Blogginlägg från juni, 2000

”Transcendental blues”

Postad: 2000-06-09 16:06
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/6 2000.

STEVE EARLE
Transcendental blues
(E-Squared/Artemis)


Kan den mannen någonsin misslyckas, är min spontana reaktion när jag lyssnar på Earles nya mästerverk. Då har jag visserligen förträngt hans djupa heroinberoende och fängelsebesök tidigt på förra decenniet. Men musikaliskt har han alltid varit en klippa och på de senaste skivorna avlöser topparna varandra.
   Nya skivan, med en titel som är onödigt lätt att missförstå, är tusenkonstnären Earles säregna sätt att bjuda på så mycket som möjligt av det mesta. Skivan kan därför beskrivas som en naturlig uppföljare till "El corazon" som också blandade musik och stilar på ett hisnande sätt.
   Och kvalitetsmässigt är nya skivans 15 låtar inte långt efter "El corazon" som i mina öron var 90-talets allra bästa album.
   Jag var beredd på allt, ändå inleds skivan både förbryllande och överraskande. Med psykedelisk pop(!) som en finurlig och högst oväntad blandning av "Revolver" och Matthew Sweet. Där tänjer den redan gränslöse Earle på referensramarna ytterligare några tum.
   Sedan fortsätter skivan som en hejdundrande resa bland variationer på de flesta teman. Enklare pop, irländsk folkmusik, rockcountry, en smäktande duett med syster Stacey, några andlösa ballader, bluegrass och hård rock i distat Bryan Adams-tempo.
   Det kan tyckas vara splittrat och ohållbart men Steve Earle är bäst på allt och då känns den här pytt i pannan som en kunglig huvudrätt. Kort sagt är "Transcendental blues" den bästa skiva jag har hört i år.

/ Håkan

De välskrivna hitsen jag älskar

Postad: 2000-06-02 21:09
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/6 2000.

Jag älskar hits. Det kan vara den begynnande sommaren, den alltmer populära singelmarknaden eller helt enkelt Britney Spears fel. Som nästan uteslutande album-recensent kan förhållandet till hits ibland bli ansträngt. De spektakulära hitsen får ofta agera fiende till ett homogent album.
   Min definition av hits, detta ordagrant slagkraftiga ord, är utpräglat singelorienterat och bör skapa hela populariteten kring en viss artist på bara 2-3 minuter. Alltså inkluderas inte exempelvis en U2-singel, vars främsta uppgift är att öka intresset kring ett album, i fenomenet.
   Däremot är Britney Spears, ett aktuellt och hårt singelfixerat namn, ett perfekt exempel på hitartist. Hon har visserligen givit ut två album men det är singlarna, hitsen som räknas. Dessbättre kryllar det av potentiella hits på hennes album men som helhet blir det aldrig riktigt bra eller homogent.
   Men eftersom jag älskar hits kan jag inte låta bli att lyssna, ödmjukt reagera och positivt förundras över främst Max Martins oerhört slipade hitkänsla. Efter ett recept som består av lika delar markerade rytmer, oemotståndliga refränger, upprepande sound och allmänt skrivna texter utan innehåll.
   Mönstret är klassiskt och den heltäckande historien om hits skulle kunna beskrivas i en bok med titeln "Från Brill Building till Cheiron på Fridhemsplan". Ty låtskrivande hitmaskiner har i modern tid funnits sedan slutet av 50-talet. Ofta i slipade team (Leiber/Stoller, Mann/Weill, Bacharach/David, Goffin/King, Holland/Dozier/Holland) som tillverkat låtar på löpande band och nästan alltid lyckats.
   Jag tycker Martin, som för andra året i rad nyligen utnämndes till USA:s viktigaste låtskrivare, och alla hans kompanjoner fortsätter den framgångsrika traditionen på ett alldeles lysande sätt.
   Raden av obrutna hits med "egna artisterna" Backstreet Boys, N'Sync, Britney Spears och även Celine Dion och Bon Jovi är helt imponerande.
   För Bon Jovi var Martins låtskrivarsamarbete på "It's my life", hitsingeln från senaste albumet, dock så känsligt att de mycket nedlåtande påstår att han bara råkade vara i samma rum när låten skrevs och därför fått credit. Jag tycker det hörs med all önskvärd tydlighet att hans insatser, keyboards och körer, gör låten till en stor hit som det ojämna albumet verkligen behöver.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (389)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (53)
Konserter (212)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (45)
Maxi12" (23)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2000 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Ulf 20/02: Rekommenderar varmt att spela på 33 rpm. Ger en ny spännande goth-touch....

Rolf Johansson 9/02: Hej Håkan. Steve Gibbons hade/har en stor skara beundrare på Gotland, och vi var...

Mikael Löwengren 5/02: En intressant grej i sammanhanget är att denna maxi släpptes i dels olika vinylv...

Peter Jönsson 3/02: Hej Håkan, Alltid trevligt med topplistor; vi har iallafall en gemensam att f...

Mikael Löwengren 24/01: Lite kuriosa för den intresserade: Tillkomsten av "Natten hade varit mild och ö...

Olof Schön 24/01: Hej! Delar din åsikt om skivan, bra skrivet! Dock saknar man väl ett omnämnande...

Mikael Löwengren 24/01: "Under ett anfall av övermod spelades en promotionsingel för utlandet in. Oturli...

Bubbert 19/01: Jag är ingen expert på dessa artister, men är tämligen säker på att det inte var...

Peter 19/01: Den finns på Spotify + "Country File" (1994)....

jeff christer 14/01: Finns en CD på tradera 40 Kr....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.