Blogginlägg

Tributes: Marc Bolan

"Elemental child: The words and music of Marc Bolan" (Easy Action, 2023)

ATT LYSSNA PÅ DEN HÄR SKIVAN, som uteslutande innehåller Marc Bolan-låtar, är som att ta ett gigantiskt kliv till 60-talet. Jag vet inte så mycket om bakgrunden till den tämligen nysläppta hyllningen av T Rex-grundaren. Jag har förstått att det är en ganska bred samling artister och grupper, har inte så mycket musikaliskt gemensamt, som bidrar. Utan någon ansvarig producent blir resultatet splittrat och ojämnt men inte helt ointressant.
   Jag misstänker också att låtarna har samlats in förutsättningslöst från många olika håll under många olika år. Exempelvis är den svenska gruppen Burn It To The Grounds inspelning av ”Children of the revolution” från 2014. En av hyllningens hårdaste tolkningar av en Marc Bolan-låt och vid sångmikrofonen finns lite överraskande Håkan Hemlin (Nordman).
   I övrigt pendlar materialet på skivan från det tunnaste akustiska till det hårdast rockiga. Och låtarna har sitt ursprung i Marc Bolans historia från riktigt tidiga låtar som ”Beyond the rising sun” (1965) och ”Third degree” (1966), från två solosinglar, plus flera låtar från Tyrannosaurus Rex repertoar till senare T Rex-låtar från den lite mindre intressanta andra halvan av 70-talet. Men det känns som att initiativtagaren till tributskivan, vem det nu är, har prioriterat Marc Bolans mindre kända repertoar och lämnat uppenbara hits som ”Ride a white swan”, ”Metal guru”, ”Hot love” och ”Get it on” utanför.
   Prioriteringen av udda material med ett udda resultat som följd är tydligt redan från start där den franska sångerskan Sylvie Vartan mycket fint framför ovannämnda ”Beyond...” på sitt språk. Och än mer udda blir det mot slutet av skivan när den polska sångerskan Illa Falażynski sjunger ”Life is strange” på polska. Udda men intressant och det känns relevant ty Marc Bolan var en av pop- och rockmusikens mest udda figurer. Speciellt under de tidiga åren när han var sjukligt intresserad av surrealistisk poesi.
   Urvalet artister/grupper på den här skivan är huvudsakligen hämtade från den okända musikvärlden men det finns ett par Marc Bolan-relaterade namn som känns mer passande än andra. Marsha Hunt, i slutet på 60-talet var hon Bolans flickvän, gör Tyrannosaurus Rex-låten ”Stacey grove”, hämtad från hennes album ”Woman child” (1971). Och Andy Ellison, en gång medlem i John's Children tillsammans med Bolan, bidrar med två låtar tillsammans med Boz Boorer.
   När jag hör 90-talsindierockarna i Swervedriver ta sig igenom ”Chateau in Virginia Waters” påminns jag om hur jag som 16-åring sommaren 1968 med visst besvär lyssnade på Tyrannosaurus Rexs första album, med den osannolika titeln ”My People Were Fair And Had Sky In Their Hair... But Now They're Content To Wear Stars On Their Brows”. Det ekar på något sätt bekant.
   Annars faller jag på den här hyllningsplattan mer för de lugnare, mindre arrangerade tolkningarna. Som exempelvis Aton Ferraris soloprojekt Automatic Shoes båda bidrag, ”Pictures of Purple People” har en läckert klingande akustisk gitarr. Men även för mig okända Puretongue, italienska Witchwood, engelska skådespelerskan Kelly Reilly och pianot på engelsmannen Chris Braides version tillhör skivans toppar.


Beyond the Rising Sun (Il Faut Trouver Son Coin de Ciel) - Sylvie Vartan
Third Degree - Andy Ellison & Boz Boorer
Menthol Dan - Andy Ellison & Boz Boorer
Pictures of Purple People - Automatic Shoes
Chateau in Virginia Waters - Swervedriver
Stacey Grove - Marsha Hunt
Child Star - Witchwood
Travelling tragition - Fair Folk
Eminesque head - Puretongue
Cat Black (The Wizard's Hat) - Chris Connelly & The Liquid Gang
Lofty Skies - Automatic Shoes
Wind Cheetah - Catherine Lambert
Elemental Child - The Charms
Visit - Tarwater
Cosmic Dancer - Mair
Lean woman blues - Alison MacCallum
Jeepster (alt version)- The Polecats
Raw Ramp - Black Bombers
Ballrooms of Mars - Kelly Reilly
Spaceball Ricochet - Speedtwinn
Life's a Gas - Mexican Dogs
Children of the Revolution - Burn It to the Ground
Life Is Strange (Dziunaje Zyccio)- Illa Falażynski
Calling All Destroyers - Rachel Stamp
Soul of My Suit - Chris Braide
Visions of Domino - Schwefel
Jewel - Prelude

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.