Blogginlägg från 2008-04-22

Imorgon avslöjas nummer ett

Postad: 2008-04-22 07:37
Kategori: 80-talets bästa

Imorgon går vi i mål. En nästan åtta månader lång resa når sin slutstation. Nedräkningen från nr 50 till nr 1 är därmed till ända och nyfikenheten kan stillas i och med morgondagens publicering. Men jag ska hålla er på halster ytterligare 24 timmar. Genom att nämna en massa skivor som INTE hamnade på min 50-lista.
   Som jag skrev för någon dryg vecka sedan så ändras åsikterna med tiden. Den skiva som toppade årsbästalistan då kan idag eller imorgon, när bokslutet redovisas och dagens åsikt regerar, faktiskt hamna utanför min 50-lista.
   Little Stevens ”Voice of America”, som toppade min lista för 1987, är det mest uppseendeväckande exemplet. En skiva som jag just då i december 1987, när årbästalistan publicerades, beskrev som ”Högljudd, passionerad och rasande vacker rock’n’roll”. Ändå finns den inte ens med på min 50-lista när jag idag med perspektiv synat de bästa 80-talsskivorna.
   Ett annat typexempel på devalvering är Pogues 1989-skiva ”Peace and love”. En skiva som jag gav maximala 5-betyget när den släpptes men som nu inte riktigt håller måttet bland de 50 bästa.
   Att den Pogues-skivan nu ratas finns det andra anledningar till. De har nämligen gjort bättre skivor och den största förklaringen till varför många starka kvalitetssäkra skivor inte hamnat bland mina 50 är just konkurrensen från den egna produktionen.
   Skivor med artister som redan representeras med en eller flera skivor fick naturligtvis stryka på foten med många av sina andra bra skivor. Exempelvis borde Eldkvarns ”Genom ljuva livet”, ”Utanför lagen” och ”Karusellkvällar” i en rättvis värld funnits med på listan. Liksom Elvis Costellos ”Punch the clock”, ”Get happy” och ”Blood and chocolate” men där konkurrensen från hans andra skivor blev för svår.
   Detsamma gäller dessvärre även Steve Forberts ”Little Stevie Orbit”, Lolita Pops båda skivor ”Fem söker en skatt” och ”Irrfärder”, Mats Ronanders ”50/50”, Tom Pettys ”Hard promises”, Nick Lowes ”Pinker and prouder than previous”, George Harrisons ”Gone troppo” och Graham Parkers ”Human soul”.
   Sedan råder det en sorglig dominans av engelska och amerikanska skivor. På 90-talet vet jag att jag började skilja på svenska och utländska skivor på årsbästalistan. Det hade naturligtvis gjort saken mycket mer rättvis – men också splittrad och luddig.
   Därför vill jag här framhålla några svenska i sammanhanget alldeles utmärkta album: Ebba Gröns ”Kärlek & uppror”, Johan Lindells ”Fågelvägen”, Mikael Rickfors ”Blue fun”, Py Bäckmans ”Sista föreställningen”, Mikael Wiehes ”Hemingwayland”, DiLevas ”Rymdblomma”, Dan Hylanders ”Café Sorgenfri”.
   Och en gång i tiden, 1988, älskade jag debutanten Tanita Tikaram helt förutsättningslöst. Kanske var det tack vare den fina singeln ”Good tradition” men jag beskrev då hennes debutalbum ”Ancient heart” som originellt och moget. Men det var då…

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (444)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (70)
Konserter (233)
Krönikor (150)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (133)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2008 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Per Ullén 21/11: Jag tycker att det tråkigt att efter att du har haft en väldigt intressant blo...

Jan Arne Martin Lennell 21/11: Tack för tips om podden. Babylon Zoo? Absolut. Har albumet med hiten (?) Spacem...

Per Rosén 19/11: Hej! Nyfiken på var du hört att första spelningen på turnén var i Stockhol...

Björn Stein 14/11: Lyssnartips, lyssna på Fred Eaglesmiths syn på ämnet tribute band på skivan ...

Björn Stein 13/11: Killen i mittten bekräftar nog din teori, gött solo. en pärla till poplåt! R...

Jan Arne Martin Lennell 31/10: Daniel Romano hade jag aldrig hört talas om förrän jag nyligen fick tips av g...

Håkan Gustavsson 30/10: Rolig återblick! Vissa saker behöver mer än 10 år för att man ska se klart...

Mats Karlsson 26/10: Detta är också ett av mina favorit-live-album. Visst var det märkligt att man...

Mats 26/10: Hej Håkan, Tack för att du skriver om Kursaal Flyers. Håller med om att de...

Fredrik Plumppu 24/10: Väldigt kul att få läsa denna recension, igen! 1983 hade jag nyligen upptäc...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.