Blogginlägg

Tillbaka till Power House

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/2 1998.

KONSERT
MATS RONANDER & LITTLE BIG BAND
Strömpis, Örebrop 26/2 1998

Det blev ingen kväll i anspråkslöshetens tecken med klacksparkar och dåligt repade jam som kännetecken. Och Little Big Band hade för kvällen växt, med organisten Mats Asplén, och blev mer än en lågbudgetvariant på Low Budget Blues Band som också har herr Ronander som ledargestalt.
   Som tillfällig inhoppare spelade Asplén en viktig roll. Ingen huvudroll men hans mulliga och synnerligen välljudande hammond-toner gav Mats större frihet vid mikrofonen och munspelet.
   Visserligen lät de första takterna pÃ¥ den inledande och omstuvade "Riding with the king", John Hiatts underbara lÃ¥t, som tagen frÃ¥n en konventionell Ronander-skiva men ganska snart stod det klart att det skulle bli en bluesnatt med övervägande coverlÃ¥tar i repertoaren.
   De gamla blueslÃ¥tarna, av hjältar som Sleepy John Estes, Muddy Waters, Junior Wells och Willie Dixon, sitter verkligen kvar i ryggmärgen hos denne 43-Ã¥rige bluesman frÃ¥n Örebro.
   Nästan inga Ronander-signerade hitlÃ¥tar ("Water from the moon" var ett sympatiskt undantag), en repertoar utslutande pÃ¥ engelska och det kändes befriande. För oss som genom Ã¥ren upplevt otaliga konserter med Mats utan ens ett litet munspelssolo.
   Här lät det stundtals som ett déjà vu frÃ¥n gamla Power House blott nÃ¥gra hundra meter frÃ¥n det ursprungliga blueskvarteret. Ty i sedvanlig bluesanda delades kvällen in i tvÃ¥ rejäla set som gav utrymme till lÃ¥nga solon men ocksÃ¥ ett samspel som skvallrade om mer repetition än ryktet gjort gällande.
   Och för att kvällen inte skulle bli en ensidig bluesangelägenhet fanns där ocksÃ¥ plats för lÃ¥tar av John Hiatt (kvällens version av "The usual" slog alla jag har hört tidigare), J J Cale och Bob Dylan. Guy Clarks finstämda "Desperados waiting for the train" var bara en av alla smakfulla pauser mellan de frustande bluesattackerna.
   Att Karin Wistrand aldrig dök upp pÃ¥ Strömpis i torsdagskväll var av underordnad betydelse. För Mats och hans kamrater fyllde upp scenen helt pÃ¥ egen hand utan tänkbar hjälp frÃ¥n spektakulära gäster.

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.