Blogginlägg

Kinda Gizmo konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/6 2001.

KONSERT
KINDA GIZMO
El Sombrero, Örebro 31/5 2001

Från teater till rock'n roll är steget ofta inte långt. Men teatral rock brukar ofta innebära totalt utspel på scen, långa episka låtar och/eller rock med pretentiösa inslag som koncept.
   Teatermannen Niclas Ekholms grupp Kinda Gizmo bröt mot nästan alla de "reglerna" när de gjorde scendebut i torsdagskväll. Inför en liten men tacksam och familjär publikskara.
   Det handlade under en dryg timmes tid om korta, rockbaserade låtar som inte försökte gömma sig bakom några överarbetade arrangemang, långa solon eller sminkade fasader. Bra, hantverksmässigt skicklig grabbrock som kanske inte rinner över av personlighet eller nya oväntade grepp men gillar man de traditionella rötterna med två gitarrer, bas och trummor är Kinda Gizmo en ståtlig representant för den vuxna rocken i Örebro.
   Så äger Niclas Ekholm, bandets tveklöse frontman, en stor portion scenkarisma efter år på teaterscenen. Utan att visuellt direkt avslöja något stort register. Ändå spelade han sin rock-roll med både pondus och hungrig entusiasm.
   Men utan all värdefull hjälp från sitt band hade han och hans låtar nog blivit anonyma. Den matta av rytmer som Peter Olsens trummor och Rolle Larssons bas rullade ut kan väl bara musikerkollegor riktigt älska och analysera men där grundlades också Kinda Gizmos underbart tajta sound. Och så gitarristen Per Fritz som hade en älskvärt explosiv ton i sin gitarr. Som aldrig riktigt blixtrade till men ändå spelade mycket av kvällens musikaliska huvudroll.
   Jag tyckte mig denna kväll se en stor liten rockartist födas. Som inte har samma genuint personliga framtoning som exempelvis Mats Ronander men där finns paralleller i den coola rösten, den avslappnade hållningen samtidigt som koncentrationen var på topp.
   Rakt igenom den 13 låtar långa repertoaren var det originalmaterial på engelska. Helt opretentiös rock, som jag är så barnsligt förtjust i, med inslag av både soul och pop ("Dirty dogs" hade en refräng som jag fortfarande nynnar på).
   Och för första gången i mitt liv kändes det inte patetiskt när gruppen blev inropade och då i brist på mer material fick upprepa två låtar.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.