Blogginlägg

”Transcendental blues”

Postad: 2000-06-09 16:06
Kategori: Skiv-recensioner

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 9/6 2000.

STEVE EARLE
Transcendental blues
(E-Squared/Artemis)


Kan den mannen någonsin misslyckas, är min spontana reaktion när jag lyssnar på Earles nya mästerverk. Då har jag visserligen förträngt hans djupa heroinberoende och fängelsebesök tidigt på förra decenniet. Men musikaliskt har han alltid varit en klippa och på de senaste skivorna avlöser topparna varandra.
   Nya skivan, med en titel som är onödigt lätt att missförstå, är tusenkonstnären Earles säregna sätt att bjuda på så mycket som möjligt av det mesta. Skivan kan därför beskrivas som en naturlig uppföljare till "El corazon" som också blandade musik och stilar på ett hisnande sätt.
   Och kvalitetsmässigt är nya skivans 15 låtar inte långt efter "El corazon" som i mina öron var 90-talets allra bästa album.
   Jag var beredd på allt, ändå inleds skivan både förbryllande och överraskande. Med psykedelisk pop(!) som en finurlig och högst oväntad blandning av "Revolver" och Matthew Sweet. Där tänjer den redan gränslöse Earle på referensramarna ytterligare några tum.
   Sedan fortsätter skivan som en hejdundrande resa bland variationer på de flesta teman. Enklare pop, irländsk folkmusik, rockcountry, en smäktande duett med syster Stacey, några andlösa ballader, bluegrass och hård rock i distat Bryan Adams-tempo.
   Det kan tyckas vara splittrat och ohållbart men Steve Earle är bäst på allt och då känns den här pytt i pannan som en kunglig huvudrätt. Kort sagt är "Transcendental blues" den bästa skiva jag har hört i år.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (408)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (48)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Juni 2000 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Peter Lundmark 27/02: Saknad, men aldrig glömd....

Björn Stein 27/02: "Jag sitter ensam på min kammare och slåss med tomma ord Blickar tankfullt ut p...

Björn Stein 27/02: Tack Håkan...3+7=11 ...

Dan Jansson 25/01: Hej! Läser med nöje din artikel om Basse Wickman. Själv håller jag på med en ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.