Blogginlägg
Artisterna på scen betyder mer än de yttre förutsättningarna
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 5/5 2000.
Livet är till synes fyllt med suspekta frågor och helt ologiska slutsatser. Hur kan det vara möjligt att uppskatta en bra konsert mindre när den genomförs i en akustiskt perfekt konserthall än på en rökig, trång klubb med ojämnt ljud?
Hur kan det överhuvudtaget vara mer magiskt på ett opersonligt stadstorg med spridda åskådarled några mil söder om Örebro än på ett fullsatt Konserthus i extas?
Efter den senaste månadens konsertbesök på olika platser i olika lokaler väcks dessa extrema tankar. Det finns inga raka, givna och generella svar på dessa frågor (vem trodde det?) ty människan är individuell och recensenten på bilden ovanför har väldigt mänskliga drag i de flesta av vardagens sysslor.
Men när det gäller konserter, förväntningar och magiska överraskningar blir han aldrig för gammal. Och då blir det genast så mycket svårare att på förhand räkna ut hur kroppens känslor ska reagera, analysera och väga för och emot.
Miljön är givetvis det viktigaste har jag tyckt genom hela livet. Ända tills jag kom till Kumla Torg förra onsdagskvällen. Där på en stenöken och oerhörda ytor med noll atmosfär gav Eldkvarn allt och förvandlade en småregnig försommarkväll till en magisk konsertupplevelse. Jag kan inte säga att jag var direkt beredd.
Det spontant känslomässigt bästa stället för konserter är ju egentligen en mörk klubb eller restaurang. Där sorlet, den mänskliga kontakten med andra åhörare och närheten till artisterna på scen är viktigare än en förstklassig synbild eller kristallklart ljud.
Det är så jag har upplevt livets bästa konsertstunder. I skiftande lokaler från Marquee och Dingwalls i London via Malmen och Ritz i Stockholm till Prisma, Ritz och Rockmagasinet i Örebro. Såvitt jag minns hade/har inte någon av nämnda ställen en perfekt scen, allra minst klassiska Rockmagasinet på Nygatan där en grotesk pelare stod mitt framför scenen.
Men är det artister på scen som har något att förmedla och med hjälp av en entusiastisk publik så kan de yttre förutsättningarna betyda minst. Jag har upplevt konserter i 30 års tid på många olika utrymmen i Örebro men väntar fortfarande på en innerlig kväll i en andlös atmosfär på Gamla Teatern. Tänk er en akustisk Ron Sexsmith inför ett par hundra fantaster.
Jag ryser bara vid tanken.
/ Håkan
Eldkvarn konsert
Dylan är trots allt en välförtjänt Polarpris-vinnare
<< | Maj 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: