Blogginlägg

Ingemar Olsson skiva

Postad: 2002-10-09 12:54
Kategori: Skiv-recensioner

INGEMAR OLSSON: Verkligheten är större (Little Beat/Naxos)

Pop. Efter den minst sagt dammiga samlingsskivan "10 på svenska" känns Olssons nya skiva som en liten frisk fläkt. Med båda fötterna i nutid och för några stunder gör lyssnandet intressant.
   Låtarna riktar sig mot Svensktoppens publik på gott och ont. Gospelpop eller religiös schlager är väl en mer beskrivande genrebeteckning än den alldagliga popetiketten.
   Men i all det här välriktade och spekulativt utformade soundet finns ju också rädsla och hårt tämjda känslor som varken vill utmana, uppröra eller engagera.
   Och där blir Ingemar Olsson den typiska Svenktoppsartisten personifierad. Som när schlagerballaderna bara blir snälla och välkammade och de mer funkigt rytmiska låtarna aldrig når dansgolven.
   Här finns uppenbart material, allt skrivet av Olsson själv, som kan generera nya Svensktoppshits. Mest slagkraftig och kommersiell är han i de snälla balladerna. När popmusiken möter trubadurvisan och Olsson förvandlas till en mix av Lars Berghagen, Peter Lundblad och Mats Paulsson.
   Just de låtarna, "Kvar på perrongen" och "Stunden just nu", är skivans musikaliskt minst intressanta spår som samtidigt är de nyckeln till Olssons kommersiella framgångar. Men risken är också stor att radiopubliken somnat innan.
   I en annan ballad, "En sån Gud skulle jag kunna tro på", är det inte bara en risk, det är en uppenbar verklighet i sin färglösa och urvattnade form.
   Då är de mer eller mindre tydliga Ted Gärdestad-influenserna, i låtar som "Liten och stor", "Storslaget" och "Nöden har ingen lag", roligare att uppleva. Där barnkören i den förstnämnda är en alldeles oslagbar effekt för att nå alla från kyrkan till Svensktoppen.
   Mitt i all den här förhållandevis snälla röran finns det en helt elektronisk låt, "Plastic paradise", med maskiner och förvrängda röster, som åtminstone får mig att höja på ögonbrynen. För där finns plötsligt spänningen och nyfikenheten som skivan i övrigt saknar.
   Då hjälper det inte att han sjunger "Ge ge ge" som om det handlade om Beatles och "Yeah yeah yeah".

/ Håkan




10 år (2)
Beatles (59)
Blogg (375)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Jul (51)
Konserter (203)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Oktober 2002 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Hakan 20/05: Exakt! Nar inte Lennart langre finns ar det ju hit man gar....

Peter Lundmark 17/05: Är djupt imponerad av ditt arbete med Håkans Pop, har nog följt sidan sedan star...

LSvendsen 4/05: Släpptes den som LP eller bara CD? ...

Silja 1/05: Går i SVT i morgon 2/5 23.05!...

Anders 20/04: Kan vi inte få lyssna på (läsa) hela sommarprogrammet, nu har jag väntat i snart...

Stephen 16/04: Kul anekdot runt inspelningen av Da doo ron ron. Versionen som finns på Stardust...

Lasse 12/04: Ursprungligen skulle det ha varit tre låtar skrivna av Mickey Jupp. Men som det...

Jarmo Anttila 6/04: Omslaget är en kopia av/hyllning till J Geils Band "Bloodshot"...

Hans 31/03: Lustigt att vi båda föll för omslaget och medverkande musiker som avgjorde köpet...

Anders 14/03: Här i Nynäshamn igårkväll spelade Cordovas Truckin', Grateful Dead-låten. Jag gi...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.