Blogginlägg från 2023-09-05

Live at Heart 23: Bästa fem konserterna

Ett återförenat Waldemaar, med Martin Bengtsson längst fram vid mikrofonen, bjöd på personlig poprock med både bra låtmaterial och ett härligt explosivt sound.

DET HAR FÖR MIN DEL VARIT ETT intensivt Live at Heart i år, 19 konserter och två diaserter. En stundtals lyckad festival och jag har haft tur, det handlar ofta om det, och upplevt ett flertal väldigt bra konserter. Utanför nedanstående rangordnade Topp 5 finns de två mycket intressanta diaserterna, med Martin Hederos och Mariam Wallentin, som jag minns med glädje.
   Av de konventionella konserterna jag såg och hörde var det dessa fem som gav mig mest:

1. WALDEMAAR, Coco Thai 1 september
Martin Bengtssons koncept gjorde en tung comeback under årets Live at Heart. Ett återförenat Waldemaar slungade ut sin adrenalinstinna rockmusik på ett alldeles underbart sätt. Martin kompades av Anders Jakobson, trummor, Gabriel Rådström, bas, och Max Koldenius, gitarr, och det grymma soundet var en befrielse, en underbart levande höjdpunkt på festivalen.
   Låtmaterialet hade en tidlös poprockig prägel. Explosivt och helt underbart!


2. BRO MESA, Makeriet 2 september
Miljön kunde ha varit bättre, Live at Heart-publiken fick konkurrens av Makeriets nattklubbsfolk och många var nyfikna på Kristinehamnsgruppen. Det var trångt på gränsen till stökigt.
   Bro Mesas klart countryfierade rockmusik är värd all uppmärksamhet. Sångaren Joakim Hildingsson med band stod på jordnära fötter och sjöng lika naturligt på både svenska och engelska.


3. A.S. FANNING, Örebro Teater 1 september.
Irländaren Fanning byggde upp en enorm stämning med sina musiker, gitarristen stod på knä på scengolvet och framkallade suggestiva toner och keyboardsspelarens skimrade ljud fyllde upp hela Örebro Teaters fina lokal. Med en röst som påminde om både Lou Reed och Leonard Cohen gav A.S. långsamheten ett ansikte. Det var rockmusik utan trummor.
   Fannings uppträdande i Nikolaikyrkan nästa kväll var inte lika imponerande. Sound, låtar och arrangemang försvann i ett tråkigt eko.


4. DEN SVENSKA SYNDEN, Makeriet 31 augusti.
Johan Persson, gitarristen och pianisten som spelat med Lars Winnerbäck under Hovet-tiden och gjorde en turné (2009) med Ulf Lundell, gömmer sig bakom det här skumma namnet. En intressant låtskrivare som spelade piano och akustisk gitarr.
   Hans låtar är kanske inte det mest udda i i svensk poprock-genre men jag uppfattade att nästan varje låt, som blev min premiär för Den Svenska Synden-repertoaren, under 30-minutersuppträdandet hade kvalitéer i låtskrivandets ädla konst.


5. EDDIE LÖVHOLM ERIKSSON, STÅ Pinxtios & Vänner 30 augusti.
Degerforsaren Eddie är så mycket mer personlig än den ofta förekommande jämförelsen med Winnerbäck som han har fått leva med. Live blev det än mer imponerande där nya låtar, bland annat senaste singeln ”Howth” (som handlar om en ö utanför Dublin), och hans lilla kompband med Andreas Tysk, elgitarr, och Tim Wallbom, slagverk och lite akustisk gitarr, förstärkte framtidstron på Eddies karriär.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.