Blogginlägg från 2023-09-18

Best of 1973/74: #36. "Eldorado"

ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA: Eldorado (Warner Bros, 1974)

PÅ ”ELDORADO” VISAR ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA , eller ELO som vi populärt brukade kalla bandet, sitt första kommersiellt framgångsrika steg mot supernivån som Jeff Lynne & Co senare på 70-talet skulle nå på allvar. Jo, jag var en stor beundrare av bandets första album, ”Electric Light Orchestra” (1971). Men gruppen var ursprungligen Roy Woods skapelse, fast förstasingeln ”10538 Overture” var en Jeff Lynne-knockout, och var egentligen bara ett frö till det som skulle komma.
   Efter den inspirerade debuten lämnade Wood skeppet, och bildade Wizzard, och ELO föll i glömska på några album, ”ELO 2” och ”On the third day” (båda 1973) innan Lynne och bandet hittade sin framgångsrika formel som blommar upp ordentligt på just ”Eldorado”. Här gör arrangören Louis Clark sitt första ELO-samarbete och de seriösa stråkarrangemangen blir därefter en stor hörnsten på bandets 70-talshistoria. Clark skrev arrangemangen tillsammans med Lynne och ELO-pianisten Richard Tandy och den klassiskt skolade Clark, på Leeds College of Music, dirigerade också körerna och symfoniorkestern och satte på ”Eldorado” verkligen sin prägel på ELO-soundet.
   Louis Clark, som avled 2021, följde Lynne och bandet under resten av 70-talet på albumen ”Face the music” (1975), ”A New world record” (1976) och dubbelalbumet ”Out of the blue” (1977). År som satte historisk prägel på Jeff Lynnes karriär och blev en växande framgångssaga som på många sätt producerade oförglömlig popmusik.
   ”Eldorado”, som presenterades som ”a symphony by The Electric Light Orchestra”, hamnar väl i ärlighetens namn i skuggan av de ovannämnda albumen och är väl också smått bortglömd i konkurrensen bland så många andra bra album. Men jag tycker skivan håller kvalitén än idag och och på albumet finns det åtskilliga första exempel på Jeff Lynnes geniala låtskrivarkonst som sedan skulle utvecklas till något mycket stort.
   Lyssna på ”Eldorado” idag, från det inledande symfoniska introt via en handfull starka popsånger till finalen där den engelske skådespelaren Peter Forbes-Robertson dramatiskt reciterar en text, och det är ett välgjort verk som håller för lyssning än idag.
   ”Eldorado” tituleras ibland som ett konceptalbum men är, med undantag av inledande ”Eldorado overture” och avslutande ”Eldorado finale”, ett album med åtta enskilda låtar som var och en äger styrka och profil. Av vilka tre låtar, ”Mister kingdom”, ”Poorboy (The greenwood)” och ”Eldorado faktiskt återanvändes som singel-b-sidor fyra år senare när tre singlar från ”Out of the blue” släpptes. Märkligt sätt att plocka upp gamla låtar. ”Mister kingdom” har för övrigt ”anklagats” vara väldigt lik Beatles-låten ”Across the universe”.
   Min första och största favorit av låtarna på ”Eldorado” är singellåten ”Can't get it out of my head” som är både mäktigt effektiv och vacker och innehåller också känslomässiga detaljer.
   Skivomslaget till ”Eldorado” är formgivet av den amerikanske designern John Kehe. Omslagsbilden är hämtad från den gamla filmen ”The wizard of oz”. Kehe ligger också bakom en mängd andra omslag till skivor med bland annat Clarence Carter, Johnny Rivers, Bobby Womack och han fick ett nytt förtroende på nästa ELO-utgivning, ”Face the music”.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.