Blogginlägg

Sinéad O'Connor (1966-2023)

DEN IRLÄNDSKA SÅNGERSKAN OCH låtskrivaren SINÉAD O'CONNOR gjorde oförglömliga spår i mitt minne på sina två första album 1987 och 1990. Men det var inte bara positiva minnen, hon var tidigt en artist som musikaliskt och artistmässigt under några år pendlade mellan himmel och jord. För att sedan försvinna från min horisont.
   Jag recenserade båda hennes album, ”The lion and the cobra” (1987) och ”I do not want what I haven't got” (1990), när de kom ut och uppskattade skivorna på olika sätt.
   1987 skrev jag att Sinéad hade ”ett spännande uttryck i både sångröst och utseende. Skivan pendlar mellan kaos och harmoni, mellan gapiga, skrikiga rocklåtar och harmoniska, suggestiva ballader”. Albumet var ett personligt statement men skivan var inget jag återvände till ofta.
   1990 när Sinéads andra album ”I do not want what I haven't got” var det annat ljud i min kritik. Rubriken till min recension blev ”Sinéads nya är suverän”, betyget blev 5+ (vilket jag sällan delade ut...) och i min text staplade jag positiva ord på varandra:
   ”Utan att förlora något av sin säregna personlighet har den blott 23-åriga sångerskan blivit både jämnare, mognare och totalt bättre sedan debuten. Det nya albumet är huvudsakligen lågmält musikalisk med texter som är gallskrik i tystnaden.. Det blir sagolikt effektfullt. Starka ord behöver inte förstärkas.
   Hela skivan andas närvaro på ett förbluffande sätt. Dår är man övertygad om att Sinéad befinner sig i samma rum som lyssnaren”.
   Jag gav som sagt albumet maximalt betyg, den Prince-skrivna singeln ”Nothing compares 2 U” hjälpte till, och skivan hamnade givetvis i på min årsbästalista, på andra plats och bara slagen av John Hiatts ”Stolen moments”.
   Sedan måste jag erkänna att jag tappade kontakten med Sinéad och hennes ojämna karriär. En karriär som jag bara för några veckor sedan fick ny kontakt med genom SvtPlay-dokumentären ”Nothing compares”. Mycket sevärd, otäck och intressant om ett problemfyllt och turbulent liv. Rekommenderas!
   ”Nothing compares” är ord som har upprepats i alla otaliga minnesord till minnet av en sångerska som inte går att jämföras med någon annan.
   Meddelandet om Sinéad O'Connors död kom igår, 26 juli 2023.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.