Blogginlägg

Kooks konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 6/12 1998.

KONSERT
THE KOOKS
P2, Örebro 4/12 1998

Ingenting är omöjligt och det går faktiskt att koka soppa på bara en spik.
   Just den senare devisen är väldigt passande i fallet the Kooks, den nya svenska rockgruppen som med bara en singel i bagaget genomför sin första, anspråkslösa turné. Och fredagskvällens konsert var bara deras andra spelning hittills.
   Nu är inte singellåten "Too much of nothing" särskilt anspråkslös utan snarare en stor och biffig hit, åtminstone på radion.
   Ändå är det en tuff utmaning att genomföra en konsert på sammanlagt 45 minuter med i övrigt, för publiken, helt okända låtar.
   Men deras sound av rockig hitpop är tacksam att sprida och lätt att ta till sig, inte minst live där den målmedvetna energin och intensiteten jämnar ut höga krav på genomgående starkt, personligt material.
   Det är svårt att inte jämföra Kooks med Atomic Swing och Michael Lohse med Niclas Frisk. Både musikaliskt och visuellt påminner de om varandra.
   Fast Kooks är lite kaxigare, lite rockigare och rätt så mycket tyngre. Men inte mindre hitpotentiella. Do-do-rytmerna och ba-ba-refrängerna avlöste varandra på löpande band.
   Och några mäktiga intron doftade både Stones och Big Country. Men Lohse är ingen Mick Jagger utan tvärtom en sångare med lätt ansträngd röst och nästan ömklig framtoning. Som också det är personligt bland Sveriges alla rockgrupper.
   Nu led fredagskvällens konsert av ett bullrande basdränkt konsertljud, som inte direkt störde men suddade ut koncentrationen något kring det nya, obekanta materialet. Som hämtade mycket av sin energi i gitarristen Leo Dahlin som spelade häftig slide, inte minst tydlig i den växande balladen "Move on", och en i övrigt musikalisk huvudroll.
   Men det nya materialet imponerade överlag och Kooks borde inte ha några svårigheter att följa upp "Too much of nothing", kvällens mest uppenbara men också väntade höjdpunkt.
   Och allra bäst tyckte jag gruppen var under extralåtarna med den avslutande "Salvation in time" som utomordentlig slutpunkt.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.