Blogginlägg
Historiskt steg av Mikael Wiehe
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 3/3 2000.
För närmare trettio år sedan sjöng han "Ingenting förändras av sig själv" och det var så sant, så sant. För när 2000-talet är här och solokarriären tagit många varv runt solen gör han något nytt. Ett steg som visserligen är värdigt en portalfigur som Mikael Wiehe men det känns ändå historiskt att hans nästa skiva släpps på multinationella EMI.
Efter så många år som solidarisk artist och pionjär i vänsterrörelsen är det givetvis inga protester till hans handlande ty tiden har sprungit ifatt Wiehe som nu måste tävla på samma villkor som alla andra artister. För en artist som redan samarbetat med alla från Tomas Ledin till Thåström så är steget över till storfinansen, som det brukade heta i vänsterkretsar, musikaliskt inte så långt. Moraliskt betydligt längre.
Med Wiehes sedvanliga dignitet sker det helt på hans egna villkor. Det stod helt klart när jag förra veckan fick två olika promotionskivor i min hand. Wiehe befinner sig nu på ett professionellt skivbolag där marknadsföing är a och o. Vilket fått till följd att samtidigt som en promo-sampler, med sex låtar från skivan, gått ut till landets skivrecensenter så har Wiehes produktionsbolag United Stage ingått en pakt med fackföreningsrörelsen och presenterar tillsammans med Kommunal en femspårs-CD som distribueras till 40 000 förtroendevalda.
Det kallar jag målinriktad marknadsföring ty skivorna är anpassade sina målgrupper, mjukare urval till Kommunal och ett fräckare anslag till recensenterna, på ett helt raffinerat sätt. Under alla åren på MNW och Amalthea var sådan kommersiell exponering knappast möjlig.
Det kändes också som ett litet steg för mänskligheten och ett stort steg för Mikael Wiehe när han förra veckan, samtidigt med distributionen av reklamskivorna, fick stort utrymme i Luuks pratshow.
Till saken hör dessutom att smakproven sammantaget visar upp en mer politisk, musikaliskt djärvare, mer engagerad, slagkraftigare och mer intressant Wiehe än på mycket längre.
På den snällare Kommunal-skivan ingår en nyinspelad version av "Titanic" som knappast återfinns på nya skivan. Där gör han också en låt, "Den enda vägen", nästan helt akustisk som på det kommande albumet är elektrisk efter Neil Young-modell. Och den bitande, fräsande "Jag slipar knivar" kommer knappast att hamna på Svensktoppen.
Mer om det riktiga albumet nästa vecka.
/ Håkan
Magnus Lindberg tillbaka i hetluften
"The Million Dollar Hotel"
<< | Mars 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | ||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: