Blogginlägg

Rätt artist på fel ställe

Postad: 2008-02-05 07:45
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/2 2008.

KONSERT
Christian Kjellvander
Millencolin Music Prize, Club 700, Örebro 2/2 2008
Konsertlängd: 21.52-22.45 (53 minuter)
Recensentens plats: Stående mitt i lokalen


Det var nästan festivalkänsla i Club 700 igår kväll. Kanske inte så mycket på publikplats men på scen avlöste artisterna och banden varandra i en rasande fart och konserterna var korta och komprimerade som just festivalspelningar brukar vara.
   Christian Kjellvander, det mest amerikanska jag tror vi har i det här landet, efterträdde Kristofer Åström på scen. En van inarbetad procedur ty de har turnerat tillsammans hela hösten. Artistnamn som på pappret och i genre befinner sig i gränslandet till varandra men igår på scen kunde jag inom en timme konstatera hur olika personligheter de egentligen är.
   När Kjellvander smög in på scenen till orgeltonerna i ”Big black sky” gick konsertkvällen över från det moloket dystra till det monotont magiska. Om jag nu ska hårddra eller motvilligt göra en jämförelse mellan två olika artister.
   I Kjellvanders musik möts det svenska vemodet ute på de ödsliga amerikanska vidderna. Ofta i sällskap med många hypnotiska och äventyrligt oprofilerade låtar. Som dock med ett annat ord kan sammanfattas under rubriken magi, en känsla som kröp under huden allt som oftast under hans korta konsert.
   För ett ögonblick uppfattade jag Christian Kjellvander som helt rätt artist på helt fel ställe. Det oavbrutna pladdret från baren påverkade inte föreställningen men låg där som ett lätt störande inslag.
   Då hjälpte det att koncentrera sig på konserten och Kjellvanders ofta omväxlande låtar som ibland påminner mycket om varandra men också har en djupt personlig ton som inte går att förväxla med någon annan.
   I tid fick han minimalt utrymme att ta ut svängarna så de dryga 50 minuterna innehöll av naturliga skäl inga mellansnack men ändå blev det en alldeles för kortfattad dos, nio låtar, för att konsertens helhet skulle nå de där riktigt magiska höjderna.
   Ändå gjorde han och hans band, där gitarristen Tias Karlsson gjorde en fin insats, det yttersta för att bjuda på en lagom blandning av gamla och nya låtar. Där jag tycker att ”Poppies and peonis” och ”Two souls” redan är nog så kvalitativa utmanare till äldre publikfavoriter som ”Paige” och ”Portugal”. Vi fick just förmånen att göra den jämförelsen under gårdagskvällens konsert.
   Precis som på de riktiga festivalspelningar så fanns det heller inte utrymme för några extralåtar fast banjon stod där och väntade på att utnyttjas.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (397)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (226)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (35)
Minns (105)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 2008 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29    

Gertrud 26/08: Hejsan! Läser ditt inlägg idag, och vill berätta en liten historia som hände mig...

Per Lindmark 21/08: Upptäckte din blogg idag och svävar runt på moln. Vilken guldgruva. Riskerar at...

Tommy Näzell 17/08: Tack för att du lagt upp detta Håkan. Det återkallar sköna minnen, vi var några ...

Per Magnusson 12/08: Hej Håkan, det skall bli spännande att följa din topplista gällande det bästa fr...

Tuffe Tom 24/07: Hej Håkan! Håller med om att Damn...kan vara höjdpunkten ihop med Hard Promis...

Mikael 18/06: Jag är helt enig med dig. Detta är Springsteens masterpiece! Helt oöverträffad i...

Lise-Lotte Andersson 12/06: Hej, Var på Bristol i Södertälje och såg Steve Gibbons kommer inte ihåg vilket ...

Bubbert 17/05: Det stämmer väl inte riktigt att Neil Young skrev den mycket personliga sången ”...

Mikael 7/05: Jag tycker nog du underskattar albumet "George Harrison", som jag tycker är ett ...

Jesper Larsson 27/04: Bra recension. Den konserten skulle man ha varit på! Briljant band som jag aldri...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.