Blogginlägg

Första kvällen på Live at Heart 22

DET BLEV SOM JAG INTE TRODDE men ändå ”fruktade”: Den lugnt planerade onsdagskvällen slutade i ett stort rockigt töcken framåt midnatt. Fyra konserter i Clarion Hotels foajé blev en njutbar start på årets Live at Heart-festival, en blandning av lågmäld underhållning med artister från både Portugal/Belgien, USA/England, Degerfors(!) och Irland.
   Oväntade spontana infall hör till Live at Heart-konceptet. När vi egentligen skulle styra stegen nedför Nygatan hem kom jag med det briljanta förslaget att ta vägen förbi Makeriet för kvällens sista musikupplevelse. Och vilken upplevelse, en rockig urladdning med DSH5 och exklusiva gästartister på scen!


Non Talkers blev premiärakt på Live at Heart 22.

NON TALKERS, Clarion Hotel, 31 augusti 2022
Live at Heart har under årens lopp blivit alltmer internationell med gästande artister från i stort sett hela världen. Först ut på årets festival blev duon Non Talkers med Marco och Evita Brantner, han från Portugal, hon från Belgien, som tillsammans förenades i det engelska språket med sina popinfluerade låtar.
   På skiva (finns på Spotify) har duons låtmaterial ibland tydlig och nästan kommersiell hitkaraktär men live blev det inte överraskande lite mer avskalat men också mer personligt när Marco spelade akustisk gitarr och sjöng och Evita sjöng när de växelvis framförde sina låtar. Tjejen på fiol, jag uppfattade hennes namn som Melanie, satte också en tydlig personlig prägel på den popmusikaliska repertoaren.
   De dryga 40 minuterna innehöll nästan genomgående eget material men största spplåderna fick ändå Dolly Partons välkända ”Jolene”.


Eddie Lövholm Eriksson underhöll på bästa Lars Winnerbäck-manér.

EDDIE LÖVHOLM ERIKSSON, Clarion Hotel, 31 augusti 2022
Bakom Live at Heart-programmets magra beskrivning av Eddie Lövholm Eriksson, ”a Swedish singer/songwriter”, dolde sig en habil svensk låtskrivare från Degerfors. I min lilla lyssnande förberedelse jämförde jag honom med en lågmäld Lars Winnerbäck innan jag upptäckte att många andra på nätet gjort samma notering.
   Jag vill inte fastna i den jämförelsen för Eddie hade många personliga texter och intressanta mellansnack att förmedla på sina 40 minuter på scen där han på akustisk gitarr kompades av en elgitarrist och en kille som rasslade på rytminstrument.


Drew Young, i mitten, tillsammans med engelska vänner.

DREW YOUNG, Clarion Hotel, 31 augusti 2022
Jag har under många Live at Heart-år hört talas om amerikanen Drew Young utan att fysiskt komma i kontakt med hans musik eller framförande. Redan i tisdagskväll, på Café Nikolai-arrangemanget, fick jag kortfattat se och höra honom och på onsdagskvällen bjöd han på ett helt framförande där han fick hjälp av det engelska paret David Edward Booth och Kelly Bayfield.
   Drew är ju en låtskrivare av rang vars material ibland gränsar till det kommersiellt opersonliga men med David och Kelly vid sin sida blandades välsjungna stämmor och två akustiska gitarrer till vacker underhållning. I låtar som jag stundtals kunde identifiera som ”Home by the river”, ”Stuck on believing” och ”It'll be soon”.
   Det är en ynnest att njuta av så inspirerade och engagerade artister.


Molly Hogg från den gröna ön med sin gröna gitarr.

MOLLY HOGG, Clarion Hotel, 31 augusti 2022
Irländskan Molly Hogg fick den otacksamma uppgiften att avsluta Live at Heart-kvällen på onsdagen. Så dags på kvällen, efter tio, fick tjej med akustisk gitarr svårt att överrösta pladdrandet längre bort i lokalen.
   Med sin läckert gröna gitarr (vad annars?) bjöd Molly på klockren skönsång och fint gitarrspel på sitt akustiska instrument. Inte så folkmusikbaserat som vi kanske trodde från början. Hennes lite gälla röstnivå gjorde att jag skrev ”Cranberries” i mina noteringar innan hon långt senare sjöng den gruppens ”Zombie”...
   Inte ens det fina visslandet i ”Whisky and red wine” fick den snacksaliga publiken att dämpa sig. I en låt vars sista textrad var ”let me out..” som på något sätt beskrev situationen ganska bra.


DSH5 tog Makeriet med storm med sin punkinfluerade rockmusik...

Alla bilder: Carina Österling... och energin ökade ytterligare när Joppe Pihlgren och Karin Wistrand dök upp på scenen.

DSH5, Makeriet, 31 augusti 2022
Det här tidigare så folkpopinfluerade kollektivet visade på onsdagskvällen upp en rockigare och ibland nästan punkigare attityd. Den annars så framträdande mandolinen försvann stundtals i den elektriska attacken och med sångaren David Södergren på elgitarr blev det rock med hög volym och en urladdning som slog mig med häpnad och en rätt befriande känsla.
   Den tunga basen träffade mig i bröstet och nyanserna i bandets annars så välarrangerade låtar försvann något i ”oväsendet” som tog över Makeriet en timme före midnatt. Bandet presenterade också flera nya låtar i sin repertoar, med titlar som ”Igen” och ”Sömnen”, men låten som fick symbolisera bandets utveckling mot det häftigt punkiga hette ”Fy fan” och var en kort adrenalinchock till låt. Känslan av 1977 låg i luften.
   Mot slutet av DSH5:s konsert fick vi ännu en historisk upplevelse till livs när Karin Wistrand, numera traditionellt, gick upp på scen för att förstärka energin i Docenternas låt ”Söders ros”. Till sin hjälp fick hon ”docenten” Joppe Pihlgren som gjorde det exklusiva ögonblicket till en närmast legendarisk händelse. Karin/Joppe-”incidenten” stökade till i slutet i den planerade låtordningen som inte riktigt följde den ”prydliga och högst läsliga låtlistan” (se höger).

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.