Blogginlägg

Neil Young hösten 1984

NEIL YOUNG & The International Harvesters
KLRU-TV Studios, Austin, Texas September 25, 1984

En fantastisk konsert med Neil Young och ett i alla hans sammanhang ovanligt kompband. När han hösten 1984 turnerade hade Neil Young sin mest countryfierade period, någonsin. Han var djupt inne i en övertygad fiol/steelguitar-period. Det resulterade så småningom (i augusti 1985) med en alldeles för respektfull countryskiva, ”Old ways”, när vi istället satt och väntade på gränslös och tuff Neil Young-country.
   Konserterna med International Harvesters var något helt annat. Där fanns visserligen flera exempel på material som skulle komma på ”Old ways” men dels var det live med inte alls så putsade countryarrangemang och dels var hela liverepertoaren uppblandad från många olika epoker i Neil Youngs karriär. En alldeles lysande mix.
   International Harvesters var ett delvis traditionellt countryband med flera killar som aldrig, varken förr eller senare, kompat Neil Young på scen. Vilket har gjort blandningen inom bandet så spännande och intressant. Fiolspelarna Anthony Crawford (han ingår faktiskt i den turné som Neil Young genomför just nu!) och Rufus Thibodeaux var då tillfälliga Young-musiker medan Ben Keith, steelguitar, och Spooner Oldham, keyboards, får betraktas som veteraner i detta sammanhang. Och det samspelta teamet Tim Drummond, bas, och Karl Himmel, trummor, är lika sammansvetsade som någonsin Talbot-Molina. Bandet avrundas med roadiekillen Larry Cragg på banjo som hoppar in och ut i konserten.
   Men det är det fina pendlandet mellan material från så många olika tider som gör den här konserten så otroligt intressant. Där exempelvis ”Roll another number”, från ”Tonight’s the night”, blir en perfekt countrylåt. Och den supertunga “South pacific”, från ännu tyngre “Reactor”, blir rent sensationell tågcountry. Även ”Powderfinger” är en pärla.
   Mellan det oväntade materialet klämmer Young in klassiker som “Heart of gold”, “Helpless” och “Down by the river” (enda gången Neil Young kliar ordentligt på elgitarren), och de låter inte det minsta förutsägbara – bara än mer passionerade.
   Slutet på min brända skiva är egentligen så överraskande att det inte stämmer. Både den gamla Buffalo Springfield-låten ”Flying on the ground (is wrong)” och finalen med en oväntad cover, Bob Dylans ”Forever young”, är hämtade från helt andra sammanhang. Med en mer konventionell rocksättning. Men ändå mycket passande titel för Neil Young. För kanadensaren har kommit för att stanna – för evigt!

Låtarna:
Are you ready for the country
Hawks & doves
Comes a time
Bound for glory
Are there any more real cowboys?
Heart of gold
Roll another number
Southern Pacific
Helpless
Field of opportunity
Old man
Powderfinger
Down by the river
Flying on the ground (is wrong)
Forever young

/ Håkan

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.