Blogginlägg

Silver Wilburys februari 1987

The Silver Wilburys
Live!
Palomino Club North Hollywood, CA. February 19, 1987

En minst sagt historisk kväll. Det var Taj Mahal och hans kompband Grafitti Band, med den gudabenådade gitarristen Jesse Ed Davis, som officiellt uppträdde. Men där i publiken fanns också tre legender, Bob Dylan, George Harrison och John Fogerty, som plötsligt gick upp på scenen och delvis tog över konserten.
   Som musikalisk händelse var det kanske ingen glimrande afton men det rockade på med den ena klassikern efter den andra. Inspelningen av konserten är minst lika spontan och dåligt mixad med ett ljud som fladdrar med uppskruvade instrument och ett i övrigt miserabelt ljud. Ändå sitter jag krampaktigt kvar och lyssnar och låter mig så smått imponeras av den spontana stämningen på scen och en publik som knappast tror sina ögon och öron.
   Jesse Ed Davis sjunger inledande ”Farther on down the road”, en låt han själv gjorde på sin ”Ululu”-skiva, men sedan är det huvudsakligen en konsert med Taj Mahal och George Harrison vid mikrofonen.
   John Fogerty gör några fina sånginsatser på ”Knock on wood”, ”In the midnight hour” och ”Blue suede shoes”. Men också på sin egen “Proud Mary” som han gör på Bob Dylans uppmaning. Dylan spelar för övrigt en bakgrundsroll den här kvällen och sjunger inte ens sin egen ”Watching the river flow”, det gör George som har svårt att hitta de rätta orden.
   Men Dylan och Harrison delar sångmikrofonen på Buddy Hollys ”Peggy Sue” som tillhör skivans/konsertens bättre ögonblick.
   Man hör hela tiden hur oplanerad och spontan konserten och låtvalet är. Diskussioner inleder varje ny låt innan de traditionellt uppbyggda låtarna rullar igång.

Låtarna (med sångarna):
1. Farther on down the road – Jesse Ed Davis
2. Matchbox: George och Taj
3. Lucille: John
4. Knock On Wood: John
5. In The Midnight Hour: John
7. Honey Don’t: George
8. Blue Suede Shoes: John
9. Watching The River Flow: George
10. Proud Mary: John
11. Johnny B. Goode: Taj
12. Willie And The Hand Jive / Bo Diddley: Taj
13. Peggy Sue: George
14. Dizzy Miss Lizzy: George
15. Lucille: Taj
16. Twist And Shout / La Bamba: John/Taj

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.