Blogginlägg

Anonym bluesrock några gånger för ofta

JOHN HOLM
ALEX HOLM
Frimis Salonger, Örebro 11 november 2021
Konsertlängd: 20:33-20:49 (AH, 16 min), 20:49-22:19 (JH, 90 min)
Min plats: Sittande på 5:e raden snett till höger.

Från att under åtskilliga decennium varit en skygg och tillbakadragen artist med viss scenskräck har John Holm under det senaste decenniet förvandlats till en nästan ständigt turnerande singer/songwriter med allt större kompband vid sin sida som numera fått en tuffare och hårdare profil. Därför hade han på torsdagskvällen inte så svårt att musikaliskt nå ut i den tämligen stora men välfyllda konsertlokalen med sittande publik. Men repertoaren förlorade på det viset också sitt särdrag av ursprungligen lågmälda, akustiska arrangemang med känslomässigt laddade inslag.
   John befinner sig så gott som i mitten på en sex veckor lång turné genom Sverige. Han är fortfarande lite ovän med ljudmixning och är inte alltid överens med gitarrljudet men publikreaktionerna fick honom på gott humör fast han sedvanligt klagade på sjukdom, antibiotika och influensa. Det var absolut inget planerat men genuint spontana mellansnack fick honom, ibland med hjälp från publiken, att utveckla sjukdomsbild och sitt eget mående
   Han må vara en av förebilderna till den nya unga generationen svenska artister där tonsäkerhet är den minst viktiga detaljen men John Holm gör det med stil och en enorm personlighet. Kontakten med publiken var total och det var också den som fick honom att presentera bandet mot slutet av konserten: Förutom sonen Alex Holm, på munspel, gjorde gitarristen Jesper Wihlborg en enorm insats medan ungdomarna Alexander Gunnarsson, bas, och Mattias Sjögren, trummor, höll takten men inte så mycket mer.
   På scen satt John Holm långt till vänster på scen, på betryggande avstånd till sitt kompband som gjorde sitt bästa att följa med i svängarna när han glömde textrader eller hade svårt med introt.
   Förra gången jag upplevde John Holm live, ganska så exakt fyra år sedan, fanns inte det taktfasta kompet med och då framfördes hans legendariska låtskatt både naturligt och lågmält på ett mindre rockigt sätt. På onsdagskvällen flög arrangemangen iväg ibland och blev ganska anonym bluesrock några gånger för ofta och det förvandlade ibland Holms låtar till något mer ordinärt än det är i original.
   Wihlborg var givetvis scenens stora instrumentala gigant när han till synes avslappnat fick gitarren att låta både bräckligt, sprucket och vackert. Han smekte fram underbart fina solon på sina gitarrsträngar. Dock saknade jag stundtals det där gnistrande akustiska gitarrsoundet som är John Holms kännetecken.
   Jag noterade ingen exakt låtlista men misstänker att det, förutom Dylan-tolkningen ”Hård värld”, smög in sig några nya okända låtar i repertoaren. Kunde med viss möda identifiera nya ”Mina drömmar” och var också glad att jag kunde söka rötterna till ”Andra sidan ån” som John Holms översättning av Ry Cooder/John Hiatt-låten ”Across the borderline”.
   John Holms liverepertoar den här kvällen innehöll givetvis många säkra kort och det var mot slutet som de dök upp på rad, ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg”, ”Den öde stranden” och ”Maria många mil och år från här”, till publikens stora glädje.
   Sonen Alex Holm inledde konsertkvällen ensam på scen där han med sin akustiska gitarr sjöng fyra låtar, inklusive Dylans ”It's all over now, baby blue”, som jag misstänker var egna kompositioner men det fick vi ingen information om.

/ Håkan

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h�...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g�...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.