Blogginlägg från 2008-04-22

Imorgon avslöjas nummer ett

Postad: 2008-04-22 07:37
Kategori: 80-talets bästa

Imorgon går vi i mål. En nästan åtta månader lång resa når sin slutstation. Nedräkningen från nr 50 till nr 1 är därmed till ända och nyfikenheten kan stillas i och med morgondagens publicering. Men jag ska hålla er på halster ytterligare 24 timmar. Genom att nämna en massa skivor som INTE hamnade på min 50-lista.
   Som jag skrev för någon dryg vecka sedan så ändras åsikterna med tiden. Den skiva som toppade årsbästalistan då kan idag eller imorgon, när bokslutet redovisas och dagens åsikt regerar, faktiskt hamna utanför min 50-lista.
   Little Stevens ”Voice of America”, som toppade min lista för 1987, är det mest uppseendeväckande exemplet. En skiva som jag just då i december 1987, när årbästalistan publicerades, beskrev som ”Högljudd, passionerad och rasande vacker rock’n’roll”. Ändå finns den inte ens med på min 50-lista när jag idag med perspektiv synat de bästa 80-talsskivorna.
   Ett annat typexempel på devalvering är Pogues 1989-skiva ”Peace and love”. En skiva som jag gav maximala 5-betyget när den släpptes men som nu inte riktigt håller måttet bland de 50 bästa.
   Att den Pogues-skivan nu ratas finns det andra anledningar till. De har nämligen gjort bättre skivor och den största förklaringen till varför många starka kvalitetssäkra skivor inte hamnat bland mina 50 är just konkurrensen från den egna produktionen.
   Skivor med artister som redan representeras med en eller flera skivor fick naturligtvis stryka på foten med många av sina andra bra skivor. Exempelvis borde Eldkvarns ”Genom ljuva livet”, ”Utanför lagen” och ”Karusellkvällar” i en rättvis värld funnits med på listan. Liksom Elvis Costellos ”Punch the clock”, ”Get happy” och ”Blood and chocolate” men där konkurrensen från hans andra skivor blev för svår.
   Detsamma gäller dessvärre även Steve Forberts ”Little Stevie Orbit”, Lolita Pops båda skivor ”Fem söker en skatt” och ”Irrfärder”, Mats Ronanders ”50/50”, Tom Pettys ”Hard promises”, Nick Lowes ”Pinker and prouder than previous”, George Harrisons ”Gone troppo” och Graham Parkers ”Human soul”.
   Sedan råder det en sorglig dominans av engelska och amerikanska skivor. På 90-talet vet jag att jag började skilja på svenska och utländska skivor på årsbästalistan. Det hade naturligtvis gjort saken mycket mer rättvis – men också splittrad och luddig.
   Därför vill jag här framhålla några svenska i sammanhanget alldeles utmärkta album: Ebba Gröns ”Kärlek & uppror”, Johan Lindells ”Fågelvägen”, Mikael Rickfors ”Blue fun”, Py Bäckmans ”Sista föreställningen”, Mikael Wiehes ”Hemingwayland”, DiLevas ”Rymdblomma”, Dan Hylanders ”Café Sorgenfri”.
   Och en gång i tiden, 1988, älskade jag debutanten Tanita Tikaram helt förutsättningslöst. Kanske var det tack vare den fina singeln ”Good tradition” men jag beskrev då hennes debutalbum ”Ancient heart” som originellt och moget. Men det var då…

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2008 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.