Blogginlägg

Vi måste ta rapporterna med ro

Postad: 1998-11-27 09:18
Kategori: Krönikor

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 27/11 1998.

Ja, då var det dags igen. Att under stor pompa och ståt, i alla fall med stora feta rubriker, registrera nästa stora svenska rockexport till det ännu större landet i väster. Och med automatik beskrivs det i klyschiga former som "Kent lyckades trollbinda världens kräsnaste rockpublik" och "New York föll för Kent". Underförstått att nu får minsann U2 och R.E.M. se upp. Men vi ska ta sådana här rapporter med lugn och ro och framförallt mellan raderna läsa att det inte hände på New Yorks mest respektabla ställen och att publiken bestod av många svenskar.
   Vi som har varit med ett tag vet att med väldigt få undantag är de svenska artisterna så internationellt stora som de beskrivs i på hemmplan. Av en ren tillfällighet befann jag mig i London 1980 samtidigt som Dag Vag, ursvenskt ska-inspirerat rockband som var stort när den genomsnittlige Meny-läsaren gick i lekskolan, skulle marknadsföras i England. Med turné och översatta låtar.
   Även då rapporterade kvällstidningarna med helsidor om gruppens turné. En lågbudgethistoria till turné, finansierad av gruppmedlemmarna själva, med tio spelningar där de mest agerade förband. Någon gång till ett etablerat band, exempelvis Damned, men ofta till små obetydliga engelska grupper.
   På Rock Garden i Covent Garden, nästan på dagen 18 år sedan, var det turnépremiär. 100 personer i publiken och en fjärdedel var svenskar så visst blev det en trivsam kväll. Men att kalla det för genombrott är långt från sanningen.
   På The Venue, vid Victoria Station, tre dagar senare var det dock pinsamt dålig publikuppslutning. Varken huvudbandet Cimarons publik eller London-svenskarna var på plats i den stora, kalla danslokalen. Däremot ett gäng blivande svenska rockidoler: Fjodor och Thåström. Som skrek hejdlöst på engelska för att understryka att Dag Vag minsann hade London-fans.
   De här tio Englands-spelningarna blev Dag Vags enda utländska försök och satte definitivt inga spår i London-rockens historia. Men minnet är kort och gruppens framgångsrika år i början på 80-talet klingade ut tämligen snabbt även på hemmaplan. Och skivorna blev snabbt omoderna och omöjliga att sälja ens i begagnadeaffärer.
   Visst önskar jag också att Kent lägger den internationella rockvärlden för sina fötter men det är långt, mycket långt kvar, innan USA-marknaden har besegrats.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (411)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (55)
Konserter (227)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (113)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 1998 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Arkel 7/05: Re: Minnen spelar spratt - eller????. För 10 000 år sen var jag på Malmen och h...

Zoli 6/05: Hej, Little Richards skivbolag hette inte Speciality utan Specialty. Alltså, a...

Uffe Ericson 5/04: The Searchers gjorde sin absolut sista live spelning den 31 mars i år och har n...

jeff christer 1/04: Har läst dina fina artikel om dom två sire skivorna , mycket bra . har båda p...

Björn Stein 18/03: Relaterat: Ian Dury hyllar sin hjälte under 3.33 på den fantastiska Sweet Gene V...

Tommy 18/03: Det har kanske inte med saken att göra, men jag vill påminna om Ian Dury&The Bl...

Janne 15/03: Van Morrisons No guru no metod no teacher gick inte hem, ser jag. Smaken är olik...

Bubbert 13/03: Vad har hon pysslat med sedan 1986/1987 ?...

Bubbert 2/03: Liten petitess, årtalet i bildtexten ska vara 2019, inte 2018....

Perre 1/03: Håkan, tack för den bästa runan som skrivits såhär dagarna efter...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.