Blogginlägg

Ane Brun konsert

Postad: 2005-03-08 16:46
Kategori: Live-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 8/3 2005.

KONSERT
Ane Brun
Klubb Söndag/Strömpis, Örebro 6 mars 2005


När landet tycks ligga inbäddat i schlagerhysteri är Klubb Söndag, med företrädesvis akustiska konserter på programmet, ett gott och nyttigt alternativ för att komma ner på jorden.
   Nu är säsongen igång på allvar på Strömpis. Först ut blev Ane Brun, norskan som nu bor i Stockholm, som vi svenskar vill göra till vår egen singer-songwriter-prinsessa. Till norrmännens begränsade glädje…
   Ane gjorde redan för ett år sedan en kort Klubb Söndag-konsert, ensam med sin gitarr, före amerikanen Bill Mallonee. En försmak till något som nu i söndagskväll hade växt till ett stort personligt uppträdande. Där medmusikanterna Katharina Nuttall, piano, och Staffan Johansson, gitarr, visade att inget lämnats åt slumpen.
   Det var ingen tillfällighet att Ane presenterade sin gitarrist flera gånger ty han var en lågmäld ljudkonstnär som både dekorerade och förgyllde många låtar med sin ljuvliga lapsteel.
   Så länge Ane sjunger på engelska, vilket hon genomgående gjorde i söndags, är det inget problem att acceptera henne ty den spröda men ändå starka framtoningen är internationell långt in i själen.
   Ane befinner sig dessutom i det gyllene mellanläget att både ha förebilder och vara förebild. Jämförelser med artister som Ani Di Franco, på gott och ont, och Anna Ternheim, även hon en gammal Klubb Söndag-uppvärmare, kommer lätt upp till ytan när Ane Brun framför sina sånger på scen.
   Anes låtar har mer stämningsfull atmosfär än handfasta melodier. Som gjorde söndagskvällens konsert till en ljud- och känslomässigt stor upplevelse. Även om jag personligen inte riktigt kunde greppa eller fånga alla de emotionellt starka känslor, ofta med gråsvarta och bittra undertoner, som hon med varm hand kom att trollbinda sin publik.
   Någon har beskrivit Ane Brun som en oslipad diamant och just den där dallrande närvarokänslan blev söndagskvällens stora behållning.
   Visst hade repertoaren några melodiska toppar, exempelvis ”My lover will go” och ”This voice”, hon spelade stundtals en gudomlig gitarr och mellan sångerna var hon ett under av naturlighet. Ändå träffade hon inte mitt hjärta fullt ut.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (414)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (114)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Mars 2005 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Mats 19/06: Jag var också där, på Olympen i Lund. Minns förbandet Tom Petty & The Heartbreak...

Mats 19/06: Hej, Bra och intressant som det mesta du skriver måste dock protestera när du sk...

Perre 7/06: Klockren analys av plattan som i mitt tycke är hans starkaste ögonblick Konsert...

Jan Lennell 3/06: Tack för en intressant redogörelse för ett fantastiskt album. Hörde det första g...

Björn Pettersson 31/05: Minnet är gott men kort, Tom Petty var förband vid konserten 1977😔...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.