Blogginlägg från 2008-04-10

Skamusiken återlanseras i nya Mojo

I tisdags ramlade nya Mojo-numret, Nr 174 (May 2008), ner i brevlådan. Omslaget gick i svart och vitt och är framförallt tillägnat skamusiken. Startskottet för ännu en (jag återkommer nedan med en kort historia om den jamaicanska musiken) revival för den grymt svängiga musiken kommer sig av att The Specials bestämt sig för att återförenas. De står där på omslaget med kort hår, solglasögon och ”Håkan Hellström-hattar” och får symbolisera både den nya och historiska ska-vågen.
   Under rubriken ”Original Gansters” intervjuas Specials idag och får berätta sin historia tillsammans med andra personer, fotografer, dåtidens artister och skivbolagsfolk, som också beskriver den största skavågen som funnits, runt 1979.
   Men inte ens det var musikhistoriens första skavåg. Den inträffade istället i det tidiga 60-talet som jag egentligen bara minns för en enda låt, ”My boy lollipop” med Millie Small. Som inte bara var en härlig Tio i topp-låt utan också ledde fram till bildandet av det legendariska skivbolaget Island Records.
   Vad jag minns fysiskt av 1979-vågen av skaartister var faktiskt ett riktigt svängigt gig av The Selecter, en annan framstående Englandsgrupp i skagenren, på Örebro Konserthus i december 1980.
   Den otroligt energiska sångerskan Pauline Black, klädd i vitt(!), studsade omkring på scenen och formidabla hits som ”Missing words”, ”On my hero” och ”Three minute hero” och ”Too much pressure” kunde bara inte hålla kvar publiken sittande i bänkraderna. Danslystna ungdomar hoppade även upp på scenen utan att bli nedknuffade.
   I sedvanlig ordning bifogas det en cd med tidningen, ”The dawning of a new era”. Omslaget utformat efter gamla tider med en etikett som påminner om den klassiska 2 Tone men här heter Mojo Tone i lila och svart färg.
   På skivan får vi en mängd historiska skaspår och det svänger onekligen genomgående. Om så väl autentiska gamla spår från Bob Marley, Desmond Dekker (”It mek”), Dandy Livingstone & Rico, Toots & the Maytals och Neville Staple. Men även nyare inspelningar med Laurel Aitken & the Loafers och Arthur Kay’s Originals ger färg (förlåt…) åt skamusiken.
   Många låtar har Specials-anknytning, många original till gruppens senare covers. Däremot förstår jag inte de poppiga inslagen med The Belle Stars och The Equators. Två Stiff-artister från det, i det här fallet, mediokra 80-talet.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.