Blogginlägg

Mark Olson konsert

Postad: 2006-03-11 16:07
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/3 2006.

KONSERT
Mark Olson
Harrys, Örebro 9/3 2006


Gamle Jayhawks-hjälten Mark Olson hade vägarna förbi Örebro men stannade upp och gav ett gäng hängivna fans en 90 minuter lång konsert som knappast går att jämföra med något annat. Så spontant och så naturligt och så personligt blev det nämligen.
   Mark är inte ute på någon turné som är sponsrad för att följa upp en skiva som något stort skivbolag vill kränga massor med exemplar av. Nej, tillsammans med sin sidekick Mike ”Razz” Russell genomför han just nu en mycket lågbudgeterad tripp runt Europa och spelställena är små och intima men publiken är ofta hysteriskt nöjd.
   Som i torsdagskväll på Harrys, där Jayhawks-låtarna helt naturligt sitter i väggarna efter alla torsdagar med konventionella pubspelningar.
   Men den här torsdagen var repertoaren fri från Jayhawks-låtar och andra covers också fast några i publiken i ett lyckorus stod och önskade Gram Parsons-låtar. Och den Willie Nelson-cover vi trodde vi hörde på slutet var faktiskt Marks egen ”The end of the highway”.
   Konserten var egentligen ingen traditionell konsert. Mer ett naturligt möte mellan människor där Mark och ”Razz” råkade vara de som stod på scenen. Repertoaren, som uteslutande var hämtad från Marks skivor med Creekdippers, måste ju betraktas som obskyr. Ändå var det taktfast respons i den välfyllda lokalen.
   Ballader, blueskryddade låtar och klassiskt skurna folklåtar, alltid med en typisk Mark Olson-skruvad klang, gick hem på ett nästan mirakulöst sätt. Med tanke på att materialet är hämtat från skivor med en väldigt begränsad spridning.
   Men det var naturligtvis stundens unika känsla som spred sig i publokalen och gjorde att de allra flesta föll så handlöst. För så spontan, så förbluffande mänsklig och så ”på riktigt” är Mark Olson. Både när han gick omkring och småpratade med besökare innan konserten och sedan även på scen där orden inte blev till tomma fraser eller slitna klyschor.
   På toppen av den sympatiska känslan fick vi också många av de fantastiska låtar som den genuine låtskrivaren givit ut helt i skuggan av den mäktiga skivbranschen.
   Från ”Hummingbird”, ytterligare några tidiga låtar, några fritt framförda blueslåtar, vemodigt sköna ”Nerstrand woods” med cittran i knät, de politiskt brinnande låtarna (”Freedom of the press doesn’t exist”, som han förklarade om situationen i USA), magiska ”December’s child” till avslutande ”Give back the keys to my heart” var det till stora delar en ganska så makalös uppvisning vi fick.
   Mark sjöng rakt ur sitt hjärta men tekniskt var det inte helt felfritt, rundgång, dålig medhörning och spontana infall avlöste varandra, men det gjorde bara att fascinationen och tillfredsställelsen växte.

Mark Olsons låtar:
Hummingbird
???
Eyes are the window
Valentine king
Detroit railroad
Poor GW
One eye
Ben Johnson’s creek
Nerstrand woods
Linda Lee
Still we have friends in you
Portrait of a sick America
Honky tonks
One fine day
If your really want me to do
Sing you back home
December’s child
Bells of St Mary
Rosa Lee
Give back the keys to my heart
The end of the highway

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (13)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2006 >>
Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31    

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.