsosamt fria från moderna och trendiga klichéer. De gör välgjord rockmusik som har spår av Graham Parker och Elvis Costello men där slutresultatet är originellt och mycket imponerande.
   Sammanfattningsvis var 1981 i helhet inget bra år för rockmusiken. Därtill betyder så säkra namn som Bruce Springsteen, Ulf Lundell och Graham Parker alldeles för mycket.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2008 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.