Blogginlägg

Covers Special: Linda Ronstadt 1989

LINDA RONSTADT featuring AARON NEVILLE: Cry Like a Rainstorm, Howl Like the Wind (Elektra, 1989)

REDAN INNAN LINDA RONSTADTS senaste album, ”Get closer” (1982), var hon på väg mot en seriösare del av sin artistkarriär. Mycket oväntat och snarare sensationellt blev hon en del i Jospeh Papps klassiska opera ”The privates of Penzance”. Den hundraåriga operaföreställningen, i en mer musikalkomisk version, hade nypremiär i januari 1981 och Linda sjöng rollen som Mabel. En föreställning som fick entusiastiska recensioner.
   Efter de framgångarna ville Linda sikta in sig på gamla evergreen-låtar men tvingades av sitt skivbolag att göra ett ”typiskt Linda Ronstadt”-album vilket resulterade i ”Get closer”-albumet.
   Därefter satsade Linda helhjärtat på sina evergreen-favoriter med jazzinriktning. En trilogi album, ”What's new” (1983), ”Lush life” (1984) och ”For sentimental reasons” (1986), där Linda kompas av stor orkester med den legendariske orkesterledaren Nelson Riddles arrangemang. Gamla låtar, en dammig repertoar och ett långtifrån spännande låturval.
   Skivor som lämnade mig oberörd på 80-talet och fortfarande gör. Därför hoppar jag gladeligen över de albumen och koncentrerar mig på nästa Linda Ronstadt-album med en rad mer moderna covers, ”Cry Like a Rainstorm, Howl Like the Wind”.
   På omslaget till det albumet står det högt och tydligt att skivan presenterar soulsångaren Aaron Neville men hans personliga duettröst framträder bara på fyra låtar. Men samarbetet mellan Linda och Aaron är tveklöst kärleksfyllt. Två år senare producerade Linda Aarons album ”Warm your heart”.
   1989 hade det alltså passerat många år utan att Linda hade attackerat sin repertoar med sin rockiga röst och det hörs på ”Cry Like a Rainstorm, Howl Like the Wind” ganska tydligt att det är en mer mogen och mindre rockigare Linda som ställer sig vid mikrofonen. Och kompet är inte heller så färgstarkt personligt som under 70-talet.
   Jag upptäcker ibland namn som Andrew Gold, Lee Sklar och Russ Kunkel men det är helt andra mer opersonliga studionamn som Dean Parks och Mike Landau som dominerar inspelningarna. Dessutom kryddas varje låt på albumet av en stor symfoniorkester (Skywalker Symphony Orchestra) och/eller en ännu större gospelkör (Oakland Interfaith Gospel Choir) som inte direkt höjer temperaturen eller energin i arrangemangen. Ett snyggt stråkarrangemang kan ha sin poäng när Jimmy Webb har arrangerat sin egen låt, det nya originalet ”Adios”, men annars blir det ofta smetigt och utslätat.
   Låtmässigt finns det dock några höjdpunkter som räddar albumet från den lite tveksamma prägeln. Titellåten av Eric Kaz, som har skrivit en av Lindas finaste covers (”Love has no pride”), är en gyllene pärla. Det är också välkommet att Linda återigen har tittat in i Karla Bonoffs stundtals geniala låtkatalog. Och givetvis är Jimmy Webbs fyra låtar mer eller mindre intressanta. Men som sagt: Så mycket rock är det inte.
   De två coverlåtarna från Paul Carracks underbart fina "Suburban voodoo" höjer både tempot och energin något.


1. "Still Within the Sound of My Voice" (Jimmy Webb) 4:32
1987. Från albumet "Still Within the Sound of My Voice" med Glen Campbell.
2. "Cry Like a Rainstorm" (Eric Kaz) 3:36
1972. Från albumet "If you're lonely" med Eric Justin Kaz.
3. "All My Life" (Karla Bonoff) 3:36
1988. Från albumet "New world" med låtskrivaren.
4. "I Need You" (Paul Carrack/Nick Lowe/Martin Belmont) 2:52
1982. Från albumet "Suburban voodoo" med Paul Carrack.
5. "Don't Know Much" (Barry Mann/Cynthia Weil/Tom Snow) 3:35
1980. Från albumet "Barry Mann" med Barry Mann.
6. "Adios" (Jimmy Webb) 3:36
Original.
7. "Trouble Again" (Karla Bonoff/Kenny Edwards) 3:19
1979. Från albumet "Restless nights" med Karla Bonoff.
8. "I Keep it Hid" (Jimmy Webb) 3:58
1968. Från albumet "Jim Webb sings Jim Webb" med Jim Webb.
9. "So Right, So Wrong" (Paul Carrack/Nick Lowe/Martin
Belmont/J. E. Ceiling/James Eller) 3:28
1982. Från albumet "Suburban voodoo" med Paul Carrack.
10. "Shattered" (Jimmy Webb) 2:54
1985. Från albumet "It's just a metter of time" med Glen Campbell.
11. "When Something Is Wrong with My Baby" (Isaac Hayes/David Porter) 3:52
1966. Från albumet "Double dynamite" med Sam & Dave.
12. "Goodbye My Friend" (Karla Bonoff) 3:44
1988. Från albumet "New world" med låtskrivaren.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.