Blogginlägg

Weeping Willows konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 19/3 2002.

KONSERT
WEEPING WILLOWS
THE CRASH
Contan, Örebro 17/3 2002

Weeping Willows, Magnus Carlson och hans fem musikaliskt ytterst skickliga kompisar i kompet, har verkligen lyckats ändra sitt sound på ett både naturligt och spännande sätt. Utan att tappa melodisk kraft eller skippa sitt melankoliska särdrag har de blivit tyngre och vassare.
   Och bättre. Det känns nästan overkligt att konstatera att de har blivit just bättre. Ett av landets bäst sammansatta band, som gjorde en sÃ¥ storslagen entré pÃ¥ den svenska pophimlen för nÃ¥gra Ã¥r sedan, har inte bara lyckats överleva utan ocksÃ¥ utvecklats till nÃ¥got ännu mer fulländat.
   Fantastiskt. Förändringen inför tredje skivan kom som ett viktigt men ocksÃ¥ livsnödvändigt steg. PÃ¥ tvÃ¥ skivor hade de mÃ¥lat in sig i ett hörn, visserligen en exklusiv och mÃ¥nga gÃ¥nger magiskt vacker plats. Nu är skillnaden inte sÃ¥ stor mellan soundet pÃ¥ scen nu och dÃ¥. Det har
alltid varit mer riff än atmosfär som kommit ur högtalarna på deras konserter. Men hela tiden finns dramatiken ändå kvar i gruppens sound.
   Med tre förhÃ¥llandevis starka album bakom sig har de en outsinlig att välja material ifrÃ¥n men naturligtvis dominerade lÃ¥tarna frÃ¥n "Into the light". Till publikens stora glädje. Själv tyckte jag det var synd att lÃ¥tvalet i söndags inte var friare och mer spritt över alla skivorna. För de har förmÃ¥gan att ge varje gammal lÃ¥t en ny injektion som sammanflätade med det nya, lite mer gitarrbaserade soundet, blivit till en underbar enhet. Vi fick nÃ¥gra, men alldeles för fÃ¥, exempel pÃ¥ det.
   Visserligen stÃ¥r sÃ¥ngaren Carlson i en egen särklass i Sverige (inte som soloartist dock, men det glömmer vi) men det är i bandets alldeles bedÃ¥rande samspel jag rankar bandet pÃ¥ samma oerhörda nivÃ¥ som Soundtrack of Our Lives. Weeping Willows är popens eleganta motsvarighet till Soundtracks tunga rock. Musikaliskt alltsÃ¥, visuellt kan inget band mäta sig med Ebbot & Co. Jag ska dock inte klaga för mycket pÃ¥ att senaste skivans material dominerade för sakta men säkert har de lÃ¥tarna pÃ¥ nÃ¥gra mÃ¥nader växt till att bli lika viktiga scenlÃ¥tar som nÃ¥gonsin "Broken promise land" och "True to you".
   De rutinerade grabbarna i Weeping Willows i all ära men kvällens överraskning stod finska förbandet The Crash för. Deras veka och fjäderlätta pop pÃ¥ skiva växte live till ett alldeles charmigt gitarrpopsound. SÃ¥ genuint engelskt i varje stavelse och tydligen, för mig helt överraskande, redan bekant för en stor del av Örebropubliken som sjöng med i var och varannan lÃ¥t. Kul inledning pÃ¥ en kväll och natt som slutade sÃ¥ perfekt.

Weeping Willows låtar:
You're happy now
Disconnected
Untouchable
Louisa
Falling
Goodnight lovers (Depeche Mode)
Wonderful life (Black)
Touch me
Into the light
True to you

Extralåtar
Somewhere
Last night I dreamt that somebody loved me (Smiths)
Broken promise land

/ HÃ¥kan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.