Blogginlägg
Jeff Beck (1944-2023)
ÄNNU EN ENGELSK GITARRIKON, JEFF BECK, har gått ur tiden utan att jag direkt känner någon personlig sorg eller saknad men jag har alltid respekterat honom som musiker. Däremot har Beck alltid funnits med som en färgstark del av den musikbransch jag har följt sedan mitten av 60-talet. Och med tanke på att jag uppmärksammade hans senaste skiva, duettskivan ”18” (2022) med Johnny Depp, så sent som i november förra året färgas hans plötsliga bortgång av ett visst vemod.
För mina nostalgiska minnen betyder Jeff Becks namn och gitarrsound allra mest när jag tänker på hans insatser i engelsk pophistoria i mitten på 60-talet. Då som medlem i Yardbirds, där han ersatte Eric Clapton, och deras hitsinglar ”Heart full of soul”, ”Still I'm sad”, ”Shapes of things” och ”Over under sidesways down” men också ”Happening 10 years time ago” och ”Stroll on” från filmen ”Blow up”. Alla med Beck på gitarr.
Sedan kan jag faktiskt konstatera att Jeff Beck, i slutet på 60-talet och många decennier framöver, endast fanns med på distans i min popmusikaliska verklighet. Jag har väl förstått att Jeff Becks första egna grupp, med Rod Stewart på sång och Ron Wood på bas, mellan 1967 och 1969 var något exceptionellt utan att uppleva det fysiskt med albumet ”Truth” som ett levande bevis.
Nästa kapitel i Jeff Becks långa karriär var den hårda rocktrion Beck, Bogert & Appice som han bildade tillsammans med de båda Vanilla Fudge-medlemmarna Tim Bogert, bas, och Carmine Appice, trummor. Alldeles för hårt och alldeles för tungt för mina öron.
Efter den trions sammanbrott under våldsamma former, våren 1974, tog Beck time out men fanns ändå med i diskussionerna och ryktena när ny gitarrist skulle engageras i Rolling Stones efter Mick Taylor.
Men 1975 lämnade Jeff Beck den rena och raka rockmusiken och sökte sig mot jazzinspirerade musiker och försvann definitivt från min horisont. Spelade med trummisen Bernard Purdie, samarbetade med Jan Hammer Group och bildade ett eget band med basisten Stanley Clark.
Sedan dess har Jeff Beck hållit en ganska låg profil både musikaliskt och skivmässigt innan Johnny Depp-samarbetet dök upp i somras och innehöll irländsk folkmusik, Motown, egen skränig rockmusik, Beach Boys och lågmälda ballader. Jag beskrev Jeff Becks gitarr som både bryskt och himmelskt vackert.
Jeff Beck avled av hjärnhinneinflammation i tisdags 10 januari 2022.
/ Håkan
Tributes: Joey Spampinato
<< | Januari 2023 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | ||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 |
Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...
Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...
Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...
Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...
Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...
Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...
Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...
Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...
Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...
Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...


Kommentarer till blogginlägget: