Blogginlägg

Fullmatad Mojo-cd med ny rock och pop

Postad: 1998-02-27 23:43
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/2 1998.

Som prenumerant på den engelska rocktidningen Mojo får jag inte bara en utmärkt skriven, snyggt layoutad tidskrift med underbart innehåll. Jag får också var tredje månad en samlings-CD, "The Mojo machine turns you on", fullmatad med ny rock och pop. Övervägande antal debutanter, ofta exklusiva smakprov från kommande album.
   Senaste Mojo-skivan i raden, den fjärde i ordningen, innehåller en dryg timmes musik av anmärkningsvärd hög klass. Förutom några få etablerade namn, Beth Orton, Guy Chadwick, Ben Folds Five och comebackande Slapp Happy, presenteras en diger rad nya intressanta stjärnskott. Kanske är samlingen skräddarsydd Mojos läsare ty ungdomarna bakom dessa spår attraherar rockpubliken långt upp i åldrarna, fråga mig.
   The Hormones påminner om ett ungdomligt Pogues på mer än ett sätt. Sångaren kommer från Dublin och smakprovet "Dig like merry hell" är som ett intensivt poppigt Pogues. Medlemmarna i Gomez, som träffades i en skivaffär, gör en osannolik mix av akustisk swamprock och tuggummitechno(?) i "Whippin' Piccadilly".
   Sylvia Powells softa soul i den egna "Perfect day" tillhör dock inte topparna. Sångaren i Headswim, Clovis Taylor, har en stark röst a la Peter Garrett (Midnight Oil) men "Holy ghost" är mer suggestiv än spöklik.
   Den ljusa, svala stämman hos Bronagh Slevin ger Crustation en svävande, atmosfärisk framtoning i "Ride on". Walesiska The Crocketts, efter sångaren Davey (förmodligen taget), gör nervig rock på "Closet heroine". Detsamma med Naomi, 19-årig sångerska, som lever ut allt i "Personal touch".
   Chantal Kreviazuk från Kanada, skivans enda transatlantiska inslag, har upptäckts av Peter Asher. Inte så konstigt att Chantal låter som en ung (23 år), mycket rockigare Linda Ronstadt i "Wayne". Richard Davies står förmodligen på tröskeln till stort genombrott. Efter grupper som Moles och Cardinal kommer hans solodebut i mars. "Surface of the sun" är mogen Neil Young-påverkad rock.
   Skotska Superstar kunde valt ett mindre anspråkslöst namn men låter ändå som något lovande stort i "Superstar", lite Mott The Hoople, lite David Bowie och mycket talang. A Reminiscent Drive och "NYC Dharma" är mer svårplacerad med massor av influenser.
Hormones, Headswim, Chantal Kreviazuk och Superstar. Kom ihåg var ni läste det först...

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (419)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (222)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< Februari 1998 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28  

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Mats 26/07: Detta är en av 70-talets absolut viktigaste plattor för mig. Såg Tyla Gang på Ho...

TuffeTom 8/07: Beklagar Johan S. Jag missade ditt inlägg. Blev ju en kopia av det du redan s...

TuffeTom 8/07: Håller med om att debuten som soloartist var mycket bra. Men möjligen har du m...

Hans Schönning 4/07: Borde förstått det. Dina texter är alltid underhållande. Vi är ganska svältfödda...

Hans Schönning 3/07: Första Young-albumet kom 1969 och sålunda 50 år sedan. Inte 40 som du felatigt s...

Johan S 1/07: Hmm, måste nog protestera lite mot slutstycket. Henley har ju inte gjort så mång...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.