Blogginlägg

Hästpojken lämnade oss både missnöjda och otillfredsställda

Postad: 2008-05-04 09:44
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/5 2008.

KONSERT
Hästpojken
Backstage, Örebro 30/4 2008
Konsertlängd: 23.10-23.30 (20 minuter)
Recensentens plats: Stående några meter från scenen.


Ja, nog har jag varit med om lågprofilerade och oinspirerade uppträdanden men när omtalade och stort marknadsförda Hästpojken tog Backstages fina scen i besittning i onsdagskväll slog bottennivån i backen rejält.
   Konserten var en nödlösning, all credit till Micke Lehikoinen på Backstage, efter Festivalborgs krasch men det var en sällan skådad antiklimax att se två akustiska skärvor av ett högpotent rockband framföra en repertoar som var så knapphändig att den näppeligen kunde kallas repertoar.
   Hästpojken har gjort en av årets bästa svenska rockskivor. En utstuderad punkskiva med melodiska inslag som lyfter de nakna och avklädda arrangemangen över den accepterade nivån.
   Nu var det sångaren Martin Elisson och gitarristen Adam Bolméus som skulle bära upp förväntningarna som den skivan skapat. Det slutade inte med fiasko och katastrof men med tanke på att hela repertoaren under duons sammanlagt tjugo (20!) minuter på scen endast omfattade sex låtar, varav en cover plus två Bad Cash Quartet-låtar, så var det i extremt tunnaste laget.
   Två akustiska gitarrer och en röst, som i bästa fall kan beskrivas som hes, var inget kraftpaket och de hade svårt att överrösta publikens pladdrande diskussioner. Allt framfördes spontant, Martin pratade med Adam som om de inte riktigt visste vilka låtar som skulle komma, men ”konserten” blev mer resultatet av oplanering än charmig spontanitet.
   Annars började det bra med ”Shane MacGowan”, den uppenbara hitlåten från Hästpojkens skiva. Martins svårt sargade röst fick luta sig mot Adams gitarrspel och inget av duons sound gick fram nämnvärt bland ungdomarna som stod längre än tre meter från scenen.
   Sedan kom en cover på engelska innan nästa klockrena hit från Hästpojken-repertoaren följde, ”Caligula”. Aaah-allsång och så långt en närmast godkänd konsert.
   Sedan följde konsertens första Bad Cash Quartet-låt, ”Valentine”, som levde mer på sin melodiska styrka än framförandet på scen. Just då var soundet extremt tunt, det var bara Adam som kompade på sin akustiska gitarr.
   Ännu en låt från senaste skivan, ”Lena 60”, följde innan Bad Cash Quartets kanske mest kända låt, ”Big day coming”, till publikens glädje, fick avsluta konserten. Men det var en tandlös och blek version av den vanligtvis magnifika slutlåten. Sedan lämnade de scenen för att aldrig återvända.
   Så efter endast 20 minuter stod vi där och var både missnöjda och otillfredsställda. Inte bara besvikna för att vi missade en extralåt.. Kanske ville vi ha för mycket, önskade mer än vi förtjänade och hade, med skivan som stöd, för höga förväntningar. Ändå fick vi uppleva en musikalisk motsvarighet till en kraschlandning på Backstage i onsdagskväll.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Maj 2008 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.