Blogginlägg

Ibland blir upplevelsen större än själva konserten

Postad: 2006-03-10 12:31
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10 mars 2006.

Hur gärna jag än vill går det inte att jämföra konserter med andra konserter. Det är inte som när jag recenserar skivor där miljön, i favoritfåtöljen med de sladdlösa hörlurarna på huvudet, och förutsättningarna i stort sett är lika fast tidpunkten kan skifta mellan tidig eftermiddag en söndag, sen måndagkväll eller lördag förmiddag.
   I de fallen kan knappast omgivningen påverka tyckandet eller uppfattningen. Det är helt annorlunda på konserter där artisten eller gruppen på scen hela tiden har ett samspel med publiken och själva framförandet påverkas av miljön, lokalen, atmosfären och stämningen. Och jag i min tur påverkas i positiv, negativ eller, vid extrema fall, likgiltig riktning.
   Lokalen betyder mycket vid konsertbesök. Det kan vara trångt inomhus i en källare eller en stor elegant vidlyftigt byggd konsertlokal. Det kan vara en stor fotbollsarena under bar himmel eller en stimmig pubspelning med begränsad uppmärksamhet från publiken.
   Jag har upplevt allt och jag kan inte bestämma vad som är bäst. Principiellt tycker jag naturligtvis att mindre spelningar på mindre ställen blir så mycket personligare och mer engagerande men det finns fler undantag än regler i den övertygelsen.
   Jag kan aldrig glömma den fullständigt makalösa känslan när vi hoppade stora sprickor i Ullevi-betongen till Bruce Springsteen sommaren 1985 men samtidigt bär jag med mig ett vällustigt minne från källaren på Prisma, som nu heter Klaras, när Poul Perris var makalöst övertygande som en rasande furiös rocksångare när The Facer våren 1999 gjorde ett av sina första framträdanden.
   Sedan måste man alltid sätta in varje konsertupplevelse i ett sammanhang och då blir det ännu svårare att jämföra. Hur ska jag exempelvis kunna rangordna Springsteens arenarock 1985 med förra årets solospelning. Inte bara med tanke på det faktum att det musikaliska uttrycket var helt annorlunda. Det har också med ålder att göra och då inte nödvändigtvis artistens ålder.
   1985 skulle jag fylla 33 år och traditionen med mastodontkonserter på Ullevi var bara knappt tre år gammal. Det gjorde naturligtvis att nyfikenheten och den storslagna inramningen satte outplånliga spår i en hjärna som med åren, erkänner jag motvilligt, blivit lite avmätt och sällan når hysterisk stormstyrka.
   Därför var det med viss avundsjuka jag upplevde de hysteriska scenerna när Darin tog Örebropubliken med storm för drygt en vecka sedan. Inför ett välfyllt Conventum, som är en perfekt stor konsertlokal med stående publik, så blev hela upplevelsen så underhållande och stundtals större än själva konserten.
   Bara några dagar före tog ungefär ett lika välfyllt Conventum emot Thåström. Men då var vi i publiken av högre medelålder och stod där betydligt mer sansade, vuxna, mogna, disciplinerade och (kanske) trötta i vårt förhållningssätt till en helt underbar konsert.
   Naturligtvis var Thåströms konsert, med alla sina majestätiska ballader och klockrena texter (tack, Conventums fina akustik!), en så mycket större musikalisk upplevelse än Darins kvicka gymnastikuppvisning.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2006 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.